En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Operation skrapa törpet - ett inlägg om bajsande småfåglar, Bröderna Lejonhjärta på VHS och sol i arla morgonstud.

 

 

 

 

Jag tänkte att det är ju dags att kicka igång Törpalivet och presentera själva underverket. Just det ordet, Underverket, kändes kanske lite överflödigt just i helgen. Eller nej, inte överflödigt, för det är verkligen fantastiskt. Men det är klart att det finns andra dagrar för törpet att visa upp sin finaste sida på. I lördags silade ett snöblandat regn från himmelen och kalla vindar letade sig in i alla öppningar i våra kläder. När vi öppnade dörren till torpet så möttes vi av en pust av instängdhet, fuktighet och kyla. På diskbänken hade småfåglar haft festligheter och sprätt ut halva sin bostad som tidigare legat beläget i fläkten ovanför spisen. De hade haft ett bajskalas överallt på golvet också. Mattan i det lilla vardagsrummet var full med exkrementer och bostadsvirke. Vi bara väntade på att det skulle flyga ut bevingade små varelser ut alla hörn. 

 

Vi började i alla fall med att sätta på elementen och skrapa bort fågelavföring från diskbänken. Sedan hämtade vi vatten från brunnen och kokade kaffe. Efter denna lilla inledningsritual så tog vi fram stegar och skrapor och så började vi angripa fasaden. Ganska snabbt så omvandlades marken runt stugan till lera och det såg otroligt sorgligt ut då vi drog ner Vinrankor och Klematis från husväggarna. Men ska det skrapas, ja då ska det skrapas ordentligt. Och ja, efter cirkus fem timmars skrapande nonstop så var vi väldigt möra. In i stugan och duka fram vin, ost och andra godsaker. Tända minst 30 värmeljus och sätta på Bröderna Lejonhjärta på VHS och krypa ner i tre lager filtar och täcken. Dag ett av Operation skrapa törpet var till enda. 

 

 

 

 

I arla morgonstund dag två, så möttes vi av sol. Vi frös om näsorna när de letade sig upp över filtkanten och det var otroligt smärtsamt att svänga benen över sängkanten och upptäcka att tårna landat i fågelbajs. Men vi drack varsin kopp kaffe, studsade i våra gummistövlar och mascherade ut genom dörren med skraporna i högsta hugg. Finslipning av veranda och återstående framsida var vårt mål. (Visst är verandan fantastisk förresten?) 

 

Efter några timmar så värkte våra kroppar så mycket att vi inte tyade mer. Jag hostade och snorade ut vita färgflagor och Mårten kom omöjligt upp ur den halvmurkna trädgårdsstolen. Så vi packade ihop våra tingestar, stängde igen stugan och sade hejdå till de bajsande småfåglarna och tog 809:ans buss tillbaka till Uppsala. 

 

Och ja, fortsättning följer. Jag har ljusa framtidsutsikter gällande stugans exteriör och snart ska ni även få se lite bilder från insidan. 

 

Törpapuss så länge!

 

Spännande! Oj vad ni slitit.Ska bli kul o se mer av lille torpet.:)

Ååååh så fint och gulligt litet torp! Ska bli jätteskoj att läsa mer om ert törpaliv! :)