Edith, åh Edith.
Dagen svalnar
Ur dikten Violetta skymningar
Tre systrar
Vierge moderne
Våra systrar går i brokiga kläder
Alla dikter är tagna ur diktsamlingen Dikter (1916)
Köpstopp!
Nu blir det köpstopp för min del. Kontot är tomt och garderoben är full. STOPP!
Dessa byxor köpte jag på Humana och t-shirten är från Fagott Apparel. (Innan köpstoppet alltså...)
Varken djupet eller värmen.
Allt är en konstruktion.
"Ey lyssna
Vi måste bestämma oss nu
Vi ska visa vart skåpet ska stå
Hur vi än försöker kategorisera, gruppera och ordna faller vi ändå utanför ramarna
Vem spände dom här ramarna? Det finns inga ramar
Allt är en konstruktion
Och patriarkatet måste störtas
Det enda äkta vi har är våra drömmar
Vi måste bestämma oss nu
Vi ska visa vart skåpet ska stå
Hur vi än försöker kategorisera, gruppera och ordna faller vi ändå utanför ramarna
Vem spände dom här ramarna? Det finns inga ramar
Allt är en konstruktion
Och patriarkatet måste störtas
Det enda äkta vi har är våra drömmar
15 miljoner människor i världen heter Mohamed men vems namn vill dom se på cv:t? Jag vet
Dom säger åk hem till dom som inte har något hem
Dom som sliter ut sina knän på våra gator
Ingen åker på semester till Sverige i december
Inte för våra smutsiga växelpengar
Judith Butler sa "kön är en imitation utan original"
Kön är en imitation utan original
Ingen växer upp blå eller rosa
Ingen växer upp under- eller överordnad
2 % av alla barn som föds i år kommer va omöjliga att identifiera som X eller Y
Och dom skrattar fortfarande åt "hen"
Dom säger åk hem till dom som inte har något hem
Dom som sliter ut sina knän på våra gator
Ingen åker på semester till Sverige i december
Inte för våra smutsiga växelpengar
Judith Butler sa "kön är en imitation utan original"
Kön är en imitation utan original
Ingen växer upp blå eller rosa
Ingen växer upp under- eller överordnad
2 % av alla barn som föds i år kommer va omöjliga att identifiera som X eller Y
Och dom skrattar fortfarande åt "hen"
Det finns inga identiteter
Allt är en konstruktion
Jag står över jantelagen
Nej vi står över jantelagen
Jag är ett statement
När Du Ser Mig • Se Dig"
En gäst i dagens klädsel!
Amanda är otrolig. När en annan har panik över vad som ska kläs på kroppen för kvällens festliga bravader så syr hon ihop en klänning på studs. Detta är en vanlig fras som brukar utbristas när vi ses: "Men åh, vad fin klänning Amanda!" varpå hon svarar: "Tack, jag sydde den idag på eftermiddagen för jag visste inte vad jag ville ha på mig ikväll.". Alltså: Här har ni queenen av klänningssömnad.
Denna klänning svirade hon ihop innan förra helgens soul-klubb på Fashing. Sydd av en gammal gardin hon hittade på loppis.
Kolla in Amandas andra verk här och gå på hennes kurser på Tygverket vettja!
Greta Garbo-feber.
Det är ingen hemlighet att jag älskar att läsa böcker som utspelar sig runt sekelskiftet och framåt. Gärna i Stockholm. Gärna i arbetarklassen. Gärna på Söders höjder. Jag slukar gärna allt som innehåller dessa komponenter och idealet är såklart Per Anders Fogelström och hans stad-serie.
Bla bla. I alla fall. Nu har jag börjat läsa Lena Einhorns roman om Greta Garbo. Blekeingegatan 32 heter den. Man får följa henne från barndomen i fattighemmet på Söder där hon bor med sin syster Alva och sin mor. Hon arbetar till en början på varuhuset PUB och börjar medverka i reklamfilmer för att sedan komma in på Dramatens elevskola. Det är ungefär så långt jag har kommit. För övrigt så råder det en liten Greta Garbo-feber här hemma då jag kollar på filmer och läser allt möjligt om denne mystiska kvinna. Jag snöar lätt in på grejor som sagt...
