Amercian Apparel - en skriftlig ordspya.

 
 
Ja, det här med American Apparel. Det dyker upp då och då som små häpnadsväckande
andhämtningar för att sedan försvinna i mediabruset igen. "Va, är det sant!" "Hon ser ju ut
som hon lider!" "Det är ju porr!". Yepp. Jag känner att jag måste ventilera mig. För varje
gång företaget kommer på tal så liksom bränner det till i mig och en stor ordspya full med
aggression och erfarenheter slungas mot åhöraren som knappt hinner ducka. Rakt i ansiktet.
 
Jag jobbade inom företaget 2010 när jag bodde i London. Jag fick jobb redan inom några dagar
och det gick till på det sätt att jag kikade in i butiken på Regent Street, sade "Hi, my name is
Emelie and im interested in a job". (Haha, det lät komsikt här, ingen svengelska lovar) Jag fick
verkligen bra respons och kände att en viss granskning av mig från topp till tå även ägde rum.
Blond, svensk tjej. Givet! Så jag skickade in mitt cv till huvudkontoret och vips chips så var jobbet
mitt.
 
Jag började jobba i en mindre butik och ja, fick världens jävla ragata till chef. Hon hatade mig från
första stund. "Den lilla blonda tjejen som kommer här och sprider god stämning hon ska fan
tryckas ner och kravla vid mina fötter!" Det gjorde jag också. På Halloweenfesten som hölls i
vår butik så fick jag stå portionerad längst bak, själv, medan de andra hängde vid disken och
drack öl. "Emelie, keep your eye on the 1001´s all night long." Jävla vita t-shirtar döö! När
en jobbkollega smög till mig en öl luktade hon sig till detta och jävlar vad jag fick på nosen.
Ingen alkohol på jobbet!
 
Aktoritetsslav som jag är så började jag givetvis gråta då jag bestämde möte med henne för
att diskutera alla orättvisor. Jag som hade peppat mig själv hela kvällen innan och hela arbets-
dagen hulkade och kände mig så jävla sämst. Och hon njöt. Fan också. Och så var det hon
som föreslog ett "replacement". Inte jag.
 
Så jag hamnade i en större butik och min nya chef och mina nya arbetskamrater var helt
underbara. Men ungefär samtidigt som jag insåg detta så började jag märka av företagets
nisch mer och mer. Ja, det är väl här det intressanta börjar.
 
Varje dag skulle en bild av dagens outfit tas och skickas till huvudkontoret i L.A. De tittade
sedan på dessa bilder, gav åsikter tillbaka till butikscheferna som sedan berättade för oss
om det var rätt eller fel. Om det var tillräckligt "american apparel" eller inte. Ett armband
som jag hade var inte passande och min butikschef sa till mig att ta av mig det och absolut
inte ha det när "The headoffice" kom in i butiken på granskning. De saliga "headoffice" som,
när de äntrade butiken, på ett magiskt sätt fick alla att putsa och vika, le och kamma till luggen.
Eller nej, lugg fick man inte ha. Man fick inte ha för kort frisyr och man fick inte ha eye-liner.
Inga sneakers, inget nagellack. Man skulle se naturell ut. Fräsch. Som tagen från beachen
i L.A. Runt om i butiken hängde närbilder på glesande ben och putande rövar. När min mormor
kom och hälsade på i butiken så skämdes jag. En av de där muttorna på bilderna var min
arbetskamrats. Hon hade flugits ner till Mexico och fotograferats. Efter det så får vi betrakta
hennes skrev varje gång vi blippar in den populäraste varan i kassan. För en liten bild på
henne kommer upp när man drar streckkoden. Hon berättar att hon skäms lite. "Fan, jag
skulle aldrig gjort det." På hemsidan finns fler bilder och ja, de är väldigt avklädda.
 
Jag fick gratis brallor som jag skulle marknadsföra genom att ha på mig och stå på nedervåningen
bland byxorna. Där fick jag vara hela dagen. Byxorna var rosa. En kille hade sagt till min arbets-
kamrat att "the girl downstairs, that ass in those jeans, she make these babys sell themselves."
Tack. Eller nått. Vafan.
 
Såg vi någon snygg människa komma in i butiken så skulle man försöka "scouta" denne. Man
skulle ta en bild på personen och tidigare jobberfarenheter spelade ingen roll. "But, I never worked
in retail before..." "Don't worry, you are beautiful!" Om man lyckades så fick man 2000 kronor extra
på lönen den månaden. Merförsäljning av människa. Jag scoutade inte en enda. Men snart behövde
vi inte jaga vackra människor längre för de flög in speciella "scoutare" från Paris och Berlin som
skulle gå på Londons gator och hitta tiopoängarna.
 
