En sentimental gröt.

 

 
Jag sitter i en sentimental liten gröt och tänker tillbaka på sommarens törpaliv. Vid köksbordet med en kaffekopp och tända ljus. En kall stortå. Ett vinande kylskåp. Ett utdöende batteri på telefonen. En darrande underläpp. 
 
 
 
 
Fint vare. 
 

Tack törpet, nedrans mycket tack.

 
 
http://picasion.com/i/1VBaO/
Det var känslosamt att lämna torpet i söndags. Ja, det gjorde lite ont i hjärtat. Så jag grät en liten skvätt och sprang snabbt in på dass för att använda det en sista gång. Sedan puttrade vi iväg i en fullpackad bil och ja, nu vet jag inte alls när vi ses igen. Jag och törpet.
 
Tack törpet, nedrans mycket tack. Men nu sviker jag dig för min äkta kärlek. Min lägenhet. Men vi ses kanske igen. När jag känner att det är dags att bedra läggan igen. 
 
 
 
 
 

Flytt från törpe.

 
Idag packar jag och Mårten ihop våra tillhörigheter och lämnar törpalivet för stan. Det känns faktiskt otroligt skönt. Det har varit fantastiskt såklart, men jag längtar till min lägenhet. Något djävulskt. Jag ska:
 
 
 
 
 
Hälsa på familjen Pepparsson i kökshyllan. 
 
 
 
 
 
 
Sitta vid mitt köksbord och titta på byggarbetarna utanför och inte störa mig ett endaste dugg på oljudet. 
 
 
 
 
 
Omorganisera i stringhyllan. 
 
 
 
 
 
Bläddra bland mina klänningar på klädhästen och rensa bort och kanske bestämma vilka grejor som ska hamna i min eventuella webshop. (!) 
 
 
 
 
 
Sitta vid skrivbordet och skriva. 
 
 
 
 
 
Vattna blommorna på ballen. 
 
 
 
 
 
Sova i dessa lakan i min alldeles egen säng och ventilera törpalivet ordentligt. 
 
 
 
 
Hoppas ni har tyckt att det varit roligt att läsa om livet i törpet. Några fler inlägg kommer att dyka upp. Sådana som hamnat på efterslänten. Sedan ska jag skriva någon slags ventilation/resumé/slutsats/sammanfattning av kalaset tänkte jag. Vill ni läsa om tiden i torpet kan ni läsa här. Annars så kommer det bli mer i kategorin Min lägenhet framöver. Ha en fin söndagskväll! 

När rumpan hänger ner i ett jävla hål.

 
Punkt nummer två på min lista över de sista törpainläggen var ju en dass-tur. Skithuset som varit det absolut sämsta med denna törpavistelse. Inte städat eller tömt vid vår ankomst. Med sommargästers skit sedan två år tillbaka i botten som en stelnad svart klump. Jag tänker alltså inte försöna detta lilla skrymsle med påståenden som att det var så härligt att sitta och morgonbajsa med den susande skogen utanför och fågelkvitter i örat. Det var INTE mysigt. Det var "åh, nej jag måste göra nummer två" och spring spring spring och en snabb bajs och tillbaka. Hade man tur flög ett bevingat väsen upp ur hålet när man lyfte på sitsen. Fy fan. Men i alla fall, nu börjar turen. 
 
 
 
 
 
Med stugan i ryggen spatserar man upp för denna stig. Ja, eller springande otroligt nödig då. Med fruktan i blick. 
 
 
 
 
 
I samma hus som ett förråd där jag hittade en massa najs prylar under min sakletareskapad. 
 
 
 
 
 
 
På andra sidan finns dasse med s:et på sne. 
 
 
 
 
 
Hallå! (Usch, den här bilden är lite obehaglig)
 
 
 
 
 
 
Ja, här är alltså själva toalettdonet. 
 
 
 
 
 
Och den här sitter väl ovanför att man ska känna sig trygg. När rumpan hänger ner i ett jävla hål och det enda man kan tänka på är att det där monstret som susade upp häromkvällen ska borra sig upp i analen och lägga ägg i ens organ. Otroligt obehagligt. 
 
