Hemma-hos-reportage någon?
Jag tänkte höra ifall någon är intresserad av att göra ett Hemma-hos-reportage i min arma boning? Det är just nu sådär lagom spartansk och dekadent mysigt. Det skulle göra sig perfekt i Sköna Hem eller Hus & Hem Retro tänker jag. Bara att höra av sig!
Nej, allvarligt nu. VART börjar man när man ska packa ihop hela sin lägenhet i flyttkartonger? Jag blir bara stående mitt i rummet med armarna slakt hängande utmed sidorna. Några små spasmatiska rörelser åt den ena högen bråte och sedan några stapplande steg åt den andra.
ALLTSÅ: Flytt-packnings-tips mottages gärna! Jag tänker att ni har en massa bra tips. Så snälla hjälp. Jag tänker att jag borde börja med att köpa flyttkartonger, visst?
Några bilder från nya läggan.
OBS! Jag har alltså inte flyttat in ännu!
Här är huset! På Gröndalsvägen. Med tvärbanan precis utanför dörren, klippbad och strandpromenader ett stenkast bort, mysiga caféer och restauranger, vackra sekelskiftshus och utsikt över Stora och Lilla Essingen. Gaaaah.
Här är hallen med Josef Frank-tapeter och vitbetsat golv. Älskar det lilla fönstret ovanför köksdörren. Och det lilla elementet.
Och så köket. Som egentligen är lite för nytt för min smak. Jag kommer sakna de djupa retroskåpen med silvriga beslag och nötta skåpsluckor. Men jag ska byta ut knopparna och köpa nya i gammal stil tänkte jag. Sätta upp lite vita hyllor. Svart golv är mitt stora NO NO NO så de ska nog bytas ut. Helst mot en vit och gul-rutig plastmatta. Kanske mintgröna väggar?
Kakelugnen! Som det ska eldas i. Sena sommarnätter och regniga höstdagar. Kanske marshmallows? I Mitt huvud är jag all over the place. Eventuellt ska båda väggarna tapetseras med en medaljong-tapet. Sedan ska soffan stå vänd mot kakelugnen och ovanför ska en massa vita hyllor sättas upp och fyllas med böcker och gojs.
Sängen ska stå vid fönstret och den vita garderoben ska bytas ut mot något fint antikt skåp tänkte jag. Och så ska jag sätta upp hyllor uppe vid taket och ha som förvaringsutrymme. Tre meter till taket. TRE METER!
Det var det. Nu får det gärna bli mitten av juli...
Det pirrar till lite överallt av en ny lägenhet. (!)
Jag måste dela med mig av en väldigt bra nyhet som gör att det pirrar till av lycka i benen, armarna, magen, låren, lungorna, huvudet, äggstockarna, bröstet, rumpan, ja till och med blygdläpparna darrar till en aning. (hehe)
Jag har köpt en fin fin etta i Gröndal som har kakelugn, tre meter i tak och spröjsade stora fönster. Jag kan inte riktigt fatta att det är sant. Men den är min. Jag kissar på mä.
Hurra!
Och nu ska jag lämna dig.
Det var kärlek vid första ögonkastet. Det var det. Jag lovar. Jag vet inte om jag tror på det egentligen. Men med dig var det annorlunda. Så fort jag steg in i trappuppgången och såg det schackrutiga golvet och den snedvridna trappavsatsen så visste jag att det skulle vara du och jag. Väggar i blekgult och mintgrönt. Likt utsidan på en kockumskastrull. Den gröna dörren med brevinkastet. Jag hade alltid drömt att ha ett sånt där brevinkast. Som gick direkt in till hallen. Så att posten hamnar på hallmattan, precis invid skorna. Bara för mig att plocka upp. Och så golvet. Original från 30-talet då huset byggdes. Grovt och såpat. Knarrande. Tittar man riktigt noga kan man se den grusiga husgrunden sticka fram i glipan mellan plankorna och listen. Lagom kantstött. Vackert. Också dörrarna är original med sina silverbeslag och gammaldags låsanordning. Högt i tak. Djupa fönsterkarmar och stora fönster. Inte spröjsade. Men ändå. Och så köket. Med alla originalluckor kvar. Mintgröna och höga. Ända upp till taket. Djupa och trä innanför. Med hyllremsor och klassiska köksbeslag. Och så redahyllan. Med tolv stora glaskupor och tolv små. Då bara visste jag. Jag ska fanemej köpa dig. För till skillnad från på kärleksmarknaden, så kan man på bostadsmarknaden köpa kärlek. Om man har pengar såklart.