Jag kommer att återkomma när jag läst klart med en liten recension. Näst på tur efter Blekingegatan 32 kommer Maria Svelands Systrar och Bröder. Rapport om den kommer också.
Idag kommer jag alltså sitta inne hela dagen och läsa då det är ruskväder utanför. Hua. Puss!
Idag ska jag åka till Uppis.
Idag ska jag åka till Uppsala. Det känns väldigt märkligt. Jag har knappt varit där sedan jag flyttade i somras och då jag är en sentimental person kommer nog vissa blödiga känslor smyga sig på. Jag tänkte köra andningsövningar på pendeln dit samt dricka kaffe.
Anledningen till att jag ska åka dit är för att jag kommer att försöka avsluta mitt kandidatprogram i litteraturvetenskap. Detta genom att skriva en C-uppsats i just det ämnet. Jag vet inte vad den ska handla om men jag vet att jag ska skriva om en kvinna. Kanske Agnes von Krusenstjerna eller Moa Martinsson. Helst ska förankringen landa i något politiskt. Vi får se.
Dagen till ära är jag klädd i polo från H&M och ny kjol från Beyond Retro. Inte så värst färgglatt. Men vem fan orkar vara det hela tiden?
Puss!
Orange och silver.
När jag var i Berlin köpte jag en fabulös 60-talare i en butik i Kreuzberg. I silver och orange, vilket känns som en ganska ovanlig färgkombo. A-linjeformad med söm under bysten. För ynka 150 kronor!
Idag är det lördag och utanför är det sol och jag ska äta brunch på Marie Laveau med Anna. Kanske glutta i lite butiker MEN borde ej pga no money.
Ha en fin lördag allihop och puss!
Regn som faller mot varm asfalt och sedan torkar och dunstar och som sedan blir snö och så is och sedan regn igen.
(Varning för melankoliskt inlägg med spår av sentimentalitet och ångest)
En av mina största rädslor är oändligheten. Det som jag är allra mest rädd för är tid. Tiden som bara går utan att jag lägger märke till att den gör det. Att sekundvisaren tickar, sanden rinner, årstiderna kommer och går och natthimlen byts ut mot morgondis. Om och om igen. Ett födelsemärke som dyker upp för att sedan försvinna. Solbränd hud som blir blek och sedan solbränd igen. Naglar som växer, bits av och växer ut. Regn som faller mot varm asfalt och sedan torkar och dunstar och som sedan blir snö och så is och sedan regn igen. Fjärilar i magen som fladdrar och fladdrar och seda tappar sina vingar. Relationer som blir till, hålls fast vid och sedan försvinner.
När vår hund blev tolv år, och jag visste att det var nära medellivslängden för henne, så sa jag hejdå som om det var den sista varje gång jag tog tåget från Växjö till London. Till Uppsala. Till Stockholm. I flera år. Varje gång jag lämnar mina föräldrar på tågstationen, flygplatsen, i dörren, på restaurangen så tänker jag att det kan vara den sista. Varje gång jag lägger på luren. Likadant med mormor. Min lillebror. Gamlingarna på mitt jobb. Mina vänner.
Oändligheten. Försvinnandet. Ögonblicket då allt kan ta slut.
Jag hörde häromdagen att det inte är någon mening att tänka på hur det kommer vara att försvinna själv. Förhoppningsvis är du gammal då. Och när du är gammal så är du inte samma människa som du är idag. Kanske är du inte lika rädd för oändligheten. Kanske är du inte lika ångestfylld inför dödsögonblicket. För saker förändras och tiden går och du med den. Din inställning och dina tankar förändras som födelsemärken som ploppar upp och sedan försvinner. Naglar som växer sig långa, bits av och växer ut igen.
