En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

För fin för att låta hänga kvar.

 

När jag var på Psykjuntan i Alvesta för några veckor sedan så köpte jag en fin ny kjol. För trettio riksdaler blev den min. Lite tajt i midjan men för fin för att lämna kvar. Man kan ju alltid sprätta upp knapparna och maka dem lite åt det håll som gör kjolen större. Eller så kan man sluta äta så mycket kärleksmöms och göttans fröjd. Men det vill jag ej. 

 

 

 

 

Idag skiner solen så jäkla fint över den lilla dungen där vårt törp står och steker i solen. Jag och Mårten ska cykla iväg till Gunsta Krog & livs för att uttöka vårt matförråd och sedan ska det susas ut i båten och badas och fiskas.

 

 

Hoppas ni får en fin lördag! Och tack för alla fina ord om mitt inlägg om varför män också lider i ett samhälle styrt om patriarkala normer. Löv. 

Kikar precis in här för första gången. ÅH vilket lyckopiller du och din blogg är.
Kärlek! :)

Löv iss ål jo niid.

Åh så fin!