Min största rädsla är att börja hata bara för att hata.

 
 
 
Igår satt jag och min ärade man och tittade på fotbolls-EM. Lättölen bubblade i glasen och jag var glad för att jag i halvlek fått byta från den osköna fotöljen utan nackstöd till den sköna med detta attribut. Det var vår deal. Otroligt vad vi är demokratiska och resonliga. Och som vanligt kan jag inte hålla koncentrationen helt på teverutan. Jag börjar alltid fippla med telefonen. In på instagram. Kolla Fejjan. Hur blir vädret imorgon?
 
I alla fall. Instagramkontot Kvinnohat har startat igång en sportföljetong där de redogör för hur kvinnor skildras i sportvärlden. Fantastiskt bra. Precis innan match har de lagt upp en bild på damerna och i texten nedanför taggat igång följarna för kvällens match. En kommentarstråd nedanför börjar växa och jag blir nyfiken på vad som står. "Heja heja" och "kom igen Sverige, nu kör vi!" följs av en ingående diskussion huruvida den manliga kommentatorn är en sexistisk patriark eller ej. Någon problematiserar det faktum att han har nämnt att en av spelarna är på plan igen efter en lång mammaledighet. Skulle man nämna att någon av spelarna i herrlaget blivit pappa? "Han vräker ur sig kvinnorollen som mamman som egentligen borde stannat hemma hos sitt barn." Jag hajar till. Tänker efter. Va? Gjorde han verkligen det?
 
Kommentarerna nedanför börjar redagöra för att man även i herrlaget proklamerar vilka som blivit pappor osv när det är händelselöst på plan. Och någon konstaterar att man "verkligen kan vinkla saker som man vill." Kommentatorn har nämnt att hon blivit mamma, förlöst ett barn, och att detta ju påverkar kroppen fysik. "Det är snarare en otrolig prestation att vara tillbaka på plan efter så kort tid." Någon säger att hen "tycker folk sitter lite väl på nålar här och hugger för de är inställd på att något sexistiskt ska sägas".
 
Efter detta sätts min tankeverksamhet igång på allvar. Hatar vi bara för att hata? Är vi så angelägna att hitta sexistiska uttalanden att vi sitter på nålar och bara väntar på att den MANLIGA kommentatorn ska uttrycka sig plumpt så att vi får något att anmärka på? Att börja hata kommentatorn för att denne är man och figurerar i ett kvinnligt forum och dessutom uttalar sig om barnafödande, bara för detta. Det är väl inte så jävla humanistiskt? Jag vill inte på något sätt fördumma det faktum att vi uppmärksammar sexistiska uttalanden och en nedvärderande kvinnosyn. Det är otroligt viktigt. Men samtidigt som det är viktigt så blir det också väldigt svårt att hitta linjen mellan att uppmärksamma och helt enkelt i blindhet fördömma. 
 
Jag anser att det är väldigt farligt att börja hata bara för att hata. För hat föder hat. Går man upp alldeles för mycket i hatandet så glömmer man bort att vara rationell. Och jag vill vara tydlig med att jag inte på något sätt står för den "snälla feminismen" och håller med som uttryck likt "en glad feminist gör mer nytta än en arg." Vi har rätt att vara förbannade. Vi gör rätt i att analysera, ifrågasätta och problematisera. Helst en gång för mycket än en gång för lite. Hellre slänga sig ut i en diskussion än att tänka efter och stanna kvar. Bakom tröskeln. MEN vi får inte hata bara för hatandets skull. Allt blir så hatiskt då. Och det är otroligt jobbigt för psyket att hela tiden gå och leta efter saker att förbanna. Tyvärr kan detta hatande bara för hatandets skulle leda till att man inte tar feminismen på allvar. Och det skulle vara tråkigt. 
 
 
 
 
 
Jag kan inte nog förtydliga att vi har rätt att ifrågasätta och vara förbannade. Och jag vet inte om den där kommentatorn sade det han sa i nedvärderande ton. Det kanske han gjorde. Kanske inte. Jag tog bara detta som exempel på en tankesnurra som började spinna i mitt huvud igår. Om min rädsla att bli en sån där som bara hatar för hatandets skull. Jag vill verkligen inte det. 

Kommentarer
Fanny skriver:

Jättebra skrivet! Jag tror tyvärr att vissa (inte ofta men) omedvetet letar fel, dvs sexism, i såna sammanhang där det brukar förekomma och kanske ser och uppfattar allt som det även när det inte är menat så.

Den 2013-07-11 klockan 11:15:35
URL: http://fannydarling.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.

Till bloggens startsida
















SecondhandGuide.se Besökstoppen
RSS 2.0