En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Vad tidtabellen säger.

 

 

Törpet är ju redan ett så himla livsbejakande och underbart inslag i mitt liv just nu. Att bara slänga sina apostlahästar över cykeln och cykla ut bland fält och skog och så står ett rött litet torp och lyser mot en i solen. Så jävla underbart. Extra underbart blev det när jag upptäckte att det bränts in en mutta i tidtabellen på bushållsplatsen vid vägen utanför. 

 

Med slidöppningen ståtande i söder ovanför Enköping och med den högra yttre blygdläppen löpande upp över Österbybruk. Och den vänstra sträcker sig norrut mot klitoris över Gävle. 

 

 

 

Tiden för att börja prata om våra muttor är alltså nu. Kolla tidtabellen för fasen! 

haha bäzzzt

Haha tänkte samma tanke innan jag hann läsa texten!

Haha, word! Så gött att kunna prata om det helt ohämmat.

Härligt att vi i Gävle fick den najsaste biten! ;D haha. Du är så rolig, läser dig varje dag! Pöss!