 
 
 
 
Ja och här är ett igengrott fönster med spindelväv. Så att man kan sitta och fantisera om vart det där bevingade djurets normala habitat egentligen är någonstans. Och tänka bajsa fort fort fort nu för fasen! 
 
 
 
 
 
Förlåt för min negativitet. Usch vad trist jag är. Men jag vill verkligen inte försköna något som faktiskt varit väldigt äckligt. Nu längtar jag något otroligt till att jag får gå på vanligt toalett igen. Och jag ska uppskatta varenda spolning. 
 
 

Lövruskhjälm utan bäversafari.

 
Jag fick en kommentar från Vickan angående min förfrågan vad ni skulle vilja läsa om angående törpahelvetet sista veckan och fick följande svar: 
 
"Jag älskar dina torpar-inlägg! Känns som att man får ta del av den svenska sommaren trots att man är i stan och jobbar. Jag önskar allt denna vecka- ett överflöd av torparbilder! Bäversafari, dass-tur, frukostbilder, någon gammal dansbana, bilder på människor i byn och någon gammal kiosk - ja, du förstår kanske :)"
 
 
Först och främst. Denna vecka har ju tyvärr inte inneburit ett överflöd av torpabilder. Förlåt för det! En av anledningarna är att det är så jäklans jobbigt att ladda upp bilder på internetet som bemästras här. Usch! MEN jag bestämde mig för att uppfylla hennes önskning och de sista torpainläggen kommer att skapas utefter följande punkter: 
 
1) Bäversafari med lövruskhjälm
2) Dass-tur
3) En frukostbild
4) Ingen gammal dansbana för det finns ingen
5) Inga människor i byn för det finns inga (hehe) 
6) Kanske en gammal kiosk
7) En törpatur där alla rum presenteras i de skick de befann sig i vid fotograferandets stund. Alltså, ett jäkla kaos UTAN någon som helst försköning. (Klaras önskning) 
8) Ett hejdå och en utvärdering av törpalivet. 
 
 
 
Låter det bra? Sedan är det slutt, finito och inget mer törpaliv. På ett jäkla tag. Jag börjar i detta inlägg med punkt nummer 1) Bäversafari med lövruskhjälm! 
 
 
 
 
 
Den knåpades ihop med hjälp av Mårtens fiskarmössa, ormbunkskvistar och kvist från okänd buske. 
 
 
 
 
 
Den gav optimal kamouflagekänsla vid intagandet av annan växtlighet. Jag syns knappt alls. 
 
 
 
 
 
 
http://picasion.com/i/1Vxtd/
Vad gäller själva bäversafarit så blev det aldrig av. Det var för varmt och jag kände att jag inte riktigt var redo för att möta bävern öga mot öga i hans territorium. Även ifall jag var redo för själva terrängen. Så kära bäver, jag hoppas att du mår bra och att vi möts en annan gång. För bild på en bäver samt fakta kika in här. 
 
 
 
 
 

Den första och sista törpaklädseln någonsin.

 
http://picasion.com/i/1Vuya/
 

För det första. Den där tingesten jag står vid. Vad är det här för ett konstigt don nu igen? Det heter något som jag inte kan komma på. Och vad är dess användningsområde? Något med klockan va? En sån jävla konstig grej när man tänker efter. En rund ganska otymplig sak mitt på gräsmattan. Den är dessutom ganska osmaklig. Eller vad tycker ni? I vilken tidsera byggde man dessa? De känns lite 60-tal va? Typiskt en sån där tingest som bara finns utan att man tänker på dess existens. Vad den är bra för. VARFÖR den finns.
 
