They call me Helly Hansen.
Fina ni! Hoppas ni har haft en fin pösk. Jag har sysselsatt mig med det som videon
ovan visar. Mina arma lemmar värker något efter dessa eskapader men jag mår i det
hela väldigt bra! Imorgon är det första april och hej och hå vad fantastiskt!
Två pöskar!
Alltså, som ni vet så är jag kluven till det här med tillbakablickar. Men ett av de fina
ting som kommer med bloggfenomenet är ju möjligheten att föra musknappen över
arkivet och med ett klick se exakt vad som hände för ett och två år sedan. Det är
ju helt jäkla fantastiskt egentligen! Så istället för att fröjdas med en massa bilder
på mig i nutidens påskafrid så får ni ta och titta på mina två senaste påskar!
Okej, påsken var faktiskt senarelagd med nästan en månad 2011 men ändå! Kolla in
vitsipporna.
De liksom frodades överallt.
Och gnäggades.
Man kunde fika ute i solskenet.
Kladdkaka.
Min morbrors lilla hund Lotta var bara valp och fick plats i en hand!
Och jag bodde i Flogsta och dekorerade hela studentrummet med kycklingar.
Och så bakade jag påskamuffins.
Och denna arma blus fick agera påskatröja.
Påsken 2012 ägde rum bara någon vecka senare än i år. Och jag ska inte tjata om vädret.
För det är så JÄVLA trist. Men jag inredde min balkong förra påsken hallåååå!
Mamma, pappa och Jakob kom på påskfirande i Uppsala.
Jag hade denna påskablus på mig.
Och fick fina påskkort av mormor.
Och så köpte jag påskliljor.
Poserade med dem.
Ja, det var det. Fint tycker jag! Det kändes behagligt med en tillbaka blick. Ingen ångest alls,
phu! Det känns som om jag närmat mig fenomenet.
I skrivandets stund befinner jag mig i Ljusdal hos Mårre. För exakt ett år sedan började vi
träffas på allvar. Det är också en fin tillbakablick. Den finaste faktiskt.
Glad pösk allihopa!
Pöskapeppa med Vintagefabriken!
Verktygen till fin-frippen.
Det var en fin läsare som frågade mig lite om fin-frippen som jag gjorde på Agnes för
någon helg sedan. Hur jag hade gjort den och om jag kanske kunde lägga upp en liten
video för att förklara. Jag tänkte att jävlans vad roligt men jag är så dålig på det där med
klipp och film. Vet inte alls hur man gör. Men vet ni vad? Jag ska lära mig! That I promise
my firends. Tills dess så får ni en enkel stillbild på det du behöver för att fixa den. Men
lite fingerfärdighet och klur så tror jag att ni klarar det fint. Det är en väldigt lätt frisyr att
fixa. Men lite övning så!
Jag vill också meddela att jag nu tar lite påskaledigt men håll ögonen öppna för det kan
dyka upp ett och annat tidsinställt inlägg här. Woho, exiting!
Ni är så jävlans välkomna!
Jag vill bara säga välkommen till alla nya läsare! Ni har faktiskt blivit en del och jag har
ingen aning om vilka ni är. Men roligt som sjutton är det. Så roligt att jag verkligen var
tvungen att svära i pratbubblan. Jag vet ju att mormor läser min blogg och hon blir
alltid lika besviken när en liten svordom slinker igenom mina läppar. Förlåt Mormor!
Om ni vill så får ni gärna lämna en liten kommentar så att jag får ett litet hum på vilka
ni är. Jag är en nyfiken själ...
Puss!
Menskoppsförebild!
Men titta vad jag hitta! Jag fick för ett tag sedan hemskickat en menskopp till mig från
OrganiCup. En jävligt bra sak vill jag lova. Ja, jag fattar faktiskt inte varför man fortsätter
krångla med tamponger och bindor när menskoppar finns. En liten kopp av organiskt
silikon som man utan krångel för upp i mussin. Sedan sitter den där i tolv timmar ungefär
tills man tar ut den, sköljer av den och använder den igen.
Kan alla bara ta och köpe en nu så att vi slutar att förstöra planeten med använda tampisar?
Kan alla bara ta och köpe en nu så att vi slutar att förstöra planeten med använda tampisar?
