En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Loppat i Budapest del tre - jeansen.

 

Jag har letat i evigheter efter ett par ljusa jeans med hög midja och lagom längd i benen. 

Jag, som äger ett par dvärgspiror, har förbannat svårt att hitta jeans som passar i längden. 

Och ja, jag vet, man kan lägga upp dem bla bla. Men det blir aldrig så fint när man gör det. 

För när de måste läggas upp en halvmeter så förlorar jeansen liksom hela sin styrsel. Så nu

i Budapest hittade jag ett par mjuka åttiotalsbrallor med andningsmöjligheter i midjan och 

lagom längd på benen. Jag är exakt så glad som den senaste bilden visar. 

 

Här kan ni hitta mina loppade fynd i Budapest del ett!

Och här del två. 

 

Puss!

SÖTIS!