En hisnande budgivning senare var du min. Och har varit det i snart tre år. Du är mitt första egna, riktiga hem. Och nu ska jag lämna dig. Innanför dina väggar har jag haft den värsta tiden i mitt liv. Men också den bästa. Jag har haft rödvins-förfester med "sånger om kvinnor" ylande ur vinylspelaren. Jag har legat i fosterställning på trasmattan och gråtit tills alla tårar tagit slut. Jag har planterat en massa örter på balkongen och bränt vid mjölk på spisen. Jag har skurat fönster i köket och varit på väg att ramla ut. Dragit djupa andetag efteråt. Folk har flyttat in. Folk har flyttat ut. Jag har i panik rensat ur garderober i jakt på pälsängrar och gått lös på skafferiet vid misstanke om mjölbaggar. Jag har målat om och möblerat om. Köpt och sålt. Hånglat med bakhuvudet pressat mot kryddhyllan i köket och gjort slut i hallen. Haft filmkvällar, tapaskvällar, luciafirande, grillkvällar, adventsfika och irländsk afton. Förfester, efterfester, fester. Borrat sönder väggen och orsakat elavbrott. Slagit i tån i tröskeln. Rökt ångestcigaretter på balkongen och tittat upp mot himlen och tänkt att allt är ett helvete. Sovit gott och inte kunnat sova alls.
Men främst av allt har jag älskat älskat älskat dig. Min kära lägenhet och trygghet på Salagatan 53 B. Tack för att du tagit så väl hand om mig. Jag hoppas att du kommer ta hand om din nästa på samma sätt. Och må denne någon för allt i världen inte riva ut din själ och ersätta den med minimalistiska kökslösningar, saftcentrifuger och klinkersgolv. Den som lägger in en jävla linoleummatta över ditt golv ska jag personligen söka upp. Och banka vett i. Jag lovar.
Jag älskar dig.
Translation:
I have sold my apartment.
Lördagsfika på skrynklig duk.
Idag lördagsfikade jag och Agnes i mitt kök.
På skrynklig duk.
Agnes åt semla i varm mjölk.
Jag åt en mockabakelse.
När jag stod och skulle välja snabbkaffe på Coop så sträcker jag mig efter min favorit lyxrost när Agnes väser att kaffe är det viktigaste att köpa ekologiskt. Jag svarar att jag vet, men att jag älskar det här kaffet. "Så mycket att människor ska behöva dö för att du ska dricka det?" Det finns inget stråk av skämt i Agnes röst och ingen barmhärtighet i hennes ögon. Jag sätter tillbaka min lyxrost och tar det ekologiska. Tack Agnes.
Idag har jag alltså fikat och dessutom gått ner till stan och köpt bakelser. Sakta men säkert börjar influensan lämna min kropp. Den sitter dock verkligen kvar i öronen då det är lock för båda två och min egen röst ekar mellan dem. Inuti.
Ha en fin lördag!
JAG MÅSTE JU FÖR BÖVELEN JULPYNTA!
Jag vet inte vad som hände igår. Jag blev stående i dörren in till mitt kök och bara kände hur julfebern vällde in över mig. Jag tittade på den gula retromönstrade duken. På den brun och vitrutiga gardinen. På trätulpanerna i den blå vasen. På allt mintfärgat och somrigt. I huvudet började en liten julbjällra ringa. Plingelingeling.
JAG MÅSTE JU FÖR BÖVELEN JULPYNTA!
Snabbt vek jag ihop min favoritduk och stoppade in huvudet i det stökiga skåpet med dukar och handdukar och räfsade ner en juleduk. Rusade upp på vinden och letade fram ljusstaken till fönstret. Upptäckte till min stora förfäran att den inte fungerade. Satte på min skorna och halvsprang ner till stan. Köpte adventsljustake, mossa, julstjärnor, julgardin, stearinljus, glögg, grankransar, julbelysning och julekulor. Kom hem. Arrangerade adventsljusstaken, satte upp gardinen, fixade kruka till julstjärnan och hängde upp kransarna.
