En fråga.
Jag tänker nog att det är viktigt att inte göra ner sk
"tjejgrejer". Det är klart det är okej att sätta på sig mascara och kjol. När vi gör ner de sk tjejgrejerna/stereotyperna så säger vi ju att de inte är okej och att de inte är okej för nån. Manlighet blir eftersträvansvärd och kvinnlighet blir sekundär, igen och igen och igen.
Hey!
Jag håller på å skriver en uppsats om Genus i barnuppfostran ( då jag är mor själv lägger jag ned mycket tid i att försöka forma min SON till mer än en SON, om du fattar) Vore kul om du ville läsa den när jag e klar? :) du kan maila mig. Och om du skulle vara v med min adress så skickar jag med den igen ;)
Puss och kram och pepparkasmys! // Lydia
Jag tänker att det kan vara lite farligt att se ned på klassiskt feminina uttryck. Gör en det så görs femininitet till någonting fortsättningsvis negativt, endast från en annan vinkel. Då fortsätter maskulinitet vara det eftersträvansvärda och det normgivande. Däremot kan en ju försöka bli medveten om vilken historia som ligger i exempelvis kläder, med korsetter och stora kjolar som det är svårt att röra sig i. Då kanske man snarare kan "ta tillbaka" någonting man själv tycker är fint och tilltalande rent estetiskt och göra det till sitt eget, under sin egen kontroll.
Jag tycker, som du, att man ska ifrågasätta men acceptera vad man kommer fram till. Som någon skrev ovan, inte göra ner det sk "kvinnliga" men ändå ifrågasätta sig själv. Något jag tänkt mycket på sedan jag fick barn är hur jag tidigare brukade jaga bekräftelse av min kille. "Är jag fiiiin? Visst är jag fin!" osv. Kom fram till att jag ville sluta för att jag inte ville att min knoddis skulle få bilden av att mamma letar bekräftelse av pappa hela tiden. Det kändes rätt för mig alltså, och behöver inte kännas rätt för andra, men känns bra i min mage. Små saker som det där kommer jag på hela tiden, så länge som jag håller mig medveten, ifrågasätter och känner efter vad som är bäst för just mig. Kram och tack för ett fint inlägg!
Jag kan känna ibland att det liksom "är kört för min del". Jag är påverkad av samhället, och känner ibland press. Det är en känsla jag har när jag ser mig i spegeln. Jag känner ofta att jag "borde vara snyggare", "borde se fräschare ut", och kommentarer kan komma; "du ser lite trött ut" osv. Jag tänker att jag förhoppningsvis ska kunna förmedla bättre saker till mina barn, men som kvinna i patriarkatet har jag vuxit upp och formats, och även som feminist påverkas jag och har en känsla och ett behov av att passa in, att duga, att vara snygg.
Och självklart som ovan, jag vill inte på något sätt nedvärdera det kvinnliga, med klänningar, smink och kjolar, utan att även detta ska vara möjligt för män. Jag har killkompisar som täcker finnar, döljer påsar under ögonen och fixar håret hur länge som helst. Att göra sig vacker ska vara något alla får göra men självklart utan press eller krav från samhället.
You're damned if you do, and you're damned if you don't, känner jag i alla fall.
Min kompis rekommenderade en jätteintressant bok om skönhet och dess krav dock, The Beuty Myth av Naomi Wolf, ch-ch-check it out!
Och intressant inlägg av Caroline Hainer: http://rodeo.net/fiftyscents/2013/10/25/langa-inlagget-om-man-kvinnor-och-sminkkrav/
Och avslutningsvis så vill jag bara säga att jag tycker inte vi ska fokusera på hur en feminist ser ut utan vad hon har att säga istället.
Obs, Beauty* Myth, såklart. Pinigt!
Jag sminkar mig för att jag vill se snyggare ut i killars och tjejers ögon, Jag har en kort söt kjol och höga klackar varje dag. Jag har långt blont hår och läppglans för att jag ÄLSKAR att få bekräftande blickar, älskar när en kille flirtar eller en tant kommer fram på stan och säger att min rosa kappa är fin. Jag tycker om att vifta med ögonfransarna och kolla lite blygt under lugg och rodna när en stilig man blinkar åt mig.
Men jag vill ändå ha samma rättigheter som en man, vill ha samma lön och samma villkor. Jag tycker att män ska ha rätt att sminka sig,ha klänning och raka benen. Jag vill att alla ska få klä sig hur de vill, tända på vad som helst, gå igång på vad de vill osv. Hur jag klär mig och sminkar mig ska inte påverka mina rättigheter! Om jag gillar att vara smal, förstora mina bröst och gifta mig med en äldre man... så varför ska det påverka min lön och mina rättigheter i samhället?
Blir så trött! Man är inte mer värd för att man har kort hår och byxor!! ALLA får klä sig hur de vill! Jag vill svanka i sängen i rosa string utan att behöva oroa mig för mina rättigheter. Jag ska få gå i kortkort utan att bli våldtagen och jag ska få ha samma lön och villkor oavsett om jag har klänning eller byxor. Oavsett om jag är homo eller hetro, oavsett om jag är svart eller vit eller rosa eller tjej eller kille eller både och.
Så tycker jag.
Jag tänker att i den bästa av världar så kan alla människor pyssla med smink och vippiga kjolar. Även män. Det är ju så roligt :D
Älskar att ha på mig (i mina ögon) fina kläder och rött läppstift, älskar inte känslan av att vara tvungen. Jag vill inte komma för sent till föreläsningar för att jag inte kunde åka hemifrån utan smink. Jag vill kunna gå till ICA i joggingtights och skjorta. Som du sa är det viktigt att fundera på varför en gör saker. Daglig sminkning är ingenting jag någonsin gjort för min egen skull, utan det har för att inte bli dömd. Men de dagar jag behöver vara lite kreativ gör jag