En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Den lilla gröna.

.

.

Det finns alldeles för få tillfällen att använda min gröna klänning på. Antingen är den för kort. För fin. Eller så är det för varmt. För kallt. Den hänger mest i garderoben och väntar på att bli använd. Eller ligger nedvikt i resväskan bland andra mer lättburna klänningar och blir skrynklig.

Men ibland. Ibland sätter jag på mig den och dansar några piruetter på vardagsrumsmattan. Sedan kommer jag på mig själv, hänger upp den på galgen i garderoben och drar på mig min svarta t-shirtklänning.

Den får inte ens följa med till USA.

Stackarn.