Den är bra för din kära mussi också då den inte torkar ut dess slemhinnor.
Förresten, låter inte min fras härligt reklamig? Ett litet "because you're worth it" på slutet
så!
En dos nätkärlek!
Denna brud alltså. Oj oj oj, säger jag bara. Hon är kvällens mål för min nätkärlek. Mer
varelser som henne ute i bloggosfären. En sfär där vi ska sprida nätkärlek, och inget
annat!
Mamma, de är tillbaka!
Jag fick ett presentkort på ett par röda Mohedatofflor av mamma i födelsedagspresent. De har
varit slut på lagret ganska länge men nu såg jag att de kommit in igen! Jag blev så glad så
glad! Jag älskar Mohedatofflor. Jag har ett par av modellen Betty Cognac tidigare. Men i vår
ska de kombineras med de här Dolly Red.
De finns att beställa här!
Ack du sko av guld!
Om ni minns så var jag väldigt exalterad efter mitt besök på Återbruket. Detta bland
annat för att jag hittade ett par finfina pjucks för ynka tjugo kronor. Här kan ni beskåda
dessa skönheter. Både i stillbild och visuellt.
Läs mer om Återbruket i min loppisguide här!
Fin-frippe!
Förra helgen så tjongade jag till med en helfin frisyr på min käraste Agnes.
Med en hårmunk och några spännen så blev det såhär fint.
Fin tjej, den där Agge!
Varma, långa kramar.
Skänk mig en cupcake från ovan, tack.
På tal om saker som ser ut som om de är i små dockmått.
Titta på Lindas fantastiska video om cupcakes. Fy farao
vad gott det ser ut. Och det är så fasansfullt snyggt filmat.
Kika in på hennes blogg här!
"Nej, Elsa, jag hinner inte prata med dig om din dödsångest för jag ska vara hos Åke och en minut och trettioåtta sekunder!"
En av de viktigaste och mest tankeomvälvande sakerna jag gjort hittills i mitt liv är att arbeta
inom hemtjänsten. Att få en inblick i hur livet kan se ut när vi blir äldre och behöver hjälp känns
inte bara nyttig utan är också så otroligt känslosam. Jag vet inte hur många timmar jag spenderat
med att prata öronen av min pojkvän om vad som hände när Einar ramlade, Marianne grät eller
när Greta så tragiskt gick bort. Jag vet inte hur många nätter jag drömt om alla äldre jag mött eller
hur många bajsiga blöjor jag bytt. Hur många tårar jag torkat. Hur många händer jag hållt. Hur
många lampor jag släckt och hur många gånger jag sagt "jag hoppas verkligen det blir bättre."
Jag har tänkt att fy sjutton vilket viktigt jobb detta är. Vad mycket jag får ut av det och vad
mycket jag ger till andra. Detta skulle jag kunna tänka mig att arbeta med i framtiden. Kanske
se som mitt "stadiga" arbete om man nu ska ha ett sådant.
Men sedan. Nej. Det skulle jag aldrig orka. De där tårarna man torkat och de där händerna man
tryckt försvinner i en spiral och virrvarr av minuter, onda ryggar och springande fötter. Plötsligt
kommer bilden upp av när jag för någon kväll sedan dumpade min cykel i en snöhög eftersom
underlaget inte tillät mig att cykla och började jogga mellan husen för att hinna i tid. "Nej, Elsa,
jag hinner inte prata med dig om din dödsångest för jag ska vara hos Åke och en minut och
trettioåtta sekunder! Så fort, fort, fort! Nej, du ska inte kväva dig med en kudde. Nej livet är
inte meningslöst. Alla blir vi gamla. Nej, gråt inte. Aaaaah hjälp, shit nu måste jag gå! Fan nu
ringer mobilen. Larm hos Asta. Jaha, hon får vänta tills efter Åke. Vad sa du, Elsa. Nejdå, du
är inte alls till besvär. Du är viktig. Nej, nu måste jag gå. Hej då, Elsa. Då kommer vi om en
timme och lägger dig. Kan bli lite sent. Vi har så mycket ikväll. Ett glas vatten. Ja visst. Ehhh,
fan." osv.
Min kära vän, Li Kristjansdottir har skrivit en himla bra artikel om detta i Uppsala Fria tidning.
