En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Dammiga sommarkläder.

.

 

 

 

Ni vet när man sätter på sig kjolen och tröjan som man egentligen bara använder när det är sommar. Man doppar fötterna i de gula pumpsen med öppen tå och går ut i solskenet. Kanske hänger man sin nya mockajacka över axlarna. Ja, och benen är bruna.

 

Men det är slask ute och kjolen hängs in på galgen i garderoben igen. Och glipan mellan blusen och kjollinningen blir alldeles outhärdlig. Ett vitt stycke hud. Så den åker av och på åker svarta tjocka strumpbyxor och en långarmad, svart klänning med en kofta över. Och så halsduken. Och jackan. Vantarna och mössan.

 

Och de senapsgula pumpsen med öppen tå står och dammar under klädställningen.