En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

En citrongul byxdress.

 

 

Alltså HUR mycket längtar man inte tills man får hoppa runt i en citrongul byxdress

med bara ben under och ett par pumps? HUR mycket?! Jag tror det är i det närmsta

omätbart. Eller jo, man kanske man mäta det i hur många gånger jag går in på yr.no

och smhi.se och tittar på långtidsvarseln per dag. Skulle gissa på ca 400 gånger.

 

 

 

Och det jag möts av är det här:

 

 

 

 

 

Och i diagramform:

 

 

 

 

 

Summan av kardemumman är alltså att vi icke ska förströsta men att min citrongula 

byxdress nog får hänga i garderoben ett tag till. 

 

Puss på er!

 

Oh den är ju ursöt ju! Jag älskar gult, men tyvärr så tycks jag inte passa s bra i färgen som jag så gärna velat. Du passar jättebra i gult å andra sidan! :)