En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Ett tyg på väggen.

.

.

.

 

 

När jag flyttade in i min lägenhet så visste jag att jag ville ha en mönstrad retrotapet i vardagsrummet. Men jag kan absolut inte tapetsera och jag kunde aldrig bestämma mig för vilket mönster eller färg jag ville ha. Jag bestämde mig alltså för att måla allt i vitt så länge. Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig. Men så kom jag på den geniala idén att sätta upp ett tyg på väggen istället. Jag rotade lite i min tyglåda och hittade detta fina tyget som jag, om jag inte missminner mig, köpte för en tia på Två sekel i Uppsala.

 

Och titta vad fint det blev! Det bästa är att man kan byta ut det när man tröttnar.