En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

#hejdåsexism.

 

Dagen för demonstration. Dagen D i ordagrann bemärkelse. Jag och Mårten började med två glas vin och handskalade räkor. Ett efter beställningen oigenomtänkt val eftersom skalande upptog cirkus 40 minuter. Jag tror att det i skrivande stund fortfarande sitter rester av rom under mina naglar. Även ett ogenomtänkt val då vår konsumtion av servetter uppgick till ungefär 40 styck och sedan fångades upp i en vind och ven runt i luften ovanför våra huvuden för att sedan strös ut över hela Tantolunden. Men gött vare! 

 

Min fina vän Agnes som jag inte träffat på länge kom förbi och hade med sig en tulpis till mig. 

 

Femtastic stod för musiken. Så jävla bra. 

 

 

 

 

Och jag träffade Ida och Jenny från Feministiskt Perspektiv. Ida höll för övrigt ett grymt bra tal. 

 

Sissela Nordling Blanco, Pia och Tiffany Kronlöf. 

 

Isabel W. Sörensen som var arrangör agerade UTMÄRKT konferencier. 

 

Solen sken, plakaten svajade i den svalkande vinden, det puffade härligt om ölflaskorna när de öppnades och folk var glada, förbannade och pepp. Alltså, en otroligt bra kombo av känslor. 

 

Tiffany var GRYM och när hon sjön Så jävla PK ställde sig alla mina hår upp på armarna. 

 

(Bild lånad av Carrå)

 

Jag höll tal. Och blev paff av att det blev min tur så fort och minst lika paff av att mina ben darrade som två små aspelöv. Men det gick bra! 

 

Vilda var där. 

 

Och Agge. 

 

Och en trevlig man vid namn Marcus kom fram och hängde. 

 

Och så Carrå med vän. 

 

 

 

 

En väldigt bra, viktig, rolig, svettig, nervig och nickokickig dag. SÅ många bra talare. Tack tack tack tack! 

Verkar ha blivit en riktig pangdag!

Fan vilken allmän känsla av kärlek jag har med mig från den där dagen. Tack för att du var bäst och sådära. Puss