Släng korsetten och dansa Charleston! En liten text om 20-talets mode kopplat till kvinnans frigörelse.

 
Fjädrar, glitter, gungande halskedjor, röda körsbärsmunnar, ondulerade firsyrer, klockade hattar, rökiga veriteér och knälånga kjolar. 20-talet. Tiden efter första världskriget då man absolut inte ville gå tilbaka till det gamla och förlegade. Till det fuktionella och praktiska. Det har hänt så mycket i samhället. På det ekonomiska planet, det sociala och för människorna psykologiskt. Det är omöjligt att vända tillbaka. Underhållningsindustrin blomstrar och utvecklas från att bara vara till för överklassen till att inkludera alla samhällsklasser. I Paris, Berlin och New York. De blir världsstäder och det är där "det gyllene 20-talet" får sitt namn. Barer, variteér, teatrar, kabareer och biografer öppnas överallt. Alla har möjlighet att ta del av kulturen och ska man dit måste man ju klä sig därefter!  
 
För kvinnorna innebär detta en ny livsform. Korsetten slängs och de sexuella hämningarna släpps fria. De gamla mossiga konventionerna glöms för nöjeslystnad och livshunger. Hurra! De dricker, röker, dansar, skrattar och rör dig utanför hemmets sfär. För första gången.
 
Den friare synen på sexualiteten tar sig uttryck i bordeller, boudoirer men också i att den första verkliga gaykulturen växer fram. Gränsen mellan man och kvinna blir lite otydligare och dessa gränser mellan ytterligheter präglar kulturen. Detta upprörde såklart många och de "nya kvinnorna" sågs som en yrkesmässig och sexuell konkurrens. De passade inte alls ihop med de tidigare årtiondenas kvinnobilder. Kvinnorna var inte längre bara männens vackra eskort utan självständiga personer som skapade sig en egen, fri existens. De har tidigare stängts in i korsetter och i tanken om att den kvinnliga kroppen skulle vara kurvig och yppig. Detta förändras nu och ska kvinnan ha smala höfter, liten byst, litet huvud och långa ben. (Infälld kommentar av mig: Det är såklart förfärligt att det ens finns en tanke och en syn på hur kvinnokroppen ska vara. Att den inte lämnas ifred.) 
 
Motståndare till detta, läs männen, tyckte att kvinnorna blev förmanligade. Vart tog den yppiga rumpan vägen och de av korsett upptryckta rödflammiga brösten? Som man kunde luta sig i när man druckit några whiskey för mycket? Vart var de långa lockarna? Nej, kvinnorna såg ut som män! Huva! Dessutom klippte de korta frisyrer, ondulerade page-frisyrer och bar klockformade hattar djupt neddragna. Pojkflickstrenden blev tydlig, de så kallade "La garconnes". De bar byxor (!) och klippte ännu kortare "Eton-frisyrer". Just dessa farhågor gav sig alltså uttryck i modet. Tillsammans med ifrågasättandet av könsroller och heterosexualiteten som den enda kärleksformen.
 
Kvinnorna hade nu ben! Ben som de stod stadigt på i livet och som de kunde röra sg fram på storstädernas gator med. Detta fodrade rörelsefira kläder. Nu när de levde ett helt annat liv än tidigare. De behövde inte gå omkring med tjippande andetag, snavades på långa kjolar och vara rädd för att en konstgjord vindruvsklase skulle ramla ner från den enorma hatten på trottoraren framför. Kjolkanten vandrade alltså uppåt, mot knäna. Aldrig mer ska den släpa i dammet! Dessutom kunde man absolut inte dansa Charleston i långa kjolar. Fransarna skulle gunga, fjädrarna darra och halskedjorna svänga.
 
 
 
 
Ps. Den 27:e mars ska jag på releasefest för boken Vintagefrisyrer där jag är med! Boken är skriven av Emma Sundh, Sarah Wing och Martina Ankafyr. Temat är just 20-tal. Så kul! Vill du gå? Emma lottar ut en inbjudan till en bloggläsare på hennes blogg här. 