Sedan blev jag stående i köket beundrandes mitt juleverk. Andades ut. Gick bort till sängen och somnade. Helt slut.
Nu första advent, nu kan du komma.
Min NYA kökshörna.
Ibland är det skönt med förändring. Vad som helst. Bara något förändras. En sådan liten förändring kan vara att flytta på matbordet i köket. Från ena väggen till den andra. Från fönstret till väggen under stringhyllan.
Det blev lite trångt och nu hänger den bruna taklampan i ett tomt luftrum i perfekt läge för en krock med pannan. Ungefär varje gång man ska upp och hämta något från det trånga utrymmet mellan bordskivan och väggen.
Men det gör inget. För jag älskar min nya kökshörna. NYA.
Kamomill på törk.
Det var inte bara en massa fantastiska tyger som fick följa med hem från Hälsingland. På Mårtens kusins gård hade vi en riktig skördefest och plockade på oss allehanda grönsaksmums. En knippe kamomill hänger numera i köket på törk och ska så småning om förvandlas till te. Det doftar helt fantastiskt vill jag lova. Jag får dock lite flashbacks till den där bananlacken man lade på tänderna hos tandläkaren i unga dar. Av någon anledning.
En gurka, zuccini, vaxbönor och sallad ligger numera i kylen och väntar på tillagning.
En del av mig vill bo i stan och en annan del vill köpa ett torp i Hälsingland för inga pengar alls och odla grönsaker tills händerna blir alldeles gröna. Jag är en ambivalent människa.
En ny duk i köket.
Under min hälsingevistelse besökte jag och Mårten hans kusins gård. Med höns som springer omkring på gårdsplanen, en kattunge som jagar flugor, lamm som betar i hagen, ett grönsaksland som står i full blom och ett gammalt torp med spröjsade fönster och vingliga trappor. Och så ett gammalt skåp FULLT med fina retrotyger. Tyger som de gärna gav bort. Till mig. Det slutade såklart med att jag bar hem en hel påse med dukar och gardiner på tåget igår. Och den finaste av dem alla var duken ni ser på bilderna ovan. Den ligger nu i mitt kök och passar perfekt till min bruna taklampa och min blå vas. Eller vad tycker ni?
Ni ska snart få se alla tygerna i sin fulla prakt. De kommer vara skrynkliga och alldeles alldeles underbara. (Jag äger inget strykjärn) Tack Frida!
Ett kärleksode till ballen.
Jag har nästan spenderat hela min helg på ballen. Under mina vita parasoll och med tomatplantorn kittlandes mot kinden. Och när regnet kom igår satt jag och Mårten och konstaterade hur förlösande det kändes. Ett efterlängtat regn på en bränd gräsmatta och lukten av våt asfalt. Vi struntande i att de hårda dropparna slog mott balkongräcket och skvätte oss i ansiktet. Det kändes som om himmelen lyfte lite. Gav lite mer utrymme till luften mellan marken och molnen.
Så jag gjorde en ganska trist, enkel video i dess ära. Ett kärleksode. Till Ballen. Som agerar ett extra rum under ena halvan av året. Tack!
Flytt från törpe.
Idag packar jag och Mårten ihop våra tillhörigheter och lämnar törpalivet för stan. Det känns faktiskt otroligt skönt. Det har varit fantastiskt såklart, men jag längtar till min lägenhet. Något djävulskt. Jag ska:
Hälsa på familjen Pepparsson i kökshyllan.
Sitta vid mitt köksbord och titta på byggarbetarna utanför och inte störa mig ett endaste dugg på oljudet.
Omorganisera i stringhyllan.
Bläddra bland mina klänningar på klädhästen och rensa bort och kanske bestämma vilka grejor som ska hamna i min eventuella webshop. (!)
Sitta vid skrivbordet och skriva.
Vattna blommorna på ballen.
Sova i dessa lakan i min alldeles egen säng och ventilera törpalivet ordentligt.