Jaja, nog om det. Här tänkte jag bjuda på den första OCH den sista törpaklädseln under Törpalivskategorins historia. Dels för att jag ofta spatserar runt i bikini, dels för att jag oftast inte känner för att föreviga mitt torftiga törpanylle och dels för att ja, snart är törpatiden slut. Och också för att jag i princip sett ut såhär varje dag hela jävla månaden. Förutom när jag haft bikini då. De där shortsen har nog börjat mögla här och där skulle jag tro. Överdelen har varierat lite såklart. Denna hära är köpt på Myrorna. Och brallorna är från Montepellier, Frankrike. Torpatofflorna är ett skämt för de är så jävla ösköna när de borde vara sköna. Men de är från Moheda Tofflor i alla fall. 
 

God morgon!

 
Godmorgon allihopa! Denna syn mötte min ärade man i dasse häromdan när han satt och planterade sin morgonbajs. Han blev både rädd och lite chockad. 
 
 
 
Hoppas ni får en fin onsdag!
 

Dasset, bäversafari, lövruskhjälm?

 
Hörrni. Törpalivet är inne på sin slutspurt. Idag inleds sista veckan. Det var med blandade känslor jag gick ner för trappan och doppade skallen i den iskalla baljan källvatten imorse. För jag har varit ganska less på det spartanska levernet sista veckan. Ja, jag har ju flytt in till stan så fort jag fått chansen. Velat ha folk omkring mig. Känna att man kan spatsera ner till stan och dricka kaffe. Loppa lite. 
 
 
 
 
 
Så, min fråga till er är, vill ni att jag ska skriva något särskilt om törpahelvetet (haha, skojar) nu när den sista veckan inleds? Finns det ens något mer att skriva om? Vill ni ha en närmare presentation av dasset? Ska jag ge mig ut på bäversafari och försöka få med det stackars djuret på film? Jag gör det för er. Jag lovar. Med kikare och allt. Kamoflaugejacka och en sån där hjälm med lövrusk på. Lovar! Ett tomt kommentarsfält ser jag som ett tecken. Då flyr jag in till stan imorgon. (hehe) 
 

Måla fönster.

 
För några dagar sedan tog jag och Mårten tag i måleriet av den tredje sidan av törpet. Av existerande fyra. Det var dags att måla bland annat vårt sovrumsfönster som vi ligger och snusar under varje natt. Snusar som i andas när vi sover. Inte Göteborgs Rapé. Vi hakade loss dem för att komma åt bättre. 
 
 
 
 
 
Första steget blev skrapning och sedan en smärre tvättning. 
 
 
 
 
 
Och medan jag stod på marknivå och målade besteg Mårten de högre höjderna. 
 
 
 
 
http://picasion.com/i/1VjrL/

Såhär. 
 
 
 
 
 
När fönstren tvättats av fick de torka ett slag i solen. Sedan lades de på ett murket träbord för att skona min rygg.
 
 
 
 
 
Och sedan målas! 
 
 
 
 
 
Och så slutligen fick den vita färgen torka över natten. Vilket resulterade i att vi inte hade några fönster över våra arma huvuden. Och GIVETVIS regnar det något enormt när vi ska skutta ut och grabba tag i våra tandborstar. En gammal filt fick agera fönster den natten... 
 
 
 
 
 
 
Sedan målades de i ännu ett lager innan de hakades fast på sin ursprungliga plats. Superenket. Herregud. Och jag som aldrig målat hus innan. A piece of cake! 
 
 
 
 

Ta-sig-ned-på-smultronens-nivå-metoden.

 
Nu ska ni få följa med på smultronjakt. För herrejävlans vad mycket smultron det finns på törpatomten samt i skogen runt omkring. Jag och Mårten blev alldeles extatiskt smultronifierade och de röda små bären snurrade runt runt i våra huvuden när vi låg på mage med näsan i mossan och pillade bort dem från sina små fästen. 
 
 
 
 
 
Det gäller alltså, när man plockar smultron, att komma ner på deras nivå. Det fungerar inte att stå ovanifrån att med ögonen söka efter det röda guldet. De syns inte på grund av plantornas blad. Det gäller att ta sig ner på marknivå. Down to earth. Ner med näsan i mossan helt enkelt. 
 
 
 
 
 
http://picasion.com/i/1VioD/
 
Såhär! 
 
 
 
 
 
Och tadaa! Här gömmer de sig. Oh, ni saliga söta bär. 
 
