Tre tecken på att mina myggbett på bägge stjärthalvor INTE är ett världsproblem.
Jag blir också himla arg över mycket ganska ofta men det finns också något som jag försöker att följa. Vi fick lära oss detta på filosofilektionerna i skolan. Vad jag pratar om är vad som kallas "Principle of Charity", alltså, man ska alltid försöka se den andras argument ur det bästa möjliga 'ljuset'. Man behöver inte hålla med men man ska verkligen försöka se vad som än diskuteras ur den andra personens synvinkel. När man sedan argumenterar emot ska man inte attackera den som säger något personligen (hur tokigt man än tycker att det är) utan komma med konstruktiva, objektiva och sakliga argument. Saker som "Du är ju helt dum i huvudet" och att förolämpa hör inte dit. (Exempel: Att Blondinbella säger "rabiesfeminister" men också att du frågar henne: "Vart fan har du befunnit dig senaste tiden? Just ja, i din lilla moderatbubbla på Östermalm."). De personliga delarna hör inte till debatten.
Om man följer detta tror jag att man uppfattas som lite 'gladare'(fast man behöver inte springa omkring och skutta av lycka hela tiden heller). Om man gör så här kan man vara så jävla arg men stämningen blir ändå lite bättre. Dessutom är det alltid trevligare att lyssna på någon som kommer med bra, sakliga argument än någon som bara skriker ut sina känslor tillsammans med argumenten. Starka ord behöver inte sägas högt för att höras.
Dessutom sätter så arga ord direkt igång försvarsmekanismen i människor. Istället för att lyssna på vad någon säger vill man försvara sig vilket lätt gör att det riktigt viktiga hamnar i skymundan.
Det är inte alltid lätt att hålla sig till 'Principle of Charity' men jag tror att man lättare blir tagen seriöst om man gör det.
Visserligen väcker känslor känslor, men att tygla sig något är inte det sämsta hela tiden.
Jag vill också passa på att tacka för en bra blogg om jävligt viktiga grejer!
Kram!
Håller med dig! Såg också annonsen i DN igår och blev jättearg, hur tänkte de liksom!? Måste säga att jag verkligen gillar att du är arg för du är arg på "arg-och-vill-förändra-sättet" och ilskan får därmed ett syfte och samma känsla väcks hos mig när jag läser. Jag hittade din blogg för några veckor sedan och märker att jag reagerar mer på och har blivit mer uppmärksam på hur kvinnor behandlas. Bra att du skriver! Allt gott till dig, och du, vilket mysigt törp ni fått tag på, ha det toppen!
Ja jäkla sopor, snacka om att dumförklara kvinnliga entrepenörer. Stolpskott!
Hej! Tack för en grym blogg!
På tal om "En glad feminist för tydligen större nytta än en förbannad." så har den fantastiska Nanna Johansson gjort ett briljant inlägg/serie om detta! Check it out
http://nojesguiden.se/blogg/nanna-johansson/det-var-inte-meningen-att-lata-arg
Så töntigt med den där första bilden! De resterande punkterna också. "Förkvinnliga" saker för att sälja. Kom igen liksom!!!
Hej Emelie!
Tack för att du skriver om min annons på din blogg. Har dock inte befunnit mig under en sten den sista tiden utan det finns en genomgående tanke med annonsen och det som kommer komma framöver.
Så om vi ska analysera annonsen i detalj så kan vi bryta ner det till att den faktiskt fyller flera funktioner.
Det första är att den skapar uppmärksamhet.
Det är inget självändamål utan är centralt för att de övriga funktionerna.
Det andra är att den startar en debatt.
Med bakrund i den värld vi lever i där likes, utseende och perfekta liv är norm är en debatt något oerhört positivt.
Det tredje är att annonsen i sin övertydlighet polariserar debatten. Den pekar på skillnaden mellan den som tycker sexism är ok och de som tycker att det är av ondo.
Lite grus i ett maskineri som i vardagen inte riktigt behöver bry sig om de andras åsikter.
Det fjärde är att den pekar på ett dilemma hos oss som är yrkesverksamma fotografer.
Hur vi framställer människor, hur vi väljer att fotografera så personerna ser ut som normen. Framhäver vissa drag, retuscherar bort andra. Väljer bort och till.
Vilka modeller som säljer, vilka utseenden.
Är det ens möjligt att fotografera människor utan att bidra till att objektifiera?
Man kan samtidigt ställa sig ett par frågor.
T.ex. hade reaktionen varit lika om det hade varit en man på bilden?
Om det hade varit en överviktig?
Vad säger det om betraktaren? Tiden vi lever i?
Själva reaktionen på annonsen ligger i det faktum att betraktaren läser in det som inte syns. Dvs en naken kvinna.
Den effekten är önskvärd i reklam. Man vill gärna att att annonsens läsare ska tolka. Att det sista ska skapas i huvudet på betraktaren. Ofta är det väldigt subtilt. Men i mitt exempel är det övertydligt.
Där någonstans står vi.
Det är en annons som är en början på en process.
Det kommer fler annonser i serien. Med helt andra motiv. Så håll utkik.
Med Vänlig Hälsning
Med Vänliga Hälsning
Fotograf - Daniel K .Johansson
tack Emelie!
Den där fotografens annons alltså... Såhär läser jag den: "Hej! Det är jag som är våldtäktsfotografen. Jag letar alltid efter nya heta tjejer att antasta. Så komsi, komsi." Typ. Som tjej blir en ju väldigt sugen på att anlita den fotografen, eller inte!
Jag har en fråga angående fotograf-annonsen, även om nu Daniel redan har bekräftat dina tankar, men det hade han ju inte när du först såg annonsen. Min fråga är då vad som fick dig att utgå från att det var en tjej? Då det inte visas några könsdelar som helst, och då det är främst könsdelar som skiljer män och kvinnor åt rent utseendemässigt, så kan det ju lika gärna vara en kille? Eller tyckte du inte att kroppen på bilden "passade in" med din bild av en manlig kropp?