Jag tycker att ni ska gå in och läsa den här. För hon har rätt. Vi måste göra något. NU.
Bonjour våfflor bonjouuuur!
Madeleine tar så fantastiska bilder. Och jag är otroligt svag för när det nästan ser lite
miniatyr ut. Som en dockservis eller små minivåfflor till ett dockskåp. Det där dockiga
får Madeleine verkligen till. Att man blir något djävulskt sugen på våfflor efter att ha
slängt ett öga på dessa bilder är också ett faktum.
Kolla in på Madeleines blogg här!
Vinylback och picnickoffert - kärt barn har många namn.
Jag har glömt att visa er min fina picnic-koffert som jag fick i födelsedagspresent av
min ärade man. Jag älskar mönstret inuti och det faktum att den är en perfekt vinyl-
back! Min vinylsamling har ju ökat något då Mårten flyttade hit och då har han inte
tagit hit alla sina plattor ännu. Så himla bra!
Sedan ska den ju användas till lite riktigt picnic i sommar såklart.
Titta in i min musikhörna här! Och glad fredag på er allihopa!
Hej fina kommentar hej.
Jag blev så himla glad när jag fick den här fina kommentaren igår. Kändes så fint att
någon ville berätta att de kände igen sig och dela med sig av sin historia.
Tack Mikaela S!
Mormors kjol.
Jag har så himla mycket kläder och skor från mormors garderob i mina ägo. Egentligen
var det så jag började att intressera mig för gamla saker. Varje gång jag besökt mormor
så kom jag hem med något nytt. Skor, klänningar, väskor och blusar. Rotandet i hennes
garderob och på hennes vind slutade aldrig att ge resultat. Jag hittade alltid någon ny
gömma, någon ny väska att öppna och någon ny kartong att riva upp.
Jag har länge trott att jag kramat den sista sak-letar-droppen ur mormors alla förråd och
gömmor. Men så i somras så hittade jag en ny koffert vars innehåll jag inte ögnat igenom.
Där låg en så fantastisk fin kjol som mormor sydde i sin ungdom. En vit sak med perfekt
fall om än något stor i midjan. Fram med mormors symaskin så var det åtgärdat.
Tänk vad fint att mormors kjol, som hon sytt efter egna mönster och mått, nu sitter på
mig och inte ligger och dammar i en sliten resväska. Det är sånt här som gör det värt
att leta på loppisar, bläddra bland galgar och riva i dammiga skrymseln. Plagg med
historia får nytt liv.
Tack mormor, för dina alla gömmor och skatter.
Ett väldigt viktigt öron-godis-tips.
Jag tänkte bara dela med mig om lite lyssnartips såhär i morgonstund. Väldigt
bra att lyssna på när man diskar! Allt för att göra diskningen lite roligare. Eller
ja, roligt och roligt. Informativt och förbannat upprörande kanske är en bättre
benämning.
Jag tror inte många missat de gripande dokumentären om Nora i "Den fastspända
flickan". Nu sänder Tendens på P1 en programserie med temat "Efter dokumentären
om Nora". Så väldigt viktigt att sådant här tas upp så att högt uppsatta läkare likt
Ola Gefvert får sparken från sina arbeten. Personer som Ola Gefvert i vilket läge som
helst för den delen. Den inledande delen i första avsnittet gör mig så jävla arg att
diskborsten rispade mina fina Uppsala-Ekebytallrik.
Väldigt värt att vila öronen med, jag lovar.
Lyssna här!
Återbruket.
Återbruket
Portalgatan 2A
754 23 Uppsala
Telefon: 018-727 03 28
En större karta kan du hitta här!
Öppettider:
Måndag-onsdag, fredag kl. 9.00-17.00
Torsdagar kl. 9.00-19.00
Fredag/Lördag STÄNGT
Gå in på deras hemsida här!
Varför i hela fridens namn har jag inte varit på Återbruket innan? Min loppishjärna har
definitivt missat en liten guldklimp. Dagen till ära var det dessutom halva priset i hela
butiken. Jag fick en smärre loppisorgasm mina vänner. Och loppades det gjorde det
också. Billigt och mycket! Till exempel ett par fantastiskt fina skor som bara kostade
en liten skrynklig 20-lapp. En närmre presentation av dem senare.