En dag på jobbet så fick vi veta att alla skulle till huvudkontoret och intervjuas. De behövdes nämligen
omorganiseras lite bland personalen. Läs, sparka de som inte var snygga nog och anställa italienska
långbenta modeller. Alla var sjukt nervösa och folk kom tillbaka från intervjuerna och såg ut som om
de sett döden i vitögat. Min intervju handlade mest om vilka klubbar jag gillade i London. Vart jag bodde.
Blond, svensk tjej hej. Vissa fick vita brev redan dagen efter som inkallade dem till ett nytt möte.
De kom tillbaka med ordern att de fick stämpla ut och gå hem, eller jobba kvar arbetsdagen ut, men
att de inte var välkomna tillbaka. Ingen uppsägningstid. Ingenting. "We don't think you are right for this
job." De fyra i min butik som fick sparken var alla de som sålde bäst varje dag och de som verkligen
visste hur man jobbade i butik. Vi andra blev så jävla ledsna och jag skickade in min uppsägning.
Tre veckors uppsägningstid tydligen. Fyra modeller kom in istället för de fyra som fick gå. En från
italien. Kunde knappt någon engelska. Jag försökte förklara för henne att vi inte skulle sitta och vila
i omklädningsrummet. Vi skulle liksom vika kläderna och lägga ut dem i butiken igen. (Jag säger
inte att modeller är dumma, men dessa var fan det.)
 
Under dessa tre veckor försvann ännu en av mina arbetskamrater. Hon kom tillbaka efter två veckor.
Hade tydligen flugits ner till L.A. Haft sex med Dov Charney och fått jobb på huvudkontoret.
 
 
 
 
Så, nu. Varje gång American Apparel kommer på tal hädanefter så ska jag skona mina åhörare
från ordspyan. Jag ska lugnt och sansat hänvisa till detta inlägg. Vill ni själva få er en liten dos
av mjukporr och annat ögongodis kan ni gå in på American Apparels fotoarkiv här. Kolla igenom,
våndas, njut. Vad ni vill.
 
Och ja, en sak till. "Made in downtown L.A" behöver inte nödvändigtvis mena att de INTE är gjort
i Bangladesh.

Kommentarer
Mikaela skriver:

Jag blir också arg! Inställningar som är helt uppåt vägarna på flera sätt! Bra skrivet av dig och bra sätt att sedan kunna referera till detta när känslorna tar över.

Svar: Tack Mikaela! Ja, vi måste ju för fasen reagera tänker jag!
.

Den 2013-03-19 klockan 13:08:09
URL: http://www.milkchocolateandcookies.blogg.se
Stina skriver:

Åh jag som gillar deras kläder, nu vill jag aldrig handla där mer. Puss på dig fina smarta Emelie

Svar: Haha, jag gillar också deras kläder. Väldigt mycket. Fan också! Nu får jag aldrig mer handla dääära! hehe
.

Den 2013-03-19 klockan 13:22:51
Linn skriver:

Fy fan, det är ju helt sjukt. Ännu ett företag att svartlista..

Den 2013-03-19 klockan 13:40:49
URL: http://linnlundstedt.wordpress.com
Ida skriver:

Shit vad sjukt. Bra att du berättar!

Den 2013-03-19 klockan 16:50:20
URL: http://hejaida.com
Emelie skriver:

Hade ingen aning om detta! Då blir det till att bojkotta dem (jag som aldrig köpt något där iofs) men himla bra skrivet! bra att någon som varit på "insidan" får ut det!

Svar: Nej, det hade inte jag heller innan jag arbetade inom företaget. Och jag tycker det är viktigt att liksom dela med sig av erfarenheter för fy sjuttsingen vad illa behandlad man blivit i arbetslivet. Sedan har de väldigt fina kläder, det tycker jag. Men mycket är så fel och dåligt så man får lite ont i hjärtat.
.

Den 2013-03-19 klockan 17:08:58
URL: http://makrills.blogg.se
Ida skriver:

Bra skrivet Emelie, det är så viktigt att sånt här kommer ut! Konsumenterna har den största makten, om vi inte tolererar sån här skit så överlever inte företagen. Bojkott! Synd som sagt att de har så fina kläder...

Svar: Jag vet, visst är det! (Detta som svar på både att det är viktigt att det kommer ut samt att det är synd att de har så fina kläder.) Fast lika bra att bojkotta dem kanske, det är ju så svinigt DYRT. Förresten så såg jag precis dig i en film nyss. Bitchkram! Blev superchockad! haha. Kram på dig!
.

Den 2013-03-19 klockan 19:57:14
URL: http://sequinsandnoodles.blogspot.se/
Malin Aurora skriver:

Alltså herregud det låter verkligen helt sjukt..