 
 
 
 
Minuset med denna ta-sig-ned-på-smultronens-nivå-metod är att man blir ganska skitig efter ett tag. Särskilt om man väljer en tjock tröja med dammsugareffekt. 
 
 
 
 
 
 
Men, det gör inget när antalet smultron i skålen växer. 
 
 
 
 
 
Till det här! 
 
 
 
 
 
 
http://picasion.com/i/1VioY/
HURRA!
 
 
 

Den fabulösa badbryggan!

 
Nu är det baske mig dags för ett törpainlägg. Och denna gång tänkte jag visa eder den fantastiska badbryggan som vi besöker när våra pannor blir svettiga och solen lyser på våra numera torpabruna lemmar. Ja, och så sköter vi vår hygien här. Eftersom vi inte har någon dusch så tvagar vi våra kröppar och tvättar håret i vattnet.
 
 
 
 
Vi brukar ta båten dit. Ibland cyklar vi. Ibland spatserar vi. Men när vi tar båten så måste vi ro igenom en å kantad av en vägg av vass. Vi lägger ut från bryggan på bilden ovan. 
 
 
 
 
 
Det var här vi såg den där bävern simma omkring och hen har sitt lilla bo vid trädet till höger i bild. Vi försöker susa förbi utan att störa. 
 
 
 
 
 
Snart ser man öppningen till sjön och därmed slutet av ån. 
 
 
 
 
 
 
Och precis till höger ligger badplatsen och hägrar i fjärran. 
 
 
 
 
 
Väl där förtöjer vi båten och försöker undvika att tappa i våra elektroniska apparater i form av kamera, mobiler och mindre radioapparater. Det har varit nära, såklart. 
 
 
 
 
 
Och så ligger vi på en sjuttiotalig handduk, sörplar kaffe ur en trasig termos och lyssnar på sommar i P1. Vi vältrar oss alltså i semestermys och är noga med att var tionde minut påminna varandra hur bra vi har det genom att mellan kaffeslurkarna säga saker som "mmm...detta är livet" eller "åh, vad vi har det bra." Lite äckligt nästan. Hua! 
 
 
 
 
När det är dags för bad droppar vi jeansshortsen på bryggan och skuttar i. Vattnet är varmt men dyigt och överallt ser man fiskar plaska. Man simmar alltså runt och fruktar att en gädda ska bita tag runt ens tår och man sätter ABSOLUT inte ner fötterna på den dyiga bottnen. 
 
 
 
 
Dyker gör man inte heller! 
 
 
 
 
 
Det var den fabulösa badbryggan det. Imöra tänkte jag visa en mycket utdelningsrika smultronfångsten som visade sig vara möjlig på törpatomten med omnejd. Vill ni se mer törpaliv får ni kolla in kategorin med samma namn här! 
 
 
Ha en fin kväll! 

En hejdundrandes varm dag.

 
 
Idag har det varit hejdundandes jäkla varmt. Ja, sol från en klarblå himmel hela dagen. Jag har målat fönster och legat på en brygga och förkovrat mig i Maken av Gun-Britt Sundström. En väldigt fin dag alltså. 
 
 
 
 
Jag tänkte visa lite fler bilder från bryggan och diverse båtäventyr snart. Samt även ett måla-fönster-inlägg. För att bo i ett torp är jag väldigt dålig på att göra törpainlägg. Förlåt! Men det finns så mycket annat viktigt. Som gör att det brinner i fingrarna. Nu ska jag och Mårten se "När lammen tystnar" på VHS. Av någon jävla anledning... Hoppas ni haft en fin dag! 
 
 

En tandborstningbild.

 
Såhär ser jag ut när jag koncentrerat borstar tänderna i stugan och mellan mina gurglingar fokuserar på att inte lyssna till droppandet från brunnen alldeles intill. Eller titta dit för den delen. (På grund av detta alltså) 
 
 
 
 
 
En otroligt smickrande bild om ni frågar mig. En av de bästa i sitt slag. Glad lördag!
 

