En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Ann-sofie Kylin och Rolf Sohlman på väggen.

.

Om man har en favoritfilm sådär. Ja, då tycker jag att man kan låta den pryda en tråkig vit vägg. Jag blir alltid lika glad när jag sneglar bort mot tevehörnet och ser Ann-sofie Kylin och Rolf Sohlman stå på en dammig grusplan och kramas. Tidernas finaste filmögonblick förtjänar en plats på väggen.