Den 2013-03-19 klockan 21:42:18
URL: http://vildblommor.blogg.se/
maria skriver:

Men usch vad vidrigt! Men ett väldigt bra och viktigt inlägg! heja dig!

Svar: Tack Maria! :)
.

Den 2013-03-19 klockan 21:54:24
URL: http://marrae.blogg.se
hejregina skriver:

Fy 17 alltså. Jag vet inte vad jag ska säga..
Bra att du berättar ju!

Den 2013-03-20 klockan 12:05:39
URL: http://hejregina.blogspot.com
.... skriver:

Hej! Har också jobbat på AA, och ville bara tillägga att mycket har förändrats de senaste tre åren. AA scoutar inte folk längre, vi behöver inte heller skicka bilder på dagens outfit till head office, reglerna är helt enkelt mindre stränga, tack o lov. Men ja, jag håller med, det är sjukt, och Dov är känd för att vara en sexualförbrytare, så han kanske hade sex med henne men det betyder inte att hon hade sex med honom. Så det kanske inte är så schysst att skriva nedsättande om din arbetskamrat som om hon hade sex med Dov för att skaffa sig ett jobb, för att det är nog han som utnyttjade sin position för att få ligga med henne.

Svar: Hej! Det har det säkert så att det blivit bättre, och det tycker jag är väldigt bra! Sedan är erfarenheterna säkert väldigt olika. Och jag håller med om att jag kanske kunde ha utelämnat händelsen med Dov Charney och min arbetskamrat. Med respekt för henne och även för att jag inte har några konkreta bevis. Därför har jag ju inte heller skrivit ut varken vart jag jobbade eller några namn på de jag jobbade med. Men jag tycker ändå dock att detta är viktigt att nämna då det säger en del om företagets moral. Det är alltså inte något mot henne utan en händelse som blir viktig i min breättelse.

Detta är min erfarenhet och det finns säkert många andra.

Tack för din kommentar!
.

Den 2013-03-20 klockan 12:41:01
Eva skriver:

Grymt skrivet! Blir äcklad av dem!

Den 2013-03-20 klockan 17:26:50
URL: http://chuuck.blogg.se
skipp skriver:

Nu menar jag inte att detta inte är dåligt, men känns inte som om AA är sämre än någon stor klädeskedja i dagens marknad. Snygghet säljer, vare sig man vill det eller ej.

Svar: Ja, visst är det så. Det kan vi inte komma ifrån. Men jag tycker det är väldigt bra att dela med sig om sina negativa upplevelser så att folk som känner igen sig också kan få kraft att uppmärksamma det och så ja, kan man ju hoppa på en förändring. (Man måste ju vara lite optimist ändå...) :)
.

Den 2013-03-20 klockan 17:45:35
Anna skriver:

Tack för ditt upplysande inlägg. Jag var verkligen inte medveten om det här, men det är just därför det är så bra att det finns bloggare som du som kan sprida budskapet. Det här är fan inte acceptabelt! Bra skrivet! :)

Svar: Tack för att du läste det får jag säga! :)
.

Den 2013-03-20 klockan 18:07:08
Mikaela S skriver:

Trodde ett tag att det var jag själv som skrivit detta. Jobbade på American Apparel i London för tre år sedan och hade en liknande upplevelse.
Jag skickade ett mail där jag sökte efter jobb och efter att de bett mig att komplettera min ansökan med en porträttbild samt en helkroppsbild på mig själv så fick jag komma på intervju på huvudkontoret jag med. Så hade jag efter en vecka jobb på deras butik på Oxford Street.
Jag jobbade sexdagarsveckor med en lön på 6 pund i timmen. Personalen var okej bortsett från butikscheferna. Eller, de hade en väldigt påtagligt FALSK trevlighet gentemot mig. Kände från första dagen att det är bäst att jag sköter mig för får de chansen att peta mig gör de nog gärna det.
Efter min tredje arbetsdag så införs en rutin där samtliga i personalen får sina händer och fötter fotade varje dag varpå dessa bilder senare skickas till butikens ägare för inspektion. Efter att detta pågått i en vecka blir endast JAG ombedd att visa upp händer och fötter för fotografering. Jag hade väl glömt att ta bort det avskavda nagellacket eller nåt.
Hursomhelst, tre veckor efter det att jag blivit anställd blir jag ombedd att komma in på kontoret. Då var jag tydligen, enligt vissa butikschefer (som agerat "trevliga" mot mig fram till denna dag) inte rätt för American Apparel, samt att de "behövde varsla": My ass - jag fick sluta på dagen och när jag gick ut från butiken så hängde en skylt där det stod "we're hiring!"
Känner precis som dig ett intensivt hat inom mig så fort jag ens hör dem nämnas. Hoppas av hela mitt hjärta att de går i konkurs.