"Jag lever törpaliv, alltså finns jag."

Törpalivet är inte bara en dans på rosor. Man sitter helt enkelt inte ständigt i en rosenbuske och doftar på rosorna och tänker att "aaaaaah, detta är att leva" eller "jag lever törpaliv, alltså finns jag." MEN jag ska inte vara en tjurskalle och negativatisera allt det härliga. Därför ska jag nu dela med mig av FEM bra grejor med törpalivet och tre dåliga. Fem mot tre alltså. Vi börjar med de bra:
 
 
 
1)
 
 
Att få sitta här på kvällskvisten med ett glas rödvin med Mårre och läsa bok. Eller lyssna på försenat sommarprat och spela kort. Eller helt enkelt glo ut genom fönsterrutorna och bara insupa hur det susar i säven. 
 
 
 
 
2)
 
 
Att få sig ett gott skratt varje gång Mårten nämner ordet gäddtafs. GÄDDTAFS. Lyssna bara. Jag dör av magkramps-skrattsalvor varje gång. Det är tydligen något man sätter på kastspöt för att gäddorna inte ska bita av linan. GÄDDTAFS HAHAHA. 
 
 
 
 
3)
 
 
Att det är ett så rikt djurliv här. Kollar man noga i mitten av bilden ser man hur en grävling nosar runt bland växtligheten. Jag lovar, det är en grävling. Och så har vi sett en bäver simma i ån och plaska med sin platta svans. Jag lovar igen. En BÄVER. Och en svanfamilj med en massa söta ungar. Och en massa andfamiljer. Det är rena rama vildmarkssafarit här. 
 
 
 
 
4)
 
 
Att få sitta i båt'n med benen mellan världens mest välsnidade mansspiror och susa ut på sjön. När som helst. 
 
 
 
 
5)
 
 
Att få ligga under en filt i båt'n och läsa Maken av Gun-Britt Sundström med ett paket mariekex på lagom nafsavstånd. 
 
 
 
 
Nog med svärmiskt njutande. Nu till några dåliga: 
 
 
 
 
1)
 
 
Denna otroligt fula, ja rent av anskrämliga jävla fejk-tegelvägg på glasverandan. Fruktansvärt vad jag känner avsmak för detta påhitt. Hur tänkte dem? Den börjar dessutom fallera i hörnen och i mina fingrar spritter en olidlig lust att riva ner hela patrasket. Hua! 
 
 
 
2)
 
 
Att tömma menskopp ute i det fria. Utan tillgång till rinnande vatten. Med röven putande ut bland barr och myggsvärmar. Med den ständiga känslan att något litet bevingat väsen kravlar sig upp i analen eller i muttan. Eller biter sig fast i ena stjärhalvan. Usch! Nej sannerligen. Vara kvinns och leva törpaliv kan vara jobbigt en gång i månaden. 
 
 
 
 
3)
 
 
Att mina nya torpatofflor som jag idealiserat i mina tankar och myst åt i fantasin inte uppfyller detta i praktiken. De skaver som fan och är ytterst obekväma. Vad sjutton! Nu snor jag Mårtens varje gång jag ska gå ut och han blir lika arg varje gång. Grrrr. 
 
 
 
 
 
Nu var jag lagom svärmisk och lagom negativ. Vågen står och väger lite mer åt det positiva vilket är likt verkligheten. För det mesta gillar jag verkligen törpalivet. MEN en liten del av mig längtar in till lägenheten i stan. Och jag tänker inte skämmas för denna känsla. Puss! 
 
 
 

Tack för peppen angående the-ring-giiiirl.

http://picasion.com/i/1V0fT/
 
 
TACK för alla peppriga kommentarer och igenkänningsfaktorer angående the-ring-tjejen. Som i mina tankar gör mig sällskap varje gång jag går ut och borstar tänderna här. 
 
 
 
 
 
Ikväll har jag som tur är BÅDE Mårten och Agnes här. Tillsammans ska vi mota bort detta djävulens påfund dit hon hör hemma. Alltså djupt, djupt, DJUPT nere i brunnen. Eller kanske så bjuder vi henne in på en kopp te. I all enkelhet. Vi får se. Nu ska jag snart ut och borsta tänderna i alla fall... 
 
