En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Det där med p-piller.

(Klicka på bilden för att komma till artikeln)

 

 

Jag har länge funderat en del kring fenomenet p-piller. Det började då jag själv var tvungen att sluta med det när jag var nitton år på grund av att min kropp mådde så oerhört dåligt. Hela min sjuttonåriga uppenbarelse skrek till mig av östrogenångest. Men äta p-piller måste jag väl? Jag ville ju inte bli med barn. Jag tänkte att det var väl mitt ansvar att stoppa i mig det där pillret varje morgon. Det fortsatte sedan med att en av mina vänner berättade att hon precis slutat äta p-piller och kände att "men gud, detta är ju jag. Detta är ju mitt verkliga jag." P-pillerna hade gjort henne deppig och svängig i humöret. Och hur sjutton ska man veta att det har med p-pillrerna att göra när man, utan några ifrågasättanden, började med dem när man var femton eller sexton år. 

 

För vad man inte tänker på är hur otroligt lätt det är för en ung tjej att börja med p-piller. Jag minns att det enda sjuksystern på ungdomsmottagningen frågade mig var ifall jag hade ett aktivt sexliv och om det fanns några fall av blodproppar inom familjen. Jag hade ingen aning om det där med blodproppar. Men eftersom ingen sagt något till mig om det så svarade jag nej. Jag ville ju bara ha de där pillren så att jag slapp oroa mig över att bli gravid. 

 

Och visst är det bra att det finns sätt att ha ett sexliv utan oönskad graviditet. Det är klart det är. Men p-piller, som sågs som ett medel för kvinnan att få ökad självständighet, fängslar ju i vissa fall in unga tjejer i en kropp som känns som en tickande bomb. Bröst som är på nära bristningsgränsen, ett humör som inte representerar den man egentligen är och blodproppar i lungorna. Det är vårt ansvar och trots att vi mår så jävla dåligt så fortsätter vi. Och detta har tidigare inte ifrågasatts eller utretts. Nu har en flicka dött av en av de vanligaste p-pillersorterna. Och jag hoppas hoppas hoppas att folk börjar att granska det här nu. 

Hoppas också det granskas. Själv har jag aldrig märkt någonting alls av mina. Men alla är ju olika. Oavsett är det bra att det tas upp.

Jag har mått jättedåligt av p-piller också, då bytte jag och det blev lite bättre. Nu har jag slutat och är mig själv igen, dessutom har jag inte lika mkt finnar nu!

jag har också slutat äta mina, för flera år sedan faktiskt. det gick bara inte. önskar också att fler unga tjejer och kvinnor läser på och förstår vilken skada det kan göra. inte endast med proppar, utan bara det att man stoppar i sig saker kroppen inte alls vill ha och behöver.. usch

Jag skulle gissa på att p-piller skrivs ut alldeles för lätt, just för att det är en lätt lösning. Men det eliminerar fortfarande inte risken för könssjukdomar. P-piller uppmanar mer eller mindre till oskyddat sex ner i åldrarna.
Och visst kan man säga att det har inneburit viss sexuell frihet för kvinnan men det stänger som du säger in henne. Men inte bara i hennes kropp utan kravet från samhället att hon tar ett preparat som stör hennes hormoner, påverkar hennes framtida förmåga att få barn och kan vara livsfarligt. På den fronten styrs kvinnans sexualitet efter p-pillrets genombrott i ännu högre grad av samhället och i förlängningen av mannen. Av normen. Jag skulle absolut inte vilja använda det eftersom jag bryr mig om min kropp. MIN kropp, inte deras!

Jag är 26 år och har använt hormoner som preventivmedel i 10 år. Åt p-piller länge och de funkade bra men pga att jag var överviktig tvingades jag byta till p-stav och det har varit fruktansvärt.Humörsvängningarna har varit brutala och nu märks de inte av på samma sätt för jag håller inne med mycket(inte det mest hälsosamma men vad gör man). Insåg för ett tag sen att jag inte ens vet hur eller vem jag är utan "extrahormoner" i kroppen och det känns både obehagligt och sorgligt.. Så staven ska ut, vad det blir för preventivmedel vet jag inte än men bort ska den!

När det kommer fram att jag inte bara inte äter utan också vägrar funderar över att börja äta p-piller igen så blir folk alltid så chockade och konfunderade, o så frågar de vad min kille tycker om det. Som om han hade något att säga till om hurvida jag stoppar hormoner i min kropp eller inte. Vill han ha sex med mig så får han bara acceptera att det inte blir oskyddat. O det gör han ju, för att han förstår. Vi tänkte börja använda en p-dator nu, hoppas på att det kommer fungera ihop med min menscykel, svårt att veta innan man testat bara.

Att det inte undersökts mer innan är dåligt och alltid när det gäller läkemedel är information och ordentlig koll på den som tar det viktig!När det skrivs ut måste man veta om riskerna och den som skriver ut det veta om personens sjukdomshistoria. Däremot måste man också väga det mot risken (risk när man inte vill det) att bli gravid då en graviditet ökar risk för blodpropp ännu mer. En oplanerad graviditet som man av olika anledningar inte vill/kan fullfölja är en större fara sett till blodpropp. Något som ofta glöms bort och inte nämns i debatten. Däremot ska man självklart kunna välja andra sätt och det ska inte vara något som är upp till kvinnan och en självklarhet som Sara nämner. Och det ska ju också vara tydligt att det endast skyddar mot graviditet, inget annat. Detta gäller inte bara unga utan även vuxna (över 20 år) där spridningen av könssjukdomar också sprider sig.
Oavsett; ta hand om er!