Hoppas ni har tyckt att det varit roligt att läsa om livet i törpet. Några fler inlägg kommer att dyka upp. Sådana som hamnat på efterslänten. Sedan ska jag skriva någon slags ventilation/resumé/slutsats/sammanfattning av kalaset tänkte jag. Vill ni läsa om tiden i torpet kan ni läsa här. Annars så kommer det bli mer i kategorin Min lägenhet framöver. Ha en fin söndagskväll!
Familjen Pepparsson, ni är jävligt välkomna till min kökshylla.
Låt mig presentera...
Familjen Pepparsson!
Jag fick en fajansburk från JIE Grantofta ur serien Vår lilla stad av Anita Nylund av min moster i inlfyttningspresent när jag flyttade in i min lägenhet. (Den står jämte Pepparsson på bilden). Och efter detta har jag lite smått varit i tankarna att fortsätta samla på dessa. De är dock ganska dyra och jag VILL INTE buda hem något dyrt kalas på Tradera. Mitt mål har varit att hitta dem billigt på någon loppis helt enkelt. Men nu så hade mamma hittat hela familjen plus ett salt och pepparkar ute i Moheda och slagit till.
Så nu står de och myser i hyllan ovanför redahyllan i köket.
Och de är fantastiskt välkomna!
Tack mamma!
Den blå skrivbordslampan in its normal habitat.
Hej och hå! jag tänkte att ni skulle få se min och Mårres nya skrivbordslampa in its normal habitat. Alltså inte i näven på Mårre när han posar rumpen av sig! (hehe) Se när han posar här!
Så jäkla matchigt med den blå tavlan och pennhållaren. (Som för övrigt är en gammal Saltå Kvarn-konservburk med ett tidigare innehåll av krossade tomater. Ett ganska extraordinärt pennställs-tips för övrigt.)
Jag är ett big fan av anslagstavlor i kork faktiskt. Fantastiska!
Och här är röran på skrivbordet och tjyvplockade (varför tappar jag alltid just detta blomnamn? Hjälp uppskattas.)
Pöss!
Mårre illustrerar fyra loppisfynd!
I torsdags var jag och Mårten på loppis i vår favorit-kolonilott. Bland alla små stugor och rabatter stod lottens alla invånare och sålde gamla ting från sina stugor, växter och blommor från sina trädgårdar och saft och bullar. Så jäkla fint.
Jag och Mårten gick bananas såklart. Jag tänkte att Mårten, i egen hög person, skulle få illustrera några av våra fynd. Iförd en sjuttiotalsskjorta som är alldeles för tajt över ryggen. Vid minsta rörelse finns en stor risk för att sömmarna spricker. Men den är köpt på Vaksala Torg av en gubbe, som jag kallar sjuttiotalsgubben, och som sålde ut ett helt lager med kläder från en nedlagd butik. För 20 kronor styck. Då måste jag ju borste från förminskad rörelseförmåga och spruckna sömmar.
I alla fall:
En blå alldeles perfekt skrivbordslampa till vårt skrivbord. För bara 90 krunor.
En kvast att sope ballen med (balkongen alltså) men även ha i törpet i sommar. 20 svenska riksdaler.
Ett litet stringbord att fästa upp på väggen. Så jäkla fint! 120 kronor. Ett ganska bra pris för ett sådant skulle jag säga. Dessutom av samma design och märke som mitt brickbord!
Och sist men inte minst. Ett litet tvål-och-handduks-ställ till vår utomhusdusch i torpet. 20 kronor det å!
Förresten, Mårten har en väldigt trevlig musiksajt som jag tycker att ni ska besöka. Håll utkik för uppdateringar om den stundande Hultsfredsfestivalen och mycket mer. Kika in på den här!
Hoppas ni har en fin söndag!
Gröna fingrar indeed.
Efter min planteringsfiesta så kunde jag bara ana en sak:
Jag har så sjukt gröna fingrar. Ja det riktigt OSAR klorofyll ur porerna i mina handflator. Men som sagt, detta kunde jag bara ana eftersom mina växtbebisar ännu inte riktigt expolderat av grönska.
Men nu har vi det svart på vitt!
Kölla bara blombordet! Sallat, gräslök, timjan och tomat.
För att inte tale om denna klorofyllbonanza. Sallat och ruccola. (Jag råkade blanda ihop hehe)
Och i hyllan står det ännu mer bevis.
