En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Individens fucking val.

 

Det är nog inte många som undgått Jonna Simas debattinlägg på SVT Debatt om sin obehagliga upplevelse när hon delade bil med Alicia Keys musiker. Ni har varit en del som tipsat mig och jag har givetvist läst och reagerat. Den givna reaktionen på Simas text är att det är avskyvärt och ännu ett tecken på ett systematiskt kvinnoförtryck som finns i vårt samhälle. Och att detta är viktigt att problematisera och diskutera. Inte minst upplysa om. Den andra reaktionen är min otroliga ilska över kommentarerna kring texten. Att det är hennes eget ansvar att inte kliva in i en bil full med män. INDIVIDENS FUCKING VAL. Det lättaste av argument i en diskussion som speglar det samhället vi lever i idag. Att man själv bestämmer om man är kränkt eller inte. Högerdravlet. Vi har givetvist ett eget ansvar. MEN vi måste ifrågasätta den struktur som ligger bakom ett förtryck. Varför det ser ut som det gör. Och INTE beskylla offret. ALDRIG beskylla offret. Och de som kommenterar med argument där offret beskylls borde läsa lite humanistiska ämnen och tänka längre än på de enkla argumenten. Se ett sammanhang.

 

 

 

 

 

 

Min man Mårten har på sin musiksajt Populaermusik ovan kommenterat det hela. Läs det! Och jag vill citera en av min fina vänner som avslutning som sätter ord på det jag känner: 

 

"Eget ansvar.Vilket fruktansvärt tröttsamt argument. Det innebär ju att jag som individ alltid har ett eget ansvar och får "skylla" mig själv i vad jag än gör. Till exempel: Jag blir påkörd av en rattfull bilist på ett övergångsställe och skadas svårt. Mitt konsekvenstänkande bör ifrågasättas eftersom att jag vet att det sker bilolyckor typ varje dag och att det är vanligt med påverkade människor bakom ratten. Jag har alltså försatt mig i en risksituation bara av att gå över en väg. Jag, personligen skulle mycket hellre välja att få skjuts av ett gäng främmande män (det var dessutom en kvinna som körde bussen) än att gå ensam hem i natten. Framför allt om jag bär en kort kjol kvällen till ära. Dessutom, om vi tittar rent statistikt när det gäller risksituationer som kan innebära våld/våldtäkt så blir det lite väl mycket att hålla koll på (gå i parker, vara på fest, bli kär, säga nej, gifta oss, vistas utomhus, osv osv). Acceptera att det finns risker med att som kvinna åka bil med män? HELL NO!!"

 

Men alltså folk tycker att man påriktigt ska veta att det KOMMER att hända om man sitter i en bil med bara män? Skylla sig själv?

VA xD Man behöver oftast, som du skriver, inte ens försöka att sätta sig i fara. Det är så trevligt att folk tycker man ska behöva ha den synen på män.

Ja men usch, det är så frustrerande med det argumentet! Orkar liksom inte förklara för fölk varje gång någon kläcker en sån grej. Nej, det ska inte vara individens ansvar att inte bli utsatt för obehag. Det ska däremot vara individens ansvar att inte utsätta andra för obehag. En ganska stor skillnad, men verkar som att det uppenbara går många förbi. Bra där!

Håller med dig till fullo!

Väldigt bra skrivet både av dig och Mårten. Hade inte sett artikeln förrän nu faktiskt. Men det är hemskt, det är det verkligen.

Såg för övrigt underbara Ingrid på bilden där, hon är så härlig!