En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

En egen That 70´s show.

 

Förutom min nya gröna klänning som jag klickade hem på Tradera, så köpte jag ju även en sjuttiotalsklänning som i annonsen såg ut såhär. Jag vet inte om det är min hjärna som liksom trollar med den där bilden och får den att se fantastisk ut. Som en nästan gripbar sjuttiotalsdröm. Men när den sedan kom hem i brevlådan så bidde jag väldigt besviken. Den var bara stor, lång och väldigt nattsärkig. Jag undrade faktiskt till och med om det var samma klänning. Men så drog jag på mig sjuttiotalsbrillorna, böjde till luggen lite hippieaktigt och satte ett skärp i midjan. Det blev lite bättre. Eller vad tycker ni? Jag kan tänka mig denna i sommar med Mohedatofflorna till. Faktiskt. 

 

Som en egen liten That 70´s show. 

Underbart! Väldigt tidsenligt :)Jag tycker klänningen är jättesöt :)