Se resten av min loppisguide här! Det finns ju en hel kategori för tusan!
I just want to give you all the flowers in the wööörld.
Jag vill bara säga tack tack tack tack för all fin respons på mitt förra inlägg. Vad fina ni är
allihopa. I just want to give you all the flowers in the wöörld!
Fortsätt nu att sprida era erfarenheter om att jobba inom olika företag där man upplever
orättvisor, diskriminering och andra helt galna saker. Man måste liksom prata om det.
Jag minns att det var flera på mitt jobb på American Apparel som sa att de skulle gå
till pressen med det som inträffade när flera sparkades på grund av sitt utseende. Men
det hände aldrig. Och jag gjorde det inte heller.
Så fortsätt fortsätt fortsätt. Det tänker jag göra. Men tills nästa tanke dyker upp så
blir det loppis här på blogga.
Puss!
Amercian Apparel - en skriftlig ordspya.
Ja, det här med American Apparel. Det dyker upp då och då som små häpnadsväckande
andhämtningar för att sedan försvinna i mediabruset igen. "Va, är det sant!" "Hon ser ju ut
som hon lider!" "Det är ju porr!". Yepp. Jag känner att jag måste ventilera mig. För varje
gång företaget kommer på tal så liksom bränner det till i mig och en stor ordspya full med
aggression och erfarenheter slungas mot åhöraren som knappt hinner ducka. Rakt i ansiktet.
Jag jobbade inom företaget 2010 när jag bodde i London. Jag fick jobb redan inom några dagar
och det gick till på det sätt att jag kikade in i butiken på Regent Street, sade "Hi, my name is
Emelie and im interested in a job". (Haha, det lät komsikt här, ingen svengelska lovar) Jag fick
verkligen bra respons och kände att en viss granskning av mig från topp till tå även ägde rum.
Blond, svensk tjej. Givet! Så jag skickade in mitt cv till huvudkontoret och vips chips så var jobbet
mitt.
Jag började jobba i en mindre butik och ja, fick världens jävla ragata till chef. Hon hatade mig från
första stund. "Den lilla blonda tjejen som kommer här och sprider god stämning hon ska fan
tryckas ner och kravla vid mina fötter!" Det gjorde jag också. På Halloweenfesten som hölls i
vår butik så fick jag stå portionerad längst bak, själv, medan de andra hängde vid disken och
drack öl. "Emelie, keep your eye on the 1001´s all night long." Jävla vita t-shirtar döö! När
en jobbkollega smög till mig en öl luktade hon sig till detta och jävlar vad jag fick på nosen.
Ingen alkohol på jobbet!
Aktoritetsslav som jag är så började jag givetvis gråta då jag bestämde möte med henne för
att diskutera alla orättvisor. Jag som hade peppat mig själv hela kvällen innan och hela arbets-
dagen hulkade och kände mig så jävla sämst. Och hon njöt. Fan också. Och så var det hon
som föreslog ett "replacement". Inte jag.
Så jag hamnade i en större butik och min nya chef och mina nya arbetskamrater var helt
underbara. Men ungefär samtidigt som jag insåg detta så började jag märka av företagets
nisch mer och mer. Ja, det är väl här det intressanta börjar.
Varje dag skulle en bild av dagens outfit tas och skickas till huvudkontoret i L.A. De tittade
sedan på dessa bilder, gav åsikter tillbaka till butikscheferna som sedan berättade för oss
om det var rätt eller fel. Om det var tillräckligt "american apparel" eller inte. Ett armband
som jag hade var inte passande och min butikschef sa till mig att ta av mig det och absolut
inte ha det när "The headoffice" kom in i butiken på granskning. De saliga "headoffice" som,
när de äntrade butiken, på ett magiskt sätt fick alla att putsa och vika, le och kamma till luggen.
Eller nej, lugg fick man inte ha. Man fick inte ha för kort frisyr och man fick inte ha eye-liner.
