En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Det är inte varje dag man har en lampskärm på skallen.

Jo, jag tänkte visa er vad jag fyndade när jag var på Fyrisparks loppis förra helgen.

(Klicka er in på länken för att få mer information om denna skådeplats för loppiskrig.)

Jag krigade mig i alla fall fram och hittade en väldigt tjusig lampskärm för 30 svenska

riksdaler. Detta gjorde jag med tanken om att min ensamma lampfot skulle få en hatt

på sin knopp. Men si, den har jag lämnat in till Myrorna. Så lampskärmen fick sitta på

huvudet istället. Passar perfekt till kjolen som jag köpte för en tjuga.

Vad tycks?

Postat 2013-01-28 klockan 15:06:00 I min garderob Permalink

Kommentarer

lovisa/polichinelle skriver:

haha, åh sötnos!

Svar: Tack fina du! :)

Den 2013-01-28 klockan 19:27:35
URL: http://polichinelle.se

Trackback

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.

Till bloggens startsida