En p-dator är en fancy termometer. Den bygger på principen att kvinnor har en högre vilotemperatur i samband med ägglossning. Så om man tar tempen varje morgon det första man gör så kan man räkna ut när man kan bli gravid eller inte. Vilket är ca 6 dagar per menscykel (ägglossning+spermierslivslängd). Om man använder den på rätt sätt och har en regelbunden menscykel så är det säkert till 99,6 %, ungefär som p-piller alltså. Jag hoppas att den kommer fungera bra, men det vet jag som sagt inte ännu.

Ett stort problem är att p-piller har blivit norm. Det informeras knappt ens om andra skydd och p-piller ses som ett universalmedel. Av en del anser att det är enda sättet att förhindra en graviditet, det skrivs ut för att minska kraftig mensvärk och för att bota acne, trots att det finns andra produkter att använda. En del jag känner har till och med blivit nekade att få hjälp med kraftiga menssmärtor när de vägrat p-piller. Vart tog valfriheten vägen?

Jag tycker att det här med p-piller är väldigt problematiskt. Tyvärr "måste" jag börja äta p-piller eftersom jag har så svår mensvärk att inte ens drogklassade tabletter hjälper. Jag känner mig väldigt kluven till detta eftersom jag har alltid varit motståndare till att proppa kroppen full med onödiga hormoner när det finns andra skonsammare preventivmedel tillgängliga. Jag har avstått från att använda p-piller trots att jag har haft ett förhållande i snart 6 år, vilket många verkar tycka är märkligt men för mig har det varit en självklarhet.
Att p-piller har blivit norm är problematiskt och tyvärr bedrivs det alldeles för lite forskning i ämnet... antagligen för att det är ett "kvinnoproblem" och kvinnors problem/sjukdommar alltid får lägre prioritet och mindre forskningspengar..

Jag har aldrig ätit p-piller. Tror att min enorma hypokondri räddade mej där:-) Men jag kommer ihåg att alla mina tjejkompisar vallfärdade till ungdomsmottagningen för att få det utskrivet när vi var 15. Alla fick det också. Ingen pratade om humörsvängningar och andra biverkningar, möjligen att en kunde gå upp i vikt (för det ville ju ingen).

Många år senare kom en kvinna fram till mej när jag satt i ett väntrum på sjukhuset. Hon var barnmorska och delade ut foldrar om alternativa preventivmetoder. Inget konstigt, bara säkra perioder, avbrutet samlag, kondomer och sånt. Hon berättade för mej att hon nästan blivit bortkörd från ungdomsmottagningar och liknande när hon frågat om hon fick lägga lite foldrar där...

Om man inte vet något om sina medicinska risker måste man självklart kolla upp dessa innan man svarar på sådana frågor och börjar använda tabletterna - det är ju läkemedel! Detta gäller så klart inte bara p-piller utan även andra läkemedel.

Jag började må otroligt mycket bättre när jag började ta p.piller
hade oregelbunden mens, fruktansvärda smärtor, blödde niagrafall jättelänge varje månad och hade sjuka humörsvängningar
knappt 2 månader efter att jag började så blev "mensen" (är ju egentligen ingen naturlig mens men endå) regelbunden, smärtorna blev mycket mindre, blödde ungefär bara hälften så många dagar och det var mycket mindre, mitt humör blev stabilare och jag mådde bara mycket, mycket bättre
(sen var det massa andra grejer just då som gjorde att jag inte mådde så bra, men det kom långt innan jag kom i puberteten, sen när mitt järn och B12 värde fixades så mådde jag helt "normalt")


jag började med p.piller 3år innan jag blev sexuellt aktiv
nu tar jag inte dom längre för att min ätstörning (BED) blivit värre och jag väger nu för mycket

men jag är riktigt glad att barnmorskan skrev ut dom till mig, jag och min kompis fick en lång föreläsning om riskerna
kunde inte berätta för min mamma dock, hon är helt emot piller och mediciner överlag
(vilket gjort att jag och flera av mina syskon inte fått mediciner i tid så vi hade kunnat utvecklas normalt och bli fungerande individer i samhället.. fruktansvärt när förälderns "principer" ger barn men för livet)

jag förstår att man inte vill ta piller och medicin i onödan, men ibland så behövs dom endå
och alla mår inte dåligt

men ja, det är förjävligt att inte informationen är bättre! och att forskningen är så långsam eller obefintlig till att hitta bättre och säkrare preventivmetoder (och att män tar mer ansvar! manligt p.piller finns, men inga män vill ta dom,därför kommer dom inte ut på marknaden, daaah! män tycker fortfarande att det är kvinnans ansvar)

p.piller är farligt, på många sätt, men jag är endå tacksam att jag fick dom, vette tusan hur länge jag hade klarat mig utan dom

Jag har ätit ppiller i snart två år, och till en början var det inga problem. Men allt eftersom kände jag mig mer obekväm i att stoppa i mig massa hormoner, och jag (inbillning kanske, jag vet inte) känner mig också annorlunda: lättare irriterad, nedstämd, dålig kontroll på mig själv. Jag skulle vilja använda något annat, och just kopparsprial har jag varit inne på flera gånger. Jag såg att du skrivit att du har det och jag skulle bli jätteglad om jag fick höra om kopparsprial från någon som faktiskt har en: stämmer det att blödningarna blir värre och tätare/längre? Finns det några nackdelar tycker du? Och vilka är fördelarna? Skulle bli så fruktansvärt glad om du ville svara! Kram