En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Nej, jag utmanar ICKE tyngdlagen. Hua.

 

Som sagt. Senaste besöket i törpet innebar den näst sista målningen av dess skrud. Det vita på framsidan skulle bättras på och så skulle det vita och röda på sydsidan klottras dit. A lot of work alltså. Men vi var taggade. 

 

 

 

 

 

 

Medan Mårten klättrade upp på stegar och utmanade tyngdlagen höll jag mig på en lagom nivå från marken. Jag har för övrigt en jävla skräck för stegar. Hatar att klättra upp på dessa pinnar och sedan stå i en, enligt mig, livsfarlig båge från marken upp mot husväggen. NÄR SOM HELST kan ju stegen masa sig och så står jag på näsan i rabatten. NEJ HUA. Någon som känner igen sig? 

 

 

 

 

 

Som sagt. Jag höll mig på marknivå. Vickandes på tårna. 

 

 

 

 

 

 

Vi upptäckte att det var svårt som sjuttsingen att komma åt på vissa ställen. Men vi kämpade. 

 

 

 

 

 

Tills vi tog paus och kokade potäter. 

 

 

 

 

 

Och mumsade sill ute bland färgspannar och penslar. 

 

 

 

 

 

Nästa vecka flyttar vi som sagt ut. Då ska sista målningen ske hurra! Ni kommer få se resultatet. Varken ni vill eller ej. Mohaha. 

 

 

 

 

Hoppas ni har en fin torsdag. OCH vill ni läsa mer om törpet. Gå in här! 

 

Alltså åh, stegar! En gång när jag var ungefär 14 så klättrade vi upp på min bästa kompis garagetak, för att ha picknick.

Sen vågade jag inte klättra ner (är livrädd att klättra både upp och ner samt stå på dem nämligen). Satt där i tre timmar efter att alla andra gått ner. När jag väl började nedstigningen fulgrät jag hela tiden och det tog 30 minuter..............

Åh törpet är så fint så jag skulle vilja placera det i min trädgård :P

Åh så mysigt. Vi tittar också efter ett torp! Har hittat ett i Värmland som är lagom långt hemifrån i Norge.
Hatar oxå stegar. Värsta jag vet. Kan ju ramla och slååå sig!! Och sånt gör ont. Nä. Stegen får min gubbe oxå bestiga!

Glad Midsommar =)

Vilken sött litet torp! En gång till i mitt liv ska jag ha ett torp. Ett sånt sött, rött och alldeles bedårande torp. Avundsjuk, check! Blogg tillagd i favoriter, check!