Den misslyckade loppisrundan.

I lördags packade ju jag, mamma och min moster ner bullar och kaffe och gav oss ut på en loppisrunda till den småländska lilla hålan Liatorp. Vårt mål var Antik och Loppis i Liatorp och Saker som jag har. Båda låg, enligt googlemaps, samma gata. ( Bör tilläggas att systrarna Leijon är nyblivna Iphoneägare och följer denna lilla manick slaviskt...) Smidigt! Vår lånade bil morrade i kurvorna medan mamma och jag värmde upp loppisfingrarna och min moster skuttade smidigt ur sin bil med en blommig klänning, röda mohedatofflor och snurror i håret. Förutsättningarna var alltså på topp och ja, vi hade sak-letar-kepsen ivrigt nerdragen i nacken. 
 
Vi befinner oss nu på Allbogatan och står framför vad vi, "enligt iphonen", tror är Antik och Loppis i Liatorp: 
 
 
 
Mamma: "Nämen, hallå, här måste det ha brunnit."
Maria: "Men, enligt iphonen, ska det ligga här."
Mamma: "Ja, fast här kan det inte vara." 
 
Vi kör lite längre ner på Allbogatan och får syn på Saker som jag har. Vi konstaterar alla tre att det ser stängt ut och gluttar genom rutan mot dörren. 
 
 
 
Där var det tydligen stängt på grund av resa och våra sak-letar-kepsar började minsann skava lite över öronen. Vi konstaterar att det är väldigt dåligt av butiken att ha stängt bara sådär utan att skriva upp det på någon hemsida eller så. Särskilt när man åkt enda från Växjö. Mamma är överlägset argast. 
 
Vi bestämmer oss i alla fall för att fråga en herre och hans hund om Antik och loppis i Liatorp och han pekar tveksamt rakt över gatan. "Ja, här brukar det vara loppis." Det enda vi ser är:
 
 
 
Attans! Båda guldgruvorna stängda! Vi svär lite, sparkar lite i gruset på gatan och hoppar in i bilen igen. På vägen tillbaka till Växjö svänger vi in vid en skylt där det skvallras om loppis och café. Vi kör förgäves i flera minuter på en liten grusväg utan en enda hint av gamla skatter. Vi stannar en man och frågar, han hade visst glömt hörapparaten hemma. Vi kör vidare. Vi stannar en familj och frågar, de är tyskar. 
 
Skrattandes ger vi upp, konstaterar att "ja, detta är den misslyckade loppisrundan" och ger oss ut på stora vägen igen. Några minuter och en ilsken bromsning senare stannar vi till och blir varse skylten:
 
 
 
Vi denna anblick kastade vi av oss loppiskepsarna och hoppade på dem i gruset.
 
Detta får avsluta vår lilla tragiska och något misslyckade loppisrunda en mulen lördagseftermiddag i smålands mörka skogar. Bullar och kaffe blev det i alla fall. Och hallå, man måste misslyckas några gånger för att lyckas! 
 
 
 
 
 
(Jag vill även tillägga att några riktiga sak-letar-kepsar har vi inte. Jag använde det bara som en metafor för loppissuget.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.

Till bloggens startsida
















SecondhandGuide.se Besökstoppen
RSS 2.0