En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Modets förflutna - en exklusiv exposé.

 

Jag har alltid vetat att jag gillar gamla saker och gamla kläder. Eller, alltid och alltid. Det är alltid (hehe) ett problematiskt påstående. När man var liten så var det värsta som kunde hända att man inte fick se Bolibompa  eller inte fick den finaste Ken-dockan när man lekte med Barbiedockor. Och det bästa som kunde hända var att man fick en Coca-colaburk eller hittade en femma på marken. Jag menar, hallå, perspektiv! 

 

Det jag vill komma till är att jag vet att jag gillar gamla saker och kläder. Som sagt. Men jag kan inte sätta in dem i ett tidsperspektiv. 70-talet, utsvängda brallor och 60-talet, A-linjeformade klänningar. Visst. Men jag vill veta mer! Så, jag självutbildar mig som sagt just nu i modehistoria. Självutbilda, som i att SJÄLV UTBILDA mig. Lite trist sådär. Faktiskt. Men så fick jag en idé att kanske skriva en kortare exposé och låta er vandra tillsammans med mig in the land of fäshion! Här på bloggen alltså. Jag kallar det hele för Modets förflutna - en exklusiv exposé. 

 

Jaja, det kommer att dyka upp. Så ni får välja att läsa det om ni vill. 

Jag tycker det låter som en ypperlig idé!