Jag vet inte om jag tror på det där. Men när jag hörde det och provade tanken så hjälpte den. Lite lite. Jag sparar på såna där tankar som hjälper. Som lindrar. Och trots att jag är så rädd för tid som går och för oändligheten och för rymden och döden så har jag så svårt att leva i nuet. Det är så paradoxalt. En oändlig paradox. Jag skyndar. Stressar. Springer. Jag blickar framåt och längtar alltid till något annat. Till vadå? Samtidigt är jag sentimental och längtar tillbaka. Kan börja gråta över fotoalbum och minnen från det obekväma dasset ute i torpet för flera somrar sedan.
Min största jävla rädsla är tiden som går utan att jag kan greppa den.
För Evigt.
Idag släpper Silvana Imam och Marlene sin nya låt För Evigt. Så jävla bra och jag vill bara lyssna på den för evigt för evigt för evigt (hehe).
Klicka på bilden ovan för att komma till låten på Spotify. Den finns även inlagd i min spellista Bränn behån som ni gärna får prenumerera på. Den uppdateras med låtar från grymma kvinns titt som tätt!
Idag gillar jag:
Den australiensiske skådespelaren Caitlin Stasey (som är med i bland annat Please like me som jag älskar älskar älskar) har lanserat en hemsida som ska stärka kvinnor och deras syn på sina kroppar. Intervjuer och vackra foton.
Gå in på herself.com här!
Ett stort antal fotografier från 1917-1926 har hittats i Lund under några golvplankor på en vind i ett rivningshus. Jag är väldigt fascinerad av människor och deras historia och speciellt gamla foton. Tänk om man skulle hitta denna skatt! Fotografierna är väldigt välbevarade och är tagna av fotograf Ida Ekelund och skildrar vanliga lundabors vardag. Så fantastiskt att en kvinnlig fotograf har upptäckts och skrivas in i historien!
Fotografierna finns att se på Kulturen i Lunds databas Charlotta och förhoppningsvis snart på en utsällning och i en bok.
3) 31 kvinnor som är viktigare för svenska elever att lära sig om än namnen på nazistiska generaler.
På tal om historia och att den till största delen består av män: I dag släppte Dagens Nyheter en granskning om att historieböckerna i skolan består av fler namngivna rasister än kvinnor. 31 nazister och 21 kvnnor. Omtalat.nu har därför gjort en lista över 31 kvinnor som är viktigare för svenska elever att lära sig om än namnen på nazistiska generaler. Bam.
På bilderna ser ni Marie Curie, Triệu Thi Trinh och Rosa Parks.
Puss!
En nittiotalare i sammet.
Det här med att gå på hemtjänsten i området kring Åsöberget och Nytorget... det blir ju en del små avstickare in på alla secondhand-butiker i området på lunchen och vid återbud. Allra oftast på Stadsmissionen. Det är ju helt galet att jag alltid hittar något där när jag går in. I går hittade jag denna fina 90-talaren i sammet. Superfin modell och så fina detaljer på armarna och i ryggen. 90 kronor.
Hallå. Ha en fin dag! Och så puss, ni är fina ni!
Och twist och hångel och guldbyxor och kramar och snö i skorna.
Herrejesus vilken jävla pangkväll jag hade i lördags. En massa bubbel och dans och snus och cigg i köksfönstret och sång och snoppochsnipp och en hatthylla som brakade ner i hallen och twist och hångel och kramar och snö i skorna och Fasching och guldbyxor och skrev och taxi och öl i håret.
[email protected]
Äntligen! Nu har jag och min fantastiska uppsatskamrat och vän Matilda revolutionerat genusforskningen med vår banbrytande undersökning av maskuliniteter i Bonde söker fru. Vi inväntar nu samtal från press och imorgon gärstar vi Morgonsoffan i TV4. Nobelkommittén är inbokade för samtal i eftermiddag.
Vid presskontakt hör av dig till [email protected].
En uppmaning till alla övertaggade krigsherrar i min livmoder.
Det är krig i mitt innandöme och jag är så jävla medveten om att min livmoder och mina äggstockar skälver av ett slag taget ur historieböckerna eller från Mordors mörka underjordiska salar.
