En ytlig hyllning till min favorittröja.
Två steg in genom dörren på Myrorna. Några förströdda blickar bland halsbanden och sjalarna som hänger precis i ögonens första blickfång. Överpris, ful, nej, nej, nej, usch. Jag tittar upp och ser hur en flock av målmedvetna sakletare lyfter på krukor, bläddrar bland galgar och noga granskar prislappar och eventuella malhål. Jag fingrar på ett par beiga gubbyxor och biter mig i läppen. En suck och ytterligare några steg in i klädhavet. Något grönt glimmar till framför mig. Gröna paljetter, silkigt grönt tyg, raka vadderade axlar. Utan att tänka så slänger jag den trötta klänningen jag plockat till mig i ren tristess och rusar fram mot klädställningen och den sammetsgröna skatten. Jag ser hur ytterligare ett second-hand-rovdjur får syn på guldet och hetsigt släpper galgar med använda plagg så att de skramlar i golvet. Jag prisar gud att jag valt mina allra skönaste skor och studsar fram medan min rival osmidigt ramlar fram på höga kilklackar. Väl framme tar jag ett andetag av andakt och tar galgen från ställningen. I ögonvrån ser jag hur vintagemonstret stövlar åt sidan och återvänder till sin sorgsna klädhög som redan antastats av andra hungriga loppisdårar.
Några piruetter in i provrummet. En snabb titt på prislappen. Känner att det inte spelar någon roll. Jag kan absolut inte hänga tillbaka diamanten i butiken igen. 40 kronor! 40 kronor! Och den satt som en smäck.
Jag studsade glatt hem med påsen virvlande i handen och bad en kort tackbön till loppisguden i himlen.
Kommentarer
Maria skriver:
En så sant berättelse som har utspelat sig många gånger i landet :)
Maria skriver:
Wohooo vilket superdupermegaextremfint fynd! :D Grattis till det vunna racet ;) Bra skrivet där oxå!
Trackback
