Pussypowers Fitt-tvål.
Jag tyckte min Aco intimtvål var lite väl tråkig så jag tog mig friheten att designa en egen etikett. Och ja, det känns faktiskt som fitty har lite mer power idag. Pussypower.
Lite mindre skarp. Lite mer naiv. Lite mer svävande.
Jag vill bara kika in här och berätta att jag lever. Att jag mår bra. Att jag mår väldigt bra! Att det luktar vår i luften och att jag inte glömt er. Jag har bara haft så mycket annat i huvudet. Ni vet, när det blir så där att all ens tankar fokuseras på några speciella grejor och allt annat blir blekt gojs i jämförelse? Blogg-frånvaron beror alltså på följande komponenter:
- Jag har kommit igång med min kandidatuppsats i Litteraturvetenskap och jag känner mig äntligen motiverad att fortsätta. Halle fucking lulja!
- Jag är eventuellt smått psykotisk och nybetuttad (gotta love that word). Man blir ju smått galen då, det är ju bara att konstatera. Lite mindre skarp. Lite mer naiv. Lite mer svävande.
Det var nog egentligen bara det. Med mest fokus på nummer två. Förlåt mig. Jag är snart tillbaka igen.
The crazy jeanslady.
Tillbaka till the golden days. The glory days. The jeansy days.
No pants day.
Inga byxor på idag.
Fredagsfejset.
Jag har köpt en ny vit polo och två fina örhängen. Polon är från H&M och hängdonen från TGR.
Ha en bra fredag queens! Jag ska fika med en fin-Anna nu och sedan ska jag på Fotografiska. Puss!
Bam.
Denna dagen, ett liv.
Denna dag började på salongen (nynnade på "gå på sa gå på sa gå på salong" hela tiden). Min queeniga mamma skulle fixa en sextiotalsfrippe på mig och spolarna ståtade graciöst på huvudknoppen. Jag skulle nämligen vara musa för hennes salong och agera glamourmodell för en dag.
Det blev såhär:
Alltså jävligt snyggt.
Sedan freakade jag ut lite ute i hallen medan jag väntade på mitt tåg mot Stockholm:
Sedan hände det här:
Och jag såg ut såhär:
Fast med fleece-strumpbyxor och förmodligen med mat i mungipan efter att ha ätit mammas fantastiska räkgryta som jag hade med mig.
Kom hem och gick direkt till min favoritberg för att känna Stockholmskänslan som är fantastisk och to die for. Satt här ett tag och kände in stämningen (hade med mig en filt). Njöt och mös. Tills jag blev otroligt bajsnödig och var tvungen att SPRINGA hem och gå på toa.
Då upptäcktes även detta:
(Fick mens alltså...)
Nu eldar jag i kakelugnen pga mys men också pga av att det är förjävla kallt i min lägenhet.
Puss på er!
En rejäl dos Samantha behövs på en måndag.
Lite sommar-outfittor.
Jag är så trött på kängor och strumpbyxor med fleecefoder. Tjocka knästrumpor och ullkoftor och tjocka jackor och raggsockor buuuuuu.
Jag slänger därför upp lite sommaroutfittor.
I juni bodde jag fortfarande i Uppsala och hade på mig min blommiga klänning från Humana mest hela tiden. Jag pendlade in till Stockholm och jobbade på hemtjänsten på söder och klänningen luktade svett och försommar.
Så flyttade jag till Stockholm i juli och sålde mina Guldfittor på Debaser Strand i samarbete med Femtastic och då såg jag ut såhär. Byxdress från Beyond Retro och guldkofta från Stadsmissionen och skor från Myrorna och hatt från någon mässa. Jag svettades mycket på överläppen och jobbade 6 dagar i veckan. Badade från Gröndalsklipporna och tittade på båtarna och drack ganska mycket vin.
Precis i början av augusti köpte jag en rosa byxdress på Beyond Retro och var konferencier på Supersnippans Superfest. Samma dress bars i pridetåget där jag gick med fi och allt var så fint och rosa och varmt och grönt och levande.
Köpte en kjol på Beyond Retro. Blus från Myrorna.
Färgade håret lite rosa och köpte en kattig polo på Humana.
Kastade behån och gjorde mycket snurror i håret.
Blev galen i allt som var glittrigt och hittade en röd klänning på Humana. Glittriga strumpor från Monki i skor från Tjallamalla till. Och så två bullar i håret. Det var tyvärr inte riktigt min grej och blev en engångshändelse.
Åkte till Uppsala på Annas 25-årsfest och hade klänning från Stadsmissionen på mig. Snurror i håret och skor från Myrorna.
Det blev september och sommaren började sucka sina sista suckar och jag frös lite grann. I kjol från Beyond Retro och blus från Myrorna.
Kjollängden blev längre och övergick till byxor och sedan strumpyxor och ja, sedan till fleecefodrade och jackor osv osv. Kjolen och tröjan är från Monki.
