En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Loppissöndag.

 

Vi strövade Väderkvarnsgatan fram och gick förbi en fin bevarad frisörsalong. Vi gluttade in i fönstret. 

 

 

 

Sedan hittade vi en alldeles nyöppnad loppis som hette Nostalgia och låg på Väderkvarnsgatan. Precis vid Vaksala torg och Kvarnen. Jag köpte bland annat en bok och några planscher. Helt klart värt ett besök. Där fanns en massa vinylskivor också, om man vill ha sådana. 

 

 

 

Vi stannade för lunch och jag fick bogseras bort från marsipangrodorna bakom glasdisken. Det hade blivit min tredje groda för denna vecka. Och ja, det kanske är lite i överkant! Eller? De två som förtärdes kan jag lägga upp bilder på senare. 

 

 

 

Sedan blev det loppis på Västgöta nation. Till förmån för Ung cancer. 

 

 

 

Vad jag köpte ska ni få se senare!

 

Slut på den loppissöndagen. En fin sådan.