Våra flickor är värda så mycket mer.

 
Ni har varit några stycken som har tipsat mig om Frida Boisens artikel i Expressen om det faktum att hennes åttaåriga dotter bett om att få köpa en behå. Hon går alltså i tredje klass. På lågstadiet. Och ja, min reaktion är helt enkelt att jag vill sätta på Fevens Bränn Behån på högsta volym och dansa krigsdans. Och misstolka mig rätt här nu. Behån kan vara bra att ha på många sätt. Den gör så att brösten inte skumpar runt, kan motverka ryggproblem och är för vissa ett måste i idrottssituationer. Mig till exempel. Om jag glömt min sportbehå när jag ska stå i en ring och dansa "afrodance" så måste jag lägga armarna i ett kors över bröskorgen för att inte förgås av smärta och skump. 
 
Men detta handlar ju egentligen inte om behån som tingest. Det handlar ju om behån som symbol för unga flickors intågande i den stereotypa kvinnorollen. Om en åttaåring använder en behå används den inte för sin funktion utan som symbol för någonting annat och detta är givetvis ett stort problem. Frida Boisen skriver: 
 
"För varför ska småflickor redan innan de fyllt nio ha fullt fokus inte på vad de skriver, säger eller gör. Utan på hur de ser ut. Att de är snygga. Att de en dag kommer att få bröst. Att det på något vis skulle vara det viktigaste. Medan våra flickor lägger sin energi på spegelbilden, står och krånglar på sig en behå i väntan på bröst som inte kommer än på många år. Då är de åttaåriga killarna redan ute i solen sedan länge. De behöver inte kleta på någon perfekt yta. De får vara fullt upptagna med att renodla sina intressen och talanger."
 
Medan unga pojkar i sin lek lär sig utveckla sina färdigheter genom att bygga, ägna sig åt problemlösning och hela tiden uppmanas att ta plats så sitter flickorna inne i dockrummet och lär sig att passivt ta hand om de luggslitna skrållandockorna. Det finns ju för bövelen till och med små dammsugare i miniformat för våra flickor att leka med. Snacka om att skjutsas rakt in i en förstenad kvinnoroll. Hör upp alla småflickor! I dockrummet finns ett hem i miniformat där ni får lära er om barnomsorg, hushållskonst och städningens alla regler. Perfekt mjukstart för era viktigaste uppgifter i livet. Minus den gubbstruttiga maken som går till jobbet tidigt på morgonen och kommer hem på kvällen. Han är KREATIV på dagen och IDKAR SINA INTRESSEN. Men seså, städa nu! Om inte det är en intressant lek. Lek med Bratzen, Barbiedockorna och vet-i-fan-allt-vad-de-heter och hjärntvättas av hur en "riktig" kvinnokropp se ut. Spendera sedan hela era tonår med att stå framför spegeln, suga in magen och gråta över hur den aldrig kommer bli som den där modellbilden i Frida. Kanske fastnar pennan under bröstet och du vet att du är för evigt dömd att äga ett par hängbröst. 
 
 
 
 
Alltså. Det handlar egentligen inte om någon sablans behå. Den handlar om vad behån står för. Det handlar om att sexualiseringen av kvinnan går ner i åldrarna. Det handlar om att man redan då lär sig att vara passiv. Att vara ett objekt. Det handlar om VÅRA unga flickor. Och de förtjänar mer. Jag säger som Frida Boisen:
 
"Det bubblar inom mig. Och jag manar till aktion: Nu bränner vi alla behåar för barn! Sluta sexualisera våra åttaåringar!"
 
 
 
 
 
Förresten, läs gärna min Krönika "Att raka eller inte raka" som jag skrev för Feministiskt Perspektiv. Den handlar lite om samma tema. 

Kommentarer
Sanna skriver:

Håller helt med dig. Kan inte förstå att klädkedjorna kan tillverka "toppar" som dom så fint kallar det. Det e nästan så att jag e lättad att jag har två pojkar... Nästan lättad.

Ps. Ang mini-dammsugaren. Min äldsta pojk på 2 år ÄLSKAR sin lilla "damm-damm" :)

Den 2013-07-14 klockan 16:28:42
Lovis skriver:

Så himla bra skrivet!

Den 2013-07-14 klockan 19:48:41
Ia // Betraktelser från Fronten skriver:

Grymt rutet!
Jag blir både upprörd och nervös när jag läser sådana här saker. Upprörd för att, som du säger, flickor tvingas in i ett tänkt så pass tidigt som kommer att prägla och begränsa dem under resten av deras liv. Och nervös för att jag inte vet hur jag själv, i framtiden, ska behandla min hypotetiska dotter för att hon ska få bästa möjliga försvar mot den här typen av psykning. Hur ska jag bete mig, vad ska jag säga? Det spelar väl ingen roll hur självständig, not-give-a-fuckig, hårig eller bisexuell min framtida dotters mamma är när resten av världen kommer att göra sitt bästa för att psyka det stackars barnet till underordning. Vad fan ska vi göra för att få bukt med detta??
Ska det krävas att dottern växer upp, mår skit, trycks ned och slutligen upptäcker feministiskt tänkt någon gång i tjugoårsåldern (efter en hel tonårstid av bullshit) för att hon ska kunna ifrågasätta och våga vara sig själv?
Det måste finnas bättre sätt, annars vågar jag inte få barn. Usch.
Haha, kvällens breakdown = avklarat.
Du skriver så bra!

Svar: Gud vad jag förstår dig. Jag och min man pratar hela tiden om hur man ska göra när man uppfostrar sina barn. Det är jävligt svårt... men jag tror att ens common sense kan vara den bästa radarn och verktyget att handla utifrån. Dock så kan jag känna att det sviker ibland också. Man vet varken ut eller in. Så det är svårt. Någon förälder kanske kan skriva en guide? Kram!
.

Den 2013-07-14 klockan 23:45:32
URL: http://metrobloggen.se/razumishin/
Nathalie skriver:

Grymt skrivet! Så otroligt hemskt hur unga flickor ska behöva lägga ned så mycket mer tid och energi för att känna att de duger.

Den 2013-07-15 klockan 12:14:22
URL: http://lilapolkadots.wordpress.com/
Svalin skriver:

De flesta unga flickor har inte behov av att ha toppar
- eller bh:ar som Boisen väljer att kalla dem - om de inte har några bröst. Däremot kan de vara bra för flickor som börjar få bröst och därmed slipper ta det stora steget från att inte ha något alls till att använda en vuxen-bh.

Den 2013-07-15 klockan 15:42:22
URL: http://intersektionellsolidaritet2.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.

Till bloggens startsida
















SecondhandGuide.se Besökstoppen
RSS 2.0