GUD VAD HÄRLIGT JAG VILL HA SOMMAR NU.
Farbror Joakim lär.
Medelålders män gillar ofta att berätta för dig hur du ska känna, agera och tycka. Lika mycket tycker de om att låta dig veta vad du inte ska känna, hur du inte ska agera och vad du inte ska tycka. De vet helt enkelt lite bättre än du. Men de är absolut inte pompösa och självgoda för det. NEJ! Detta "bättre vetandet" lindas ofta in i en välvilja. Ja, en VÄLVILJA att ge dig lite goda livsråd. Lite tips på vägen. Ni vet, som den där snubben som ledigt lutar sig över bardisken och efter att ha fyrat av en sexistisk kommentar uppmanar dig att le. "Kom igen stumpan, LE. Livet blir lite roligare då".
Ett klassiskt exempel på ett av dessa livsråd från patriarkatet kunde vi avnjuta på bästa sändningstid under gårdagens Farmen. Efter att ha fått "storbondetiteln" för andra gången i rad så böjar självgodheten sakta men säkert rinna över i Farbror Joakims lagom fårade och skäggbeströdda ansikte. Ni ser ju:
Vad var det så som hände undrar ni? Jo, Joakim "Jocke" Ljunggren, 51, börjar irritera sig på att vissa inte vågar yttra sina åsikter på gården. Ja, med andra ord: det slickas eventuellt lite rumpa. Detta är ju ett stort problem och måste tas itu med direkt. Den som uppenbarligen saknar pondus är 20-åriga Fanny Lonegran.
Han sa alltså till henne att hon måste för fan ha åsikter om "nåt nån gång".
Det är ohållbart att leva så. Detta vet Joakim, 51, för han har ju levt i över 50 år och han är ju man och vit och det är bannemej bara snällt att berätta för Fanny hur hon ska skaffa sig lite pondus och makt. Lätt som en plätt. Bara att SKAFFA SIG åsikter.
Hon tycker ju för fan INGENTING! Vad tycker hon egentligen? Varför tycker hon aldrig något? Tyck för fan! Vad tycker du? Detta ger verkligen Joakim huvudbry och måste tas itu med.
Han börjar alltså utbilda Fanny, 20 i tyckande. Hon ska nu uttrycka sina åsikter. Detta sätts på prov under en vedhuggnings-session där ett antal frågor ställs från Joakim och som Fanny ska svara på med en krydda av opinionsbildning.
Detta svar är Farbror Joakim inte nöjd med. Bättre kan du Fanny! Kom igen!
Nu har vi nåt! Fortsätt! Joakim langar fram en låtsas-mikrofon för att egga Fanny att spy ur sig sina allra mörkaste elakheter.
Det går sådär... men:
Hon får godkänt av Joakim. Hon får GODKÄNT av farbron i sin åsikts-skola. Helt underbart ju. Och Joakim konstaterar nöjt:
När han nu har skolat en ung kvinna i opinionsbildning inser han eventuellt att det är en självgående kvinnosakskvinna han närt vid sin barm och lägger skrattande till:
Tack Farbror Joakim för livstipsen och för att du vägleder oss på de snåriga skogar som kallas livet. Det är ju just det vi behöver. Fler män som berättar för oss hur vi ska agera. Hur vi ska vara. Och vad vi ska tycka. Allt för att vara till er, läs männens, belåtenhet.
Åh TV4, ni fortsätter producera bra och normbrytande teve som ger oss så mycket livs-visdomar. Mer män som Joakim Ljunggren, 51, i rutan tack. Vi får helt enkelt inte nog! Det senaste tillskottet i form av Loa Falkman i ICA-reklamen är ju helt brilljant och vi längtar och väntar med andakt på de lektioner han ska ge oss i livets hårda skola. Mer grått hår. Mer skägg. Mer patriarkat. Tack tack tack!
Det är så synd om mig.
Jag är så väldigt dålig på att blogga just nu. Det är som om alla kreativitet har blandats med slasket på gatan och runnit ner i brunnarna och blandats med all skit och allt grus och all smuts. (Oklar metafor det där).
MEN. Januari och februari är mina värsta månader. Jag skulle helst bara vilja gå i ide och vakna upp när det är april (mars är ganska jävla skitkass den också).
Som ni hör. Det är inte roligt att lyssna på mig just nu. Jag ska alltså skona er från detta. Jag kommer att komma tillbaka när jag känner mig lite gladare och mer sprudlande. Vilket kommer att ske snart. Lovar. Jag är i detta nu dessutom sjuk och går runt i lägenheten och lyssnar på Astrid Lindgrens sagor på Spotify. Detta gör mig lite gladare.
Puss på er mina fina readers och jag hoppas att ni mår bra och att ni stannar kvar? Snälla gör det. Jag älskar er oerhört mycket. Om ni vill kan ni följa mig på instagram istället där en del självömkande inlägg dyker upp. Emeliefridae heter jag där.