 
Godnatt!

Jävla the-ring-tjej försvinn!

 
 
Jag måste göra ett erkännande. Ett bekännande. Jag måste berätta sanningen. Ett faktum.
 
 
Jag är en livrädd liten lort. 
Skitskraj. 
Förbenat vettskrämd.
 
 
 
 
När jag var liten var jag med i något som hette Strövarna. Som scouterna ungefär fast via Frilufsfrämjandet. Och inte lika scarfsigt, Moonrise Kingdom-igt och proffsigt. Min mamma var en av ledarna och alla mina vänner från klassen var med. Vi brukade åka ut till en stuga som ligger ute i skogen och övernatta. En röd stor villa med ett rum som var låst och som man inte fick gå in i. Det berättades att det var en man som bott där innan. Som hängde sig i källaren. På skakiga ben och med bultande hjärtan gjorde vi upptäcksfärder nere i stugans nedersta och det slutade varje gång med panikklapprande fotsteg upp för trappan och kvävda skrik av skräck. Hade inte någon sett blodspår så var det någon lapp den döde författat. Och ibland var det till och med någon som sett en människokropp hänga från taket. Och jag var så JÄVLA rädd. Efter detta kunde jag absolut inte gå in i stugan själv. Jag kände i hela min kropp att det var något som inte stod rätt till. Stugan andades ondska. Så när vi stod ute och grillade kålbullar och någon frågade ifall jag kunde gå in i den tomma stugan och hämta ketchupen eller saltet så försökte jag undkomma in i det sista. För jag vågade inte gå in i stugan själv. Jag var så förbenat jäkla skitskraj. Och om det någon gång hände att jag var tvungen att gå över tröskeln alldeles själv så spang jag likt ett jagat rådjur upp för trappan, förbi det låsta rummet och in till min ryggsäck. Grabbade tag i den där tingesten jag tydligen behövde och kastade mig ner för trapporna igen. Ut genom ytterdörren. Stannade när jag kommit på lagom avstånd. Andades. Och värre var det såklart när det blev mörkt. När man inte kunde se konturer. Jag låg i sovsäcken och hörde skrammel från undervåningen. Drömde om gastar som satt vid träborden och väntade på att jag skulle bli kissignödig och behöva gå på toaletten. Jag skulle aldrig, ALDRIG komma på tanken att gå på toaletten själv. Nej, då fick jag väcka mamma och ta med henne som sällskap. 
 
 
 
 
 
Vad vill jag nu komma till. Jo, jag vill säga det att jag upptäckt at jag fortfarande är lika rädd. Förbenat skitskraj. Jag som trodde den var borta. Jag har bott inne i stan så länge nu med folk omkring mig och ljus överallt. Jag trodde att den där uppjagade känslan och alla de där i mitt huvud skapade skräckscenariumen bara var en barndomsgrej. TILLS JAG FLYTTADE UT I SKOGEN TILL TÖRPET. 
 
Fan också. Jag är ju livrädd här ute. När det blir mörkt och det är dags för mig och Mårten att skrida till vårt tvättdon deluxe och kvällstvaga oss så börjar mitt hjärta bulta. I mitt huvud börjar alla skräckfilmer jag sett rulla runt runt. The-ring-tjejen är den värsta. Den filmen förstörde mig. Den där jävla spökflickan med det svarta långa håret som krokigt klättrar ur brunnen och mot den knastriga teveskärmen, ja, hon tog bort all min trygghet. Med krökta leder klättrar hon över kanten och kommer till stående på ett halv ögonblick. Sedan börjar hon gå mot mig. Ryckigt och med huvudet nedböjt. Från håret droppar det vatten och jag backar förlamad med min tandbortste i mungipan. Tar tag i trappan med den fria handen och kastar mig upp för den. Stänger dörren till vårt sovloft men jag vet, jag vet, JAG VET att ingen gisten jävla törpadörr i världen kan hindra henne. Inget kan hindra the-ring-tjejen.
 