Jag har en uppmaning till alla övertaggade jävla renässans-soldater och orch-fanskap:
LÄGG NER VAPEN OCH RETIRERA! LÅT BLI ATT ANVÄNDA MIN BEFRUKTNINGSAPPARAT TILL ERA MENINGSLÖSA KRIG!
Fan, jävla patriarkat. Ja, jag skyller denna skiten på det också. Trust no man osv.
(Ha en fin fredag!)
Varm choklad och rosiga kinder och pengar pengar pengar.
I dag på jobbet gick jag ut med en dam i rullstol som inte varit ute på flera månader för hennes onda ben och brist på tid och envetna förkylningar och för små hissar och inga ramper och för smal dörrkarm och fel på rullstol och bortappade skor. Nu satt hon med flera lager tröjor och jackor på sig med handväskan i knät och det gick visst att komma igenom dörren och trots att det var trångt i hissen så gick det bra om jag lutade mig över henne och hon höll i min ryggsäck. Och det gick visst att ta sig ned för den där kanten utan ramp fast det var bökigt och jag fick backa sakta sakta.
Hon andades in den friska luften och blev röd om kinderna direkt och skrattade så att solglasögonen hamnade på sne. Fast det inte var någon sol så sa hon att hon behövde dem för att hon inte varit ute i ljuset på så länge. Och så gick vi ner till kajen där kiosken var öppen och hon bjöd på varm choklad med grädde. Vi satt och såg ut över vattnet och skidbacken på andra sidan. En av de stora båtarna hette Emelie och hon berättade att den är döpt efter Per Anders Fogelströms böcker och jag berättade att det var min favoritförfattare.
Vi satt tysta en stund och sedan gick vi tillbaka och jag kämpade upp för kullerstensbackarna och hon frågade om det var jobbigt fem gånger och jag sa att det var det inte lika många. Sedan backade jag upp för den där förbarmade kanten och in genom porten och in i hissen och så var vi hemma igen. Jag hjälpte henne till sängen och innan jag skulle gå tog hon min hand och tackade mig för den bästa dagen på länge och sa att det var roligt och att hon inte druckit varm choklad på flera år och hoppades att vi kunde göra det igen. Snart.
Tänk på alla de där människorna som levt sina liv på sina egna villkor men som nu är beroende av andra för att få sina dagar att gå runt. De har gått på gatorna på sina egna ben och druckit varm choklad när de velat och skuttat upp för höga kanter och trängts i hissar och hittat sina skor själva. De har åkt båtar som hetat Emelie över vattnet vid Barnängsbryggan och de har älskat och skrattat och hatat och förlorat och vunnit och levt.
Det är fint att man kan göra så lite och göra någon så glad. Det borde vi tänka på mer. Och vi borde tänka på att omsorgsyrket är ett av de viktigaste vi har för att detta samhället ska fungera och samtidigt veta att de som arbetar där sliter ut sina kroppar för att det finns för lite tid och pengar. Det är lätt för en timanställd som jag och hoppa in och leka jesus, men när man jobbar heltid inom vården med den stress som det innebär så förstår jag att det inte finns ork för promenader och varm choklad.
Jag vet inte vad jag vill säga mer egentligen. Vad jag vill säga med det här inlägget alls. Mer än att jag hatar hur vårt samhälle ser på hög- och lågstatusyrken och vilka som hamnar vart. Mer än att jag skulle önska att man hade mer tid att dricka varm choklad och göra kinderna rosiga. Mer än att slippa ha en mobil som hela tiden vet vart du är och räknar ner sekunderna till ditt nästa besök. Sekunder som är pengar pengar pengar. Inte känslor och flera lager jackor. PENGAR.
Pannlampan på.
Idag bestämde jag mig för att ge mig upp på vinden och försöka rota fram en del pinaler som jag behöver nere i min lägenhet. Detta låter kanske som ett lätt uppdrag men på grund av vissa bekvämliga brister så är det lättare sagt en gjort.