Svar: Hej Mikaela! Gud, vad fantastiskt med någon som känner igen sig! Detta värmde verkligen i hjärtat. Eller ja, det värmde inte att höra vad du varit med om utan att du känner igen dig och att du tar dig tiden att skriva om det till mig och alla andra. Det verkar ha varit så att vi jobbade inom företaget samtidigt och både var med om denna händelse. Fy fan alltså! Till och med folket på vårt lager fick sparken för att de inte såg tillräckligt bra ut. De ville alltså till och med att de som arbetade med att lyfta kartonger och packa upp varor dagarna i enda skulle skulle vara fräscha, lättklädda modeller.
Den där händelsen när folk fick sparken spred ju sig inom aa i London och jag minns att vi möttes upp ett gäng från olika butiker och pratade om detta. Alla var väldigt upprörda. En av mina vänner hade kommit tillbaka till butiken efter mötet med huvudkontoret och gråtit på lagret och sagt att hon aldrig känt sig så utsatt och diskriminerad i hela sitt liv.

Som sagt, tack för att du delade med dig. Det betyder väldigt mycket!

Kram!
.

Den 2013-03-20 klockan 18:27:08
Kajsa skriver:

Hej!
Jag känner mig väldigt konfunderad över hela AA konceptet, just med reklamen som är i princip mjukporr och visar att kvinnor bara kan vara "snygga" och de har blicken "jag vill ligga med dig!!" samt att alla som jobbar i butiker ser ut som modeller (och i princip allt det du skrev).
Men jag har läst på allt jag kommit över om hur de tillverkar sina kläder och som jag har förstått det så tillverkas kläderna i USA med amerikansk bomull och med arbetare som får (om en låga) men anständiga löner och ändå vissa sociala tryggheter med sjukvård etc. Detta verkar ofantligt bättre än alla andra klädkedjor som tex h&m och egentligen ända enledningen jag sett att kanske handla på AA(trots att jag blir illamående över hela konceptet över utseende och säljtekniker)
Men vet du något om hur de tillverkas, reagerade på ditt slut om att det nödvändigtvis inte betyder att kläderna inte i gjorda i Bangladesh. För om de till och med ljuger om denna lilla aspekt som trots allt verkade lagom anständigt av dem, så finns det absolut inga faktorer att handla där?
Bra att det finns människor som du som står upp för det som är viktigt! Tack,

Svar: Hej tack för din kommentar! Jag förstår att du reagerade på min sista mening och jag reagerade också väldigt starkt när jag fick höra rykten i min butik att kläderna inte egentligen produceras inom USA. Det var många som sade att de hört att detta inte var riktigt sant. Men du har rätt, man ska egentligen inte uttrycka sig om sånt här när man inte har fakta på exakt hur det ligger till. Jag skriver som sagt var mina erfarenheter och jag minns hur jag reagerade på allt som sades om att deras tillverkning var falskt marknadsförd. Men som sagt, jag har inga bevis på detta. Man kanske får fråga runt lite till folk som kanske har egna erfarenheter och som vet.
.

Den 2013-03-20 klockan 20:11:32
Sarah - Har ni te? skriver:

Men shit vad sjuk! Bra att du delar och tar upp det! Tappade på något vis bort dig i blogghavet för ett tag sedan, men hittade precis tillbaks, det är jag glad för, och att jag läste detta. Man behöver bli lite arg ibland, bli lite påmind. Tack.

Den 2013-03-28 klockan 13:19:32
URL: http://harnite.blogg.se
Hatchetface skriver:

Älskar rättvis företagsbashing OCH DETTA ÄR SÅ HIMLA BRA OCH ÖGONÖPPNANDE!!! Tack!

Den 2013-03-29 klockan 19:28:34
URL: http://hatchetface.wordpress.com
Elina✿ skriver:

Underbart inlägg! TACK!

Gillade också den sista biten om Bangladesh. Klockrent!

Svar: Tack! :)
.

Den 2013-03-29 klockan 22:32:16
URL: http://chaquette.blogg.se
tyraelvira.blogg.se skriver:

herregud.. så sjukt!

Den 2013-04-01 klockan 11:17:00
URL: http://tyraelvira.blogg.se/
Gustav skriver:

Tack detta var nog det sista jag behövde läsa för att ge upp på AA för gott! Grymt av dig att inte finna dig i anti-feminismen.
Heder och kärlek till dig!

Den 2013-05-14 klockan 21:09:03
Cornelia skriver:

grymt skrivet, klockrena beskrivningar, jag har också arbetat och känner igen mig i så mycket. Jag var rimligt stolt över min anställning på urban outfitters tills jag såg den rätta sidan och sa upp mig!

Den 2014-11-24 klockan 09:00:21
URL: http://coconelia.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.

Till bloggens startsida
















SecondhandGuide.se Besökstoppen
RSS 2.0