 
Så här tänker jag. När jag står och i godan ro vill borsta mina tänder och drömskt titta ut över skogen och ängarna. Med fågelkvitter i öronen och barr under tårna. Det skulle ju kunna vara ett så fint ögonblick. Helt fantastiskt. Men så hör jag kluckandet från brunnen bakom mig och hon är tillbaka i mitt huvud. Jävla the-ring-tjej. FÖRSVINN. 
 
 
 

En fiskeutflykt med noll utdelning.

 
För några dagar sedan var det dags för mig och Mårten att ge oss ut på sjön och testa vår fiskelycka. Eftersom min käraste är besatt av dessa små fjällbeklädda kreatur så var stämningen på topp. Han var dock lite puttrig då båten var tvungen att ösas på vatten innan avfärd. Se bild. 
 
 
 
 
 
Jag var inte lika entusiastisk. Inte för att jag inte gillar utflykter och att testa nya saker. Utan för att jag hade en sjuhelvetes jävla mensvärk. Den slog till så fort jag satt ned mina stövelbeklädda fötter i båten. 
 
 
 
 
 
Så jag låg mest så här och såg trumpen ut. 
 
 
 
 
 
Medan Mårten kastade ut och hoppades på aborre. 
 
 
 
 
 
 
http://picasion.com/i/1UXfc/
Efter en stund proppade jag i mig två alvedon och lade mig i framstupa sidoläge. Det är ju förbannat skönt att lägga sig på mage när man har mensvärk tycker jag. 
 
 
 
 
 
 
Och efter ett tag kunde även jag börja fiska. 
 
 
 
 
 
Det ska dock tilläggas att mitt fisketålamod är lika med noll. Och medan Mårten jämförde sitt eget fiskeberoende med Art Garfunkels stämband: "Tänk att vara så beroende av sin röst och sedan mista den..." (Sarah Dawn Finers sommarprat) "Ungefär som om jag inte skulle kunna fiska mer..." (Mårten) så gav jag upp och övertalade Mårten att gå i land. 
 
 
 
 
 
Vi klev iland i Myrornas rike och satt febrilt och slog de pissande små kreaturen av våra ben. Vi försökte i panik njuta av vår landstigning med lättöl och prickigkorvmacka. Det gick sådär. 
 
 
 
 
 
När vi reste oss och började halvspringa mot båten insåg vi att vi satt i utmynningen av det här. Myrornas borg alltså. Helvete. 
 
 
 
 
 
I vår utrymningspanik höll vi nästan på att glömma Sarah kvar på en sten. 
 
 
 
 
 
Men snart satt vi i båten igen och ägnade ytterligare 2 timmar och 15 minuter till fiskning. Inte en enda firre nappade på våra krokar. Inte ens ett hugg. 
 
 
 
 
 
Mårten styrde besviket båten in mot bryggan igen medan min mensvärk åter började inta mina inälvor. En halvlyckad fisketur alltså. MEN VI GER ICKE UPP! Den grillade aborren ligger som en dröm på våra näthinnor och snart, snart ska det bli verklighet. 

Tvättdon deluxe!

Jag tänkte visa er uppgraderingen av vårt tvättdon. (Såhär såg det ut innan moderniseringen)Jag och Mårten har ju inget rinnande vatten här och jag tänkte att det skulle bli en jobbig obekvämlighet. Jag menar, man är ju van vid att bara sätta på kranen och så forsar det ut vatten. Jag tillhör de dumskallarna som inte allt för sällan diskar under rinnande vatten. (Jag vet, det är väldigt omljövänligt, fy.) 
 
När man bor så här och ständigt måste pumpa upp vatten ur en brunn inser man hur mycket vatten man gör av med. En hink försvinner så jäkla fort. Slörp säger det. Och duscha har vi inte gjort sedan vi kom hit. Vi har tvättat av oss i sjön. Och kissa, ja det gör vi i skogen. Nummer två gör vi på dasset. Som är ostädat och omysigt. Alltså en otroligt snabb visit. Man svär alltid en harang när det börjar att bubbla i magen. 
 