Persilja, basilika, timjan, gräslök, tomat och ja, en KÖPT rosmarin.
Tudeliduuu!
Gräslöken riktigt sträcker ut sin spröt mot sin skapare.
Och så mina älskade plastrosor å!
Trevlig tisdag på eder!
Jordiga gubbstruttar, sill och skenet som bedrar.
Idag har den första sillunchen för sommaren ätits. Detta gjordes under mycket mmm:ande och smaskande samt skålande med lättöl och slickande i mungiporna. På bordet fanns senapssill och potäter (som vi säger i småland) eller pärer (som de säger i Hälsingland). Där fanns jordiga gubbstruttar, dill och rödlök. Och så såklart gräddfil och salt. Fy farao i havet vad gott.
Det ser dock mer harmoniskt ut på bilderna än vad det var. För jag var så jävla hungrig att allt var över på bara några minuter. Och Mårten var stressad för att han kollade fotboll på teve. Och så har jag varit på dåligt humör hela dagen. (Hur fasen kan man vara det när det är sommar!? Inte okej.) Och yr i skallen och känt mig svimfärdig. (Jag mår sådär konstigt ibland.)
Vad jag vill säga med detta är: lura er inte över mina harmoniska och sockersöta bilder. I verkligheten spills det sås på den pastelliga duken, skickas arga blickar över bordet och luncher avbryts för diverse panikattacker, svordomar och irritation. Ibland. Det är nog viktigt att alltid ha med sig när man läser bloggar. I bloggosfären gestaltar man ofta det fina i livet och kanske inte går in så mycket på just de sakerna eller dagarna som är mörka och bajs i helvetet. Detta har jag fått påminna mig om ibland. Eftersom jag läser så himla många bloggar varje dag. Ens eget liv kan verka så tråkigt och trist jämfört med storbloggarna som alltid har det så härligt, fluffigt och pastelligt.
Idag är en sån dag när jag måste påminna mig om det. Puss fina ni!
Ballen.
Ballen alltså. Vilken fantastisk plats på jorden. Det känns som om lägenheten blir 20 kvadrat större på sommaren då man hela tiden kan ha balkongdörren öppen och nyttja den till ett extra rum. Därför satsar jag ganska mycket på att frammana en mysstämning där ute. Förra året köpte jag en soffa på Ikea. Då såg det ut såhär. Detta år har jag inhandlat en hylla där alla små växtbebisar kan häcka och så har jag fixat en spaljé där jag tänkte att Humle ska få kringla upp och göra allt extra grönt och härligt. Hyllan ska spexas till med lite pyssel, håll ut så ska jag visa senare. På sommaren flyttar jag alltid ut blombordet från köket. Nu får den mintgröna pallen stå under stringhyllan istället.
Jag känner att balkongen liksom spexas till varje år. Första året i lägenheten var det lite skralt. Jag gillar ju mycket prylar och grönska. Då såg den ut såhär.
Hur vill ni ha det på er balkong?
Lat tjej hej.
Det är tamejtusan och tamejsjutton dags att städa mitt skåp med tyger, handdukar och dukar. Allt ligger huller om buller och blir skrynkligt. Men skåpet är så högt upp och jag är för lat för att hämta min mintgröna pall för att kravla mig upp och börja vika.
Lat tjej hej.
Åtta äpplen i en ring.
Jag ska berätta en fin sak. Och den fina saken är att jag i helgen bevittnade det finaste
och absolut bästa vårtecknet. Det första Vaksala Torg stod och hägrade som en synvilla
i horistonten! (Ni ska få bildbevis senare.)
Jag blev så jävla förbannat asaglad. Jag köpte en massa fina tyger och var nära att hoppa
upp och kyssa den bittra mannen som sålde väskor. Jag lade band på mig själv.
Jag köpte förstås den fina duken på bilderna ovan. En massa äpplen i en ring. Kan det
bli bättre?
Kolla in lite fler av mina dukar här.
En lite närmare titt på servisen.
Här är en lite närmare titt på min nya servis som jag fyndade på Myrorna. Jag älskar de
spetsliknande detaljerna.
Här kan du se deras placering i porslinskåpet.
