En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

En lagom dos av vuxenhet.

 

Det här med vuxenpoäng alltså. Det är ett lite uttjatat och förlegat uttryck kanske. Och jag 

tänker att "vem sjutton vill vara vuxen?" En lagom dos av vuxenhet är såklart bra. Det vill

man ju ha. Och med det en lagom dos av barnslighet. En sorts gyllene medelväg. Lagom. 

 

 

 

Som att ha sitt eget städskåp. Dammsugaren och mattpiskaren får stå för vuxenheten. 

Det prickiga påskägget på översta hyllan får stå för barnsligheten. Och förklädena får

vara den gyllene medelvägen. Vuxna i sitt slag, men väldigt barnsliga och härliga i sina

färger. 

 

 

 

Och så är ju mattpiskan gul. 

Men åh, finaste gula förklädet! :D

När man har varit ordentligt vuxen ett bra tag väntar pensionärspoängen ;-)