Inga sneakers, inget nagellack. Man skulle se naturell ut. Fräsch. Som tagen från beachen
i L.A. Runt om i butiken hängde närbilder på glesande ben och putande rövar. När min mormor
kom och hälsade på i butiken så skämdes jag. En av de där muttorna på bilderna var min
arbetskamrats. Hon hade flugits ner till Mexico och fotograferats. Efter det så får vi betrakta
hennes skrev varje gång vi blippar in den populäraste varan i kassan. För en liten bild på
henne kommer upp när man drar streckkoden. Hon berättar att hon skäms lite. "Fan, jag
skulle aldrig gjort det." På hemsidan finns fler bilder och ja, de är väldigt avklädda.
Jag fick gratis brallor som jag skulle marknadsföra genom att ha på mig och stå på nedervåningen
bland byxorna. Där fick jag vara hela dagen. Byxorna var rosa. En kille hade sagt till min arbets-
kamrat att "the girl downstairs, that ass in those jeans, she make these babys sell themselves."
Tack. Eller nått. Vafan.
Såg vi någon snygg människa komma in i butiken så skulle man försöka "scouta" denne. Man
skulle ta en bild på personen och tidigare jobberfarenheter spelade ingen roll. "But, I never worked
in retail before..." "Don't worry, you are beautiful!" Om man lyckades så fick man 2000 kronor extra
på lönen den månaden. Merförsäljning av människa. Jag scoutade inte en enda. Men snart behövde
vi inte jaga vackra människor längre för de flög in speciella "scoutare" från Paris och Berlin som
skulle gå på Londons gator och hitta tiopoängarna.
En dag på jobbet så fick vi veta att alla skulle till huvudkontoret och intervjuas. De behövdes nämligen
omorganiseras lite bland personalen. Läs, sparka de som inte var snygga nog och anställa italienska
långbenta modeller. Alla var sjukt nervösa och folk kom tillbaka från intervjuerna och såg ut som om
de sett döden i vitögat. Min intervju handlade mest om vilka klubbar jag gillade i London. Vart jag bodde.
Blond, svensk tjej hej. Vissa fick vita brev redan dagen efter som inkallade dem till ett nytt möte.
De kom tillbaka med ordern att de fick stämpla ut och gå hem, eller jobba kvar arbetsdagen ut, men
att de inte var välkomna tillbaka. Ingen uppsägningstid. Ingenting. "We don't think you are right for this
job." De fyra i min butik som fick sparken var alla de som sålde bäst varje dag och de som verkligen
visste hur man jobbade i butik. Vi andra blev så jävla ledsna och jag skickade in min uppsägning.
Tre veckors uppsägningstid tydligen. Fyra modeller kom in istället för de fyra som fick gå. En från
italien. Kunde knappt någon engelska. Jag försökte förklara för henne att vi inte skulle sitta och vila
i omklädningsrummet. Vi skulle liksom vika kläderna och lägga ut dem i butiken igen. (Jag säger
inte att modeller är dumma, men dessa var fan det.)
Under dessa tre veckor försvann ännu en av mina arbetskamrater. Hon kom tillbaka efter två veckor.
Hade tydligen flugits ner till L.A. Haft sex med Dov Charney och fått jobb på huvudkontoret.
Så, nu. Varje gång American Apparel kommer på tal hädanefter så ska jag skona mina åhörare
från ordspyan. Jag ska lugnt och sansat hänvisa till detta inlägg. Vill ni själva få er en liten dos
av mjukporr och annat ögongodis kan ni gå in på American Apparels fotoarkiv här. Kolla igenom,
våndas, njut. Vad ni vill.
Och ja, en sak till. "Made in downtown L.A" behöver inte nödvändigtvis mena att de INTE är gjort
i Bangladesh.
Skojsar.
Alltså hur fin klänning från CroatiaVintage? Min favorit Etsy-shop numero uno. Vill
någon vänlig själv köpa den till mig? Mamma? Pappa? Mormor? Mårten?
(hihi, skoja!)
Åtta äpplen i en ring.
Jag ska berätta en fin sak. Och den fina saken är att jag i helgen bevittnade det finaste
och absolut bästa vårtecknet. Det första Vaksala Torg stod och hägrade som en synvilla
i horistonten! (Ni ska få bildbevis senare.)
Jag blev så jävla förbannat asaglad. Jag köpte en massa fina tyger och var nära att hoppa
upp och kyssa den bittra mannen som sålde väskor. Jag lade band på mig själv.
Jag köpte förstås den fina duken på bilderna ovan. En massa äpplen i en ring. Kan det
bli bättre?
