Det stora inlägget om våra matsmältningsorgan.
Jag och Mårten skulle ut och handla Ben and Jerrys och jag kunde för fasen knappt ta mig ned för trapporna. Än värre blev det när vi kom till butiken:
Jag kan dock rekomendera att handla med detta magtillstånd då du inte känner för att handla någonting alls. Bra för plånkan alltså. Sedan skulle man ta sig hem:
Att man sedan strosar förbi Uppsalas deppigaste byggnad med tillhörande pizzeria gör inte saken bättre. (Inget mot er Liljebaren, ni har ganska god pizza!) Sedan var det alltså dags att ta sig UPP för trapporna igen.
Minst lika jobbigt som att ta sig nedför.
Jag tror att det är dags att börja prata om våra känsliga jäkla kaggar. För fasen vad de ställer till det för oss ibland. Och värre blir det när man likt en höggravid kvinna traskar förbi en reklamskylt med en platt brunbränd mage som strålar emot en. Det hade varit OKEJ om jag haft en söt liten unge innanför bukfettet. Men inte annars. Fan vad bitter och ledsen man blir. Vad har ni för erfarenheter om era magar? Några storys?
Precis som du säger hade det känts mer OK om man hade haft en unge innanför fettet så numera brukar jag gå runt och låtsas att jag är gravid när min mage agerar så här. Känns bättre än att sanningen är att jag bara har en gas-bebis. Jag menar, jag ser ju gravid ut så varför försöka dölja det... I långa perioder så har jag så här varje dag. Men just nu är det lite lugnare. Lugnare = kanske bara 2 dagar i veckan.
Jag trodde att det där var ett normaltillstånd. Ja jag vet att det är tjatigt med lchf, men när jag struntar i brödet och pastan mår jag prima. Ja, jag har undersökt allehanda allergier, men det finns inte några. Min kropp är helt enkelt inte gjord för att äta kolhydratsrik föda.
Jag tror jag har rätt olika förhållanden till andras magar och min egen. På ungefär samma sätt som vikten. Alla andra har full rätt att ha en mage som ser ut som den gör eftersom det är så magar SKA se ut. Men min? Jag har alltid dömt mig själv väldigt hårt på många sätt, jag vill bara vara ... perfekt. Men skulle jag önska någon annan samma inre strid och rädslan för centimetrar och valkar? Nej, inte ens min värsta fiende om jag hade någon.
Och så sitter jag här och blir sur på mig själv för att jag inte kan vara nöjd med min kropp, min röst, mitt ansikte, min personlighet. Men jag försöker verkligen att göra allt för att inte sprida vidare skadliga ideal och perfektionistiska tankar till andra.
Men den är förebilder som dig som världen verkligen behöver! Tack för att du finns! :)
As we speak har jag faktiskt världens mensvärk och inte kapabel till att röra mig ur fläcken. I stället äter jag choklad och tittar på Pippi Långstrump och tycker synd om mig själv, bästa boten mot ledsen livmoder.
Annars trivs jag och min mage väldigt bra tillsammans, även om den är väldigt motvillig vid kostombyten. Innan tyckte jag att det var superjobbigt när min mage svullnade upp, inte för att det gör så ont, utan för att jag vet minsann att det inte är "attraktivt". Men efter att jag åkte på dysentri i Burma förra året (fick springa på toaletten en gång i halvtimmen, tre dagar i sträck, på riktigt det värsta jag någonsin varit med om), så bryr jag mig inte längre om magen putar lite extra när den är ledsen. Nu klappar jag den bara snällt och klär mig i kläder som ger den lite extra utrymme.
FAN så bra blogg!!!! Ny favorit:)
Sitter på biblioteket just nu och skriver hemtenta med mensvärk och svullen buk. Nu är ju inte min mage den plattaste när jag inte är svullen heller, men jag har ändå inte så mycket komplex för den. Då är det värre med bröst 3 och 4 som stoltserar vid armhålorna - två prima bullar på jäsning som gör att linnen och klänningar sitter lite, hm, tokigt.