I alla fall. Låt mig presentera vårt Tvättdon Deluxe. 
 
 
 
 
 
Uppgraderat med spegel och "tvålhållnigsdon". Och med en hink proppad med alla facilitetsprodukter under. Allt i kockums som hittades under min sakletareskapad. 
 
 
 
 
 
 
Tvålhållningsdonet (någon som vet vad det heter, det där vita alltså, som allt står på?) rymmer både det ena och det andra och en lättölsflaska från Pripps har blivit blomvas. 
 
 
 
 
 
 
Här stoppar vi ned fejjan i iskalltvatten på morgonkvisten för att vakna till ordentligt. Brrrr. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
http://picasion.com/i/1UVKs/
Och spegeln hittade vi inne i köket. Den passade bättre på den stackars tallen. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ha en fin lördagskväll nu allihop! Här skiner solen och Mårten och jag ska ut och kvällsbada samt gå på feting-geting-jakt. Vi har nämligen hittat en geting som är lika stor som en mindre näbbmus och det håller på att hitta boplats runt stigan. Inte så kulio. Den måste nog tyvärr stryka med eftersom jag är väldigt rädd för getingar. Särskilt om de är av den storleken att den kunde has i bur och springa i ett ekorrhjul. Är jag helt jäkla hemsk nu? Usch. Förlåt. 

Den bästa smet vi vet.

 
Det är inte alltid solkatter som leker på fönsterbrädet man möts av när man slår upp ögonen i törpalivets knarriga säng. Ibland så kan man välkomnas till ännu en dag med en drös regndroppar som hammrar mot pannloben instället. Så här var fallet igår. En gråmulen och regnig törpadag. Vad gör man då? Jo, man bakar. Kärleksmums stod på agendan. Detta för att Mårten och jag är sååå kääära. (Hehe, nej. Chokladabstiens var den mesta anledningen.)
 
 
 
 
 
Så vårt pittoreska törpakök fylldes med bakdon, ingredienser, bunkrar och elvispar. Hör och häpna. En eldriven visp har vi inte ens inne i stan. (!) Jag nästan vägrade använda denna modernitet utav törpalivs-spartanskt-leverne-anledningar. (Skojar)
 
 
 
 
 
http://picasion.com/i/1UREM/
 
Vi konstaterade att kärleksmums-smet är den bästa smet vi vet. Och Mårten slickar med sin sängkammarblick i sig allt det mömsiga. 
 
 
 
 
 
 
Jag är lite mer bak-seriös och smetar ut smeten på en plåt. 
 
 
 
 
http://picasion.com/i/1URFn/

Fast sedan stoppar jag huvu i för att smaska i mig jag å. 
 
 
 
 
 
 
 
Nu har vi fika för en vecka framöver tjoho! Och eftersom våra kära vänner Ellen, Stina och Olle är här idag så ska de bjudas på kärleksmöms och kaffe. Trevlig helg allihop!
 

Plocka blommor. Vilken fantastisk sysselsättning.

 
Det här med att plocka blommor. Det är ju en fantastisk sysselsättning. Bryta av en liten klorofyllfull kvist och stoppa dem sammen med andra kvistar. Tillsammans blir de små grenarna en fantastisk blombukett. Starka tillsammans. Så som bli blir när vi bryter oss fria och makar ihop oss i ett knippe. (Gudars, vilket dravel. Ungefär som när han i filmen Tillsammans står och kokar gröt och för en monolog om havregryn som när de hettas upp blir blöta och degiga och sammankopplas. Fint.) 
 
 
 
Såhär glader är jag över världens blomster: 
 
 
 
 
 
http://picasion.com/i/1UIuo/
 
 
 
 

 
Och såhär bananas ser jag ut efter jag hoppat glädjeskutt och det är dags att springa tillbaka. 
 
 
 
 
 
 
Ha en fin torsdag!
 

Tidigare inlägg

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.

Till bloggens startsida