Kolla in lite fler av mina dukar här.
Sagostund har guld i mund.
Godermorgen och god måndag. En veckodag med mycket trötthet, en dos av post-helg-syndrom
och rastlöshet står nu för våra fötter. Men jag tror vi klarar det. Vi får kämpa på.
Jag har, en måndag som denna, skrivit en liten berättelse. Berättelsen om när Jimmie badar badkar.
Om ni vill så får ni väldigt gärna lyssna på den. Jag tänkte att den kanske kan förgylla er måndag
något. Eller förstöra den, vem vet.
Inspirationen till denna lilla saga har jag hämtat från fantastiska Bianca Kronlöf, från en
vän som tog en fantastisk instagrambild på Melodifestivalen och från sorgliga status-
uppdateringar på facebook. Och obs obs! Jag vill, för att inte det ska uppstå missförstånd,
betona min ironi.
Nej, nu har det fanimej gått över gränsen!
Det har liksom skett i etapper. Först var det blomstshorsen. Sedan var det blomsterhatten.
Efter det var det ett litet blomsterknippe som helt plöstligt blev över trettio stycken. Sedan
hamnade blomsterknippena på blomstertröjan.
Och ja, nu har det blivit som det blivit. Det har gått helt över styr. Vart ska jag vända mig?
Till vem berättar man att man drabbats av blomstersjukan? Att man liksom inte kan tänka
på något annat än blommor? Någon med egna erfarenheter?
Nu ska jag sätta mig på min matta, likt Ferdinand, och luuuukta på mina blommor.
Glad helg!
Låt mig presentera torpa-tofflorna!
Hela julimånad ska jag och Mårre leva torpalivet. Och detta ska göras i denna lilla söta
stuga som ligger mellan Knivsta och Uppsala. Utåt Knutby (Huvaligen!) Vi lovar att vi inte
ska bli några frikyrkliga Fossmos!
I alla fall, när man ska leva torpaliv så tänker jag mig att man, förutom att strosa barfota,
behöver ett par tofflor att bara sticka in fötterna i. Och dessa små skodon hittade jag
på Myrorna häromdagen och slutsatsen är såklart att de är de perfekta torpaskorna!
Att de också är röda är ett plus.
Lilla-my-frippen är min ständiga följeslagare.
Idag har jag på mig min gula kofta, min 60-talsklänning och svarta strumpisar. Hatten
hänger på klädstången istället för att sitta på huvve då jag har lilla-my-frippen som
ständig följeslagare. Skulle inte vara så vidare snyggt med den på toppen av hårbullen.
Glad helg på er allihopa!
Snygga vita pilar.
Ja, det är ganska mycket blomstertjat just nu. Det känns ibland som om det är det det enda
jag skriver och tänker på. När jag får syn på de första vårknopparna, ja då kommer det tjatas
ännu mer!
Ovan så har jag på mig mina blomstershorts från Myrorna. De har varit en riktig partyhöjare
och flitigt använda på senaste tiden. Jag har även på mig min nya blomsterhatt som ni ska
få en närmre bild på senare. Och klädseln skulle ju bli extra blomstrig med min nypysslade
Sedan vill jag påpeka att jag är otroligt nöjd med mina vita pilar. De minner om den tid
framför en stationär grå PC när man gick lös i paintprogrammet som elva åring. I datorns
begynnelse. Mys!
Ja du, Beatrice.
Jonas Hassen Khemiri. Vilken man. Och jag vet inte om det är någon som har missat det
han skrev i DN idag. Men om ni mot all förmodan gjort det, kolla in här för att läsa.
Men...vad blir man av det då?
Jag brukar inte använda min lilla bloggis till att marknadsföra Humanioradagarna. Men eftersom
det på senare tid blivit en del andra saker på tapeten än just loppis, gullegulliga, pastelliga koppar
och muffinsformar (jag gillar det med!) så tänkte jag att fasen, idag är dagen jag gör det!
Jag jobbar tillsammans med andra humanister i en organisation som heter Humanistiskt Initiativ
och vi arrangerar varje år Humanioradagarna som är en dag med mässa och föreläsningar med
syfte att lyfta upp och trycka på humanioras vikt i samhället. För det är viktigt! Så otroligt viktigt!
