"If she walks out anyhow, let her walk out with style."
Jag tycker det är så himla roligt när ni mailar mig! Att ni sätter er ner och ta er tiden att knåpa ihop ett mail och sedan trycker på skicka. Ja, det är så jäkla fint. Jag blir så väldigt glad. Så fortsätt gärna med det! (hehe)
Jag fick ett väldigt bra mail igår av en läsare. Hon hade suttit och bildgooglat efter ett par schyssta gummistövlar. Vilket man kan förstå i dessa regntider. Och skriver:
"Visst, det var ett par år sedan det var riktigt ”hett” med bjärta rubber boots och söta klänningar, men skitsamma. Det kommer fortsätta regna, och mitt i allergisäsongen är regnet min bästa vän näst efter en kavalkad av farmaceutiska varor. En gammal bild hittad, 60-tal, najs." Och bilden hon hittar är denna:
"Snygg, självsäker kvinna i vad som ser ut som badkläder och ett par gummistövlar med enormt höga skaft. På en leråker. Lite malplacerat men, hey, why not liksom. Tuffare gummistövlar har jag då aldrig sett."
MEN:
Ja, så läser hon texten. Och ja. Plötsligt så blir man inte så jävla sugen på ett par gummistövlar med högt skaft längre. Och detta fenomen är väl inte ovanligt i våra tider. Och heller inte under 60-talet. Att kvinnan i reklamen blir ett "objekt. Som man kan slå. Eller ge ett par heta gummistövlar. Eller låta gå sin egen jävla väg."
Jag tycker att bilden ovan är ett tydligt exempel på hur reklam har skildrats, och SKILDRAS, genom mannens blick. Det är den manliga blicken som bestämmer var som är vackert, idealt och åtråvärt. Det är den manliga blicken som bestämmer hur vi kvinnor ska vara, hur vi ska se ut och hur vi ska föra oss. Och vare sig vi vill eller inte, så pumpas våra hjänor fyllda av det här varje dag. Och även ifall gummistövelsföretaget använder sig av en kvinnlig modell så vänder de ju sig till mannen. Det är HAN som ska köpa gummistövlarna åt kvinnan. Isället för att SLÅ HENNE och försöka att få henna att stanna. Att ens använda sig av ett sådant uttalande ifrågasätter jag starkt. Det skulle formodligen inte förekomma idag. Eller? Skulle det? Kanske.
"Att reklam under 60-talet var så här förvånar mig inte. Däremot gör det mig så less. På vintage. På reklam. På att så ofta få den här kvinnoförakten upptryckt nyllet. Sen tänker jag att det hade varit så mycket bättre om bilden hamnat på den världsomspännande väven genom en klok och tänkande människas försyn. Att någon allra minst hade kommenterat budskapet i bilden, istället för att drämma till med den dreglande rubriken "Farmer's daughters...60's" i en... retro herrtidning i bloggformat eller vad det nu är. Och så känns det som att reklamen i realiteten inte kommit särskilt långt ifrån 60-talet."
"If she walks out anyhow, let her walk out with style." Mannen har gjort allt för att få detta mytomspunna väsen till kvinna att stanna. Nu vill hon bort från leriga åkrar och in till staden. Till flärd och diamanter. Han kan inte ens slå henne för att få henne att stanna. Men hon kommer i alla fall gå därifrån med stil. I ett par gummistövlar och en rutig baddräkt.
Tack Matilda för tipset och för ditt fina mail!
Kommentarer
Lina skriver:
Vill bara utropa "Hallelujah!", "Amen!" etc, på det vis gospelgudstjänster skildras i amerikanska filmer (besitter ej kunskap om det faktiskt är så det går till) efter varje sånhär bra och sjukligt viktig sak du tar upp. Hurra för dig (och dina läsare)!
M skriver:
Tack för en fantastiskt bra blogg! Det är så kul att känna att man brinner för samma saker. Ha en fin kväll!
Trackback