Värre med magen var det då jag var gravid i våras! Då kan man snacka svullen! När folk frågade vilken vecka jag var i svarade jag käckt att det var mer gas än bebis där inne. Sen fick jag visserligen missfall i vecka 14 - och den "mens"värken kan jag säga var from hell. Tror jag bestämde mig lite där och då att undvika att föda så länge det går. Typ like ever,
Åh kärlek <3 Vet precis vad du menar. Hela dagar kan bli förstörda när min IBS sätter igång och domderar. Man vet inte om det är magsjuka eller IBS eller tillfällig matförgiftning så då får man låsa in sig hemma istället. Formen på magen bryr jag mig inte så mycket om. Kallar den för min rulltårta xD Mer prat om magar!
Jag har suttit på tåget och hållit armen över magen för att inte mannen bredvid mig skulle tro att jag var gravid. Gravidlooken var ett resultat av en tight hög kjol. Suck. Vad trött man blir på sig själv. Försöker tänka att magen måste ha lite som kan skydda livmoder etc där inne, vilket gör att jag tycker om den mer än om den bara putar utan "anledning". Stackars magen, den har det inte lätt.
Du skriver så bra! Jag sitter just här med en svullen precis-innan-mensen-mage. Satt nyss ute på balkongen i short, men var tvungen att gå in, knäppa upp och andas ut. Tror jag byter till en luftig kjol.
Jag har en magstory kombinerat med ett magtips!
När jag var tonåring , innan jag började äta p-piller hade jag sådan fruktansvärd mensvärk. Vi pratar "ligga-i-fosterställning-och-gny"-mensvärk. Sedan började jag äta p-piller när jag var 20 och mensvärken försvann i stort sett. Vad som var värre var att jag sakta men säkert blev allt deppigare. Så när jag var 23 bestämde jag mig för att jag inte ville proppa kroppen full av hormoner som den uppenbarligen inte ville ha, och slutade helt sonika äta piller - bästa beslutet jag tagit i mitt liv - jag blev så mycket lyckligare! Enda nackdelen var att min mensvärk kom tillbaka och det blev värre och värre för varje månad som gick och vanliga värktabletter funkade inte så bra som en skulle önska. Tills slut gick jag till en barnmorska för att se vad jag kunde göra mot mensvärken som inte betydde att jag skulle behöva äta p-piller igen varpå jag fick förslaget att "testa p-piller". Inte riktigt förslaget jag var ute efter. I samma veva såg min mamma en dokumentär om att försurningen i naturen även gjorde att våra kroppar blev försurade. För att hjälpa sjöar så dumpas det kalk i dem vilket mildrar försurningen. I dokumentären var det med en kvinna som hade djävulsk mensvärk som inget gick bet på men som hade bestämt sig för att se om det kunde bero på att hennes kropp var försurad. Så hon hade börjat äta kalciumtabeltter och det hade hjälp! Inte bara mot mensvärken, men hon mådde i allmänhet bättre! Så nu har jag också ätit kalciumtabletter jag köpt på hälsokosten i ca ett halvår och det hjälper verkligen! Det har gjort mindre ont för varje mensperiod och nu tänker jag knappt att jag har värk! Senaste mensen var första gången sedan jag slutade äta p-piller som jag inte behövde en enda värktablett! Det kanske låter lite futtigt att en liten kalciumtablett ändrat mitt liv, men det faktum att jag kan låta bli att trycka i mig hormoner som bara gör mig olycklig och att jag inte är invalid en gång i månaden är det mest fantastiska som finns.
Jag ser det senaste halvåret som en revolution för min snippa: jag började använda menskopp i samma veva jag började äta kalcium och nu går jag runt en gång i månaden och är så lycklig för att min snippa, mina organ, min mage och min själ aldrig mått så bra!
Och så måste jag lägga till hur fin din blogg är, helt underbar och framförallt tänkvärd. Fick ett litet lyckorus senast jag kommenterade och fick svar haha!