 

Förresten, hojta gärna till om ni skulle vara intresserade av fler sådana här inlägg. Eter 20-talet gick ju modet och synen på könsrollerna tillbaka till de mer traditionella. Finns mer intressant att utforska!

 

 

 

 

 

 

Källa: Lehnert, Gertrud, Modets historia under 1900-talet (2000) 


My Vintage Vouge.

 
1920's. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
När man, som jag, håller på att självutbilda sig lite i modehistoria eller för den delen bara gillar fina fotografier, så är My Vintage Vogue väldigt bra att sitta och klicka sig fram på. Galleriet är ordnat efter årtionde vilket jag tycker är tummen-upp-superduper! Man lär sig mer och mer de olika modelinjerna för varje sekel. 
 
Klicka på länken ovan för att komma till My Vintage Vogue. 

Sekelskifte och 10-tal.

 
 
 
 
 
 



 
Här kommer en bildbomb med lite inspo från mitt självupplärningsprojekt. Och det första stoppet på Modehistoriebussen är ju sekelskiftet och 10-talet. Två årtal som jag tycker flyter ihop lite. Sekelskiftet präglas väl dock främst av krinolinen och delvis korsettens uttåg. Phu. Nu kunde kvinnorna andas igen! 
 
I alla fall, detta var bara en bildexposé. De flesta av bilderna är tagna från den franska tidningen Gazette du Bon Ton. Titta och njut och läs mer om modets historia här

40's, 50's, 60's.

 
En väldigt bra sida att kika in på om man vill överrösas av en massa fina vintagebilder är tmblr:n
40's, 50's, 60's. En massa fina modefotografier och andra från ja, ganska obvious, 40-, 50- och 60-
talen. 
 
Kika in där gott folk! Och tack för att ni finns här och läser. Fy, vad ni är bra! 

Anslagstavlor i kork är finfina grejor det.

 
Nu har pysselfingrarna ivrigt drivit fram igen. Denna gång kom de över två par anslagstavlor i kork som stod på jobbet i sophuset och skulle skickas iväg till soptippen. De räddades av mig och fylldes med lite inspiration till mitt självutbildande i modehistoria. Den passade dessutom finfint i vårt skrivbordshörn!  
 
 
 
På ena sidan har vi sekelskiftes och 10-talsmode och på andra sidan har vi 20-tal. 


 
En frontfigur för sekelskiftessidan är den fantastiska Christobel Pankhurst och så en massa bilder från den franska tidningen La Gazette du Bon Ton från som grundades 1912. 


 
20-talssidan domineras av bilder från den franska tidningen Art Gout Beauté. 


 
Jag har även börjat med en 30- och 40-talstavla. Den har hittills bara fyllts med härliga 30-talsklänningar. 
 
To be continue säger ja! 

Modets förflutna - en exklusiv exposé.

picasion.com

 
Jag har alltid vetat att jag gillar gamla saker och gamla kläder. Eller, alltid och alltid. Det är alltid (hehe) ett problematiskt påstående. När man var liten så var det värsta som kunde hända att man inte fick se Bolibompa  eller inte fick den finaste Ken-dockan när man lekte med Barbiedockor. Och det bästa som kunde hända var att man fick en Coca-colaburk eller hittade en femma på marken. Jag menar, hallå, perspektiv! 
 
Det jag vill komma till är att jag vet att jag gillar gamla saker och kläder. Som sagt. Men jag kan inte sätta in dem i ett tidsperspektiv. 70-talet, utsvängda brallor och 60-talet, A-linjeformade klänningar. Visst. Men jag vill veta mer! Så, jag självutbildar mig som sagt just nu i modehistoria. Självutbilda, som i att SJÄLV UTBILDA mig. Lite trist sådär. Faktiskt. Men så fick jag en idé att kanske skriva en kortare exposé och låta er vandra tillsammans med mig in the land of fäshion! Här på bloggen alltså. Jag kallar det hele för Modets förflutna - en exklusiv exposé. 
 
Jaja, det kommer att dyka upp. Så ni får välja att läsa det om ni vill. 


Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.

Till bloggens startsida