Och detta vill vi att folk ska fatta.
Idag, onsdag den 13 mars så annordnar vi en debatt med just detta tema. Vad blir du av det då?
Man kan arbeta med en massa saker inom humaniora och det är viktigt med denna kunskap
Och just det, om ni inte har märkt så har det kommit en ny kategori här på blogga.
Jävligt viktiga saker heter den. Och i den tar jag upp, ja, jävligt viktiga saker.
Le chemisere de fleur 3D.
Här har vi den äntligen! Blomsterabstinensens pokal och anledningen till alla mina små
sår på fingertopparna. Tadam tadam... blomstertröjan i 3D!
Den skapades med hjälp av nål och tråd, en gammal nopprig tröja från Monki och så en
hel drös med plastblommor från Röda Korset.
De syddes på förhand på insidan av tröjan. Det tog sin lilla tid. Men ack, vad gör det
när man nu är ägare till en helt crazy blomsterexplosion till tröja?
Armarna har dekorerats med löv som jag knyckte från en plastblomma på mitt jobb.
Ni ska få se den på min arma kropp också. Tillsammans med min nya blomsterhatt så finns
det nog risk att man tar fel på mig och en blomsterbuske.
Fyra Etsyfavoriter.
Denna gröna klänning från Etsyshoppen KissKissXBangBang är ont-i-magen-fin. Den har
lite lagom 20-tal över sig blandat med lite 50-talsvibbar. Jävligt bra vibbar.
Åh, denna 50-60-talsklänning från min favoritshop Croatiavintage. Den glittrar. Behöver jag
Och så en till 50-talsdröm från Tidens Melodi. Älskar att de skaffat en Etsyshop.
Dock är det lite för dyrt för min arma plånka.
Grädden på moset.
Och just ja! Jag klappade en söt liten mops på min födelsedag också! Det var grädden
på moset ska jag säga. Fan vad fint!
Den där Bianca Kronlöf.
Är så fantastiskt rolig och tar upp så fantastiskt mycket viktiga saker. Kolla själva ni.
Jag har ju hört att det är sjukligt inne med tredimensionella blomsterplagg.
Precis i detta nu pysslar jag med blommorna som jag visade er i tidigare inlägg. Jag ska inte
avslöja vad det är. Men jag antar att ni kan utröna detta utifrån bilden ovan. Jag har ju liksom
hört att det är sjukligt inne med tredimensionella blomsterplagg. Så jag bestämde mig för att
göra en egen.
Hur resultatet blir får ni se senare i veckan! Försök hålla er nu... jag vet att ni spricker av
nyfikenhet.
Tack!
Jag vill tacka eder alla som uppmärksammade min födelsedag så fint! Tack för alla fina
blommor, kort, presenter och kramar.
Tackatackatacktackatacktack!
Jag är en så jävla PK tjej.
Denna video hittade jag hos Isabelle. Så jävla bra. Bara titta på den, jag orkar inte
skriva något mer. Men vi ska verkligen börja att berätta vad vi är med om i vardagen.
För det händer hela tiden. Och det är så JÄVLA tröttsamt.
Glad fredagkväll fina ni!
Grattis alla kvinns på Kvinnodagen!
Vi firade Internationella kvinnodagen redan igår. Och detta gjordes med buller och
bång. Jag hade smyckat ut min dörr i sann kvinnoanda.
Jag hade skapat ett liten blom och feminism-tema runt om i hela lägenheten. Som här
med blommor runt ljusstaken.
Och här på den trasiga lamp-stumpen.
På hyllan ovanför sängen.
På kofferten.
På högtalaren.
Ovanför spegeln i hallen.
Krukorna pyntades.
Pelargonierna.
Alla små väsen fick hålla skyltar med fint budskap.
Som kossan i hallen.
Och rådjuren i köket.
Och ugglan i köket.
Ugglan i teverummet.
Överallt.
På nattlinnet.
Instuckna bakom tavlorna.
Med detta sagt vill jag önska eder alla en fin Kvinnodag! Och kom ihåg, att hälften
av alla som finns, är kvinns!
Börtdaj!
Jag gillar egentligen inte att fylla år. Har aldrig riktigt gillat den där "nu-är-det-din-dag-
och-nu-står-du-i-centrum-biten". Men idag har varit en så fin morgon med världens
godaste frukost på sängen och fina paket. Tack vare världens finaste man då. (Som
i detta nu förresten står i köket och donar med överraskningslunch, jag känner pannkaks-
doft!)
Ikväll ska jag ha Kvinnodagsfest då vi ska dansa för kvinnors rättigheter. Detta därför
att det ju imorgon är internationella kvinnodagen. Och lite för att det är min börtdaj!
Ha en fin dag allihopa!
Ett stycke färg till denna värld.
Elsa Billgren är överallt. Jag har till och med råkat drömma om henne. Men det är ju bara
bra eftersom hon är fin att se på, har vettiga tankar och skänker färg till denna värld. Här
pratar hon om vintage i Efter tio med Malou.
Tack Mathilda!
"Jag måste bara säg att du har världens roligaste och finaste blogg. Jag blir makalöst
lycklig och full i skratt varje gång jag tittar in här och möts av dina vackra bilder, härliga
ord och knasiga upptåg. Tack för att du delar med dig av allt det sprudlande, unika och
vackra som är du. Du är så bra.
hej från Mathildan"
hej från Mathildan"
Idag fick jag en så himla fin kommentar av en fin människa någonstans därute
i vårt avlånga land som heter Mathilda. Alltså, kan man bli mer glad av en
kommentar? Tack så väldigt mycket. Jag blir så glad av era fina kommentarer. De liksom är ett tecken på att det verkligen finns någon som sitter med näsan
framför skärmen och läser. För det är ofta man glömmer bort att det ens finns
folk som gör det. Man liksom skriver för sig själv och man ser antalet unika
visningar men man förstår ändå inte riktigt. Så tack, tack, tack, tack! ♥
Pelargoniefest.
Nu har pelargonierna flyttat upp från källaren till fönstret i vardagsrummet. Ovanför den
nya vinylhörnan med den uttökade vinylsamlingen (som Mårten tagit hit från sig).
I fönstret ställde jag en fin. Där passar den bra!
Jag vill bo i ett rött hus med dig och göra det till bara vårt.
Jag vill riva upp fult linoleumgolv och hitta fint gammal trägolv. Jag vill spara på lite
halvluggslitna tapeter och måla listerna vita. Jag vill slänga micron all världens väg,
för den behöver vi inte. Jag vill koka upp vatteni en kanna på spisen. Jag vill riva upp
ett hål i raggsockan på en flisa i golvet. Jag vill hugga ved och stapla i vedboden.
Jag vill hänga upp gardiner. Jag vill tända en brasa i kakelugnen. Jag vill sätta en
barnsäker liten grind för öppningen till trappan. Jag vill höra små barnfötter trampa
omkring på övervåningen. Jag vill lägga trasmattor på golven.
Jag vill bo i ett rött hus med dig och göra det till bara vårt.
(Huset är inte vårt, det hittade jag här.)
Blomsterinvasion!
På Röda Korset, som jag besökte igår efter mycket rammel osv, så gick jag
totalt crazy bananas på blomster. Hela 34 stycken små blomsterkransar
inhandlades.
Nu kanske ni undrar varför jag inhandlade dessa små mumsisar. Dels för att blomster
gör livet skönare. Dels för att det ser fint ut. Men främst, för att jag ska pyssla ihop
en liten tingest som ni ska få se när den är klar. Spännande, spännande!
Ett par skor fick jag med på köpet!
Stros till Röda Korre.
Gå till Röda Korset. from Emelie Eriksson on Vimeo.
Idag strosade jag till Röda Korset på förmiddagskvisten. Med en litet hopp
om att stöta på vår (jag vet, fan vad alla tjatar) på vägen men detta införlivade
sig inte. Istället ramlade jag ett cartoon-rammel på en isfläck och nu har jag
ett stort blåmärke på benet och på skinkan. Tyvärr så kom inte detta med
på filmen. Hade varit magiskt om det hade förevigats faktiskt. Jag skrattade
åt mig själv hela vägen.
Tack isfläck för skratt och tack Röda Korset för fina fynd. Vad jag köpte ska
ni får se senare!
Förresten, kolla in Röda Korre i min loppisguide här.
Lördagspiruett!
Piruett på er käraste människor! Jag önskar eder alla en glad lördag!
