Patriarkatet, nu får du fan flytta på dig.

 
 
Om man tänker sig att denna låt riktar sig till patriarkatet. Ja, då är den riktigt peppig. Om man tänker sig att "man klättrar klättrar upp men du drar mig drar mig ner" handlar om att man som kvinna kämpar för att uppnå samma rättigheter som om man haft en kuk mellan benen. Att "du måste flytta på dig" handlar om att alla män måste kliva åt sidan då man möts på en tom gata och blickarna på ens kropp gör att man vill spy. En stor feministisk spya på dyra loafers. Att den handlar om att VÄGRA acceptera händer under kjolen, en blick fäst lite för långt under hakan och olika lön för lika utfört arbete. 
 
 
 
Patriarkatet. Nu får du fan flytta på dig. För vi är många. Vi är förbannade. Vi är smarta och vi är fyllda av kärlek. Ni får hata själva i ert mörker. 
 

Kommentarer
Ia // Betraktelser från Fronten skriver:

TACK FÖR ATT DU ÄR SÅ BRA!! <3

Den 2013-08-22 klockan 22:56:00
URL: http://metrobloggen.se/razumishin
Intersexorwhat skriver:

Har aldrig tänkt på att den kan tolkas på det viset. Fantastiskt! :D

Den 2013-08-27 klockan 20:23:30
URL: http://intersexorwhat.blogg.se/
Linda skriver:

Det där är min bästa powerwalk-låt.
Då jag går och luft-boxas ute i skogen på grusvägar, och känner hullet dallra, och tänker, fan va bra man är ändå!

Svar: Åh vad härligt! Kram!
.

Den 2013-08-28 klockan 11:23:08
URL: http://misslindylee.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.

Till bloggens startsida
















SecondhandGuide.se Besökstoppen
RSS 2.0