Expanderskruvens förbannelse.
Verktygslådan står uppe på bordet. Borren på laddning. Skruvar och hylsor ligger spridda över bordet och min sätta-upp-hyllor-exptert Siri sitter redan med tumstock och mäter på golvet.
Min älskade stringhylla ska äntligen upp på väggen. Efter 6 månaders dvala lutad mot min mintgröna köksvägg ska den nu äntligen lämna golvet och vara förvaring åt plåtburkar, kokböcker och porslinsrådjur.
Men någonting går snett. Ja, väggen är alldeles för porös och min hobbysnickare proklamerar sakligt att det behövs en annan typ av skruv för att få hyllan att fästa på väggen. En expanderskruv. Vad fan är en expanderskruv och nej nej nej, varför? "Men kan vi inte försöka sätta upp den ändå..." börjar jag. "Jag behöver inte ha så tunga grejer på den så går det säkert bra. Jag behöver inte ha någonting alls på den så kommer det ju gå perfekt." Typiskt mig. Siri hytter med fingret och menar att "Nej!! Då kommer hela väggen rasa ner och jag misstänker att detta är en bärande vägg..." Hon knackar demonstrerande i väggen och biter sig i läppen. "Mystisk vägg det här, ingen aning vad det kan vara för material." Hon fortsätter sitt knackande lägenheten igenom, rum för rum. "Här verkar det vara en murbruksvägg!" skriker hon innifrån vardagsrummet. "Men här kanske det är en gipsvägg..." fortsätter hon och kikar in genom dörren till köket. "Mycket mystiskt..." Jag börjar hänga läpp och Siri sätter sig på golvet och undersöker stoffet som kommit ur väggen. Efter en kort tids undersökande så menar hon att ja, det verkar vara gips. "Konstigt...nej, vi får sätta upp den nästa vecka med expanderskruvar." Och så slår hon ihop verktygslådan och drar ur kontakten från elborren.
Jävlar skit. Hur svårt kan det vara att få upp en stringhylla? Jag prisar gudarna för att jag inte själv tagit på mig att sätta upp detta mystiska ting. Tack fina Siri.
Och ja, här står hyllan och myser.