Anledningarna är bland annat att förrådet är överbelamrat med kartonger och rör man något så rasar allt. Lite den mekaniken. För att ta mig längst in måste jag alltså systematiskt, jag är icke så bra på att vara lugn och ordnad utan vill helst att allt ska ske i ett handslag, måste jag alltså lyfta ut låda för låda för att ta mig till förrådets innandöme. Dessutom saknas belysning så för att göra uppdraget ännu mer uppdragigt var jag iförd pannlampa och såg först ut så här:
(Pannlampa felvänd)
Och sedan så här:
(Pannlampa rättvänd)
Det jag letade efter uppe i mörkret var följande grejor:
1) Min vinylspelare med tillhörande högtalare i teak
2) Min fula svarta lilla ljudanläggning som man kan koppla mobilen till och således skapa feststämning
3) Min värmespols-apparat
4) Mina Dr Martens och ett par andra skor
5) Mina vinylskivor
Jag arbetade mig alltså systematiskt in i förrådet och vid ett tillfälle upplevde jag en fasansfull klaustrofobi då jag liksom byggt in mig själv längst in med en vägg av lådor bakom mig.
Jag hittade i alla fall ALLA grejor och blev asglad! Så här blev den nya lilla musikhörnan invid teven och kakelugnen:
PUSS!
Den mönstrade rump-klänningen.
Igår köpte jag en till ny klänning (eftersom jag knappt har några) på den bästa av de bästa fyndplatserna i staden: Stadsmissionen vid Nytorget. Den är mönstrad och sitter lite snett på bilderna ovan men vad gör det när röven blir så jävla snygg och fierce?
Rumpan ska nu skakas i denna till helgen.
Svar på kommentarer.
Hej och hå! Jag tänkte svara på några frågor som trillat in under julledigheten.
MEN ALLTSÅÅÅ MOPSKUDDEN KAN VARA DET FINASTE JAG SETT NÅGONSIN, vartifrååån?? //Johanna
Jag fick den av min mamma i inflyttningspresent och hon köpte den i en butik i Växjö. Men nu har jag gjort lite research och kuddarna finns att köpa här! Det finns en massa olika motiv med olika djur, hurra!
Kan du visa hur du sätter upp ditt hår sådär? De är verkligen skitsnyggt! //Maja
Detta är min skönaste och bästa frippe. Min slarvfrippe skulle man kunna säga. Den behöver ett ganska trassligt och otvättat hår. Sedan tar man bara tag i alltihop och formar en stor boll med händerna mitt på huvudet. På med en tofs runt allt och så formar man den med fingrarna och gör den större. Jag sätter hårnålar på alla sidor så att den håller sig platt och fluffar till det övriga håret. Sedan lite spray. Tada! Lätt som en plätt!
Dock så tror jag att man behöver ganska torrt och stort hår för att den ska bli fyllig osv. Om man behöver lite hjälp på traven kan man ju alltid köpa en hårmunk. Puss!
FIN tischa! Var kommer jeansen ifrån? Ser ut att vara såna där sköna brallor som täcker hela magen. //Erika
Jag köpte dem på Carlings och det är ett par Dr. Denim Solitaire. Här kan du hitta dem på deras hemsida. Så jävla sköna och så snygga. De bästa jeans jag haft. Dock så är de ju inte av bästa kvalité men jag gillar inte jeans-jeans (dessa är mer som tights) så himla mycket ändå.
Finns i massa färger!
Var får en tag i en sådan där vit kam? //Malin
Den är från Glitter och funkar bra att göra behivees med men också svinrygg och andra frisyrer. Jag tycker dock nästan att det är ännu bättre att köpa en hårmunk och klippa isär. Den blir lättare att forma!
Vilken storlek är det på tröjan? :) Jag vill själv ha en men känner mig väldigt osäker på storleken. //Lisa
Den finns bara i storlek XL och XXL för att den ska vara lite större och gå att ha som klänning. Jag tycker att XL satt bra på mig och det är den storleken du ser på bilden. Går att ha som klänning till ett par strumpbyxor vilket jag ville.
Det går bra att ställa frågor via kommentarer så svarar jag eller så kan ni maila. Puss på er queens of fucking everything!
Hallå! Snart tillbaka snart tillbaka!
xoxo
