En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Ingen tid för Evert Taube.

 

Min käresta och tillika fantastiska skribent Mårten har skrivit en krönika för Fria Tidningen denna gråmulna fredagsmorgon. Den handlar om den ständiga stressen och det ihärdiga dåliga samvetet som existerar inom äldreomsorgen. När man vill sitta kvar och sjunga Taube fast klockan tickar. När man vill dricka kaffe fast schemat skaver i fickan på den för stora arbetsrocken. När man vill sätta sig på sängkanten och hålla i handen fast mobilen ringer och ringer och ringer och ringer. 

 

 

 

 

Läs den här! 

 

Blir så ledsen av detta! Gråtledsen. Ni är hjältar som arbetar med detta. <3

Åh, så sorligt. Att vårt samhälle inte kan ge de fina människor som byggt upp Sverige till ett så fantastiskt land mer tid än så är bedrövligt. Önskar så att det fanns något man kunde göra. Starta en förening kanske? Där frivilliga någon gång i månaden ger bort lite av sin tid till att spendera med ensamma gamla människor och sjunga och dricka kaffe.