En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Farmors porslinskanna.

 

När min farmor var liten så var hon ensam flicka i en syskonskara av orättvisa och bråkiga

pojkar. Hon berättar för mig att de brukade förstöra hennes dockor genom att dra bort

porslinshuvudet från tygkroppen. Då grät hon en skvätt över sin förstörda docka men fick

hitta andra saker att leka med. En sak som hennes bröder aldrig lyckades förstöra helt och

hållet var hennes kanna ur hennes lilla dockservis. 

 

 

 

Visst for den i golvet ibland. Locket är ihopklistrat både här och där.

 

 

 

Trots slitningar så är motiven ändå välbehållna. Så väldigt fina!

 

 

 

Gjord av Gefle porslinsfabrik.

 

 

 

Nu står den i min hylla ovanför sängen. Det är så himla roligt att ha saker i sitt hem från någon

som betyder något och där föremålet har en historia bakom sig. 

 

 

Tack farmor!