En mask med grå gåsfjädrar nedknölad i en påse från Myrorna.
.
.
.
.
.
Fredagskväll var en fin kväll.
Men den gick väldigt snabbt.
Ungefär lika snabbt som masken började kännas olidligt obekväm och åkte upp i pannan.
Ungefär lika snabbt som tre glas champagne tömdes och en trerättersmeny lade sig i magen.
Och plötsligt stod vi på dansgolvet och dansade till Michael Jackson och September.
Och lika plötsligt satt jag och Agnes på ett toalettgolv och hade nödvändigt prat om rinnande mascara och saker som aldrig aldrig blir vad man tänkt sig. Önskningar som aldrig aldrig beter sig som vattenfast smink och dansande solkatter. De finns bara i tanken. Dallrar till när de vidrörs. Men lossnar fan aldrig.
Sedan promenerade mina tretton centimeters klackar ut i pudrig snö och mina händer vinkade in en taxi.
Plötsligt stod jag i ett höghusområde med en liten sten i hjärtat och en mask med grå gåsfjädrar nedknölad i en påse från Myrorna.
Emeliefrida 2011-02-21
Kommentarer
Maria skriver:
Du skriver fint! :)
Trackback