En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Jag vill bo i ett rött hus med dig och göra det till bara vårt.

 

Jag vill riva upp fult linoleumgolv och hitta fint gammal trägolv. Jag vill spara på lite

halvluggslitna tapeter och måla listerna vita. Jag vill slänga micron all världens väg,

för den behöver vi inte. Jag vill koka upp vatteni en kanna på spisen. Jag vill riva upp

ett hål i raggsockan på en flisa i golvet. Jag vill hugga ved och stapla i vedboden.

Jag vill hänga upp gardiner. Jag vill tända en brasa i kakelugnen. Jag vill sätta en

barnsäker liten grind för öppningen till trappan. Jag vill höra små barnfötter trampa

omkring på övervåningen. Jag vill lägga trasmattor på golven. 

 

Jag vill bo i ett rött hus med dig och göra det till bara vårt.

 

 

(Huset är inte vårt, det hittade jag här.)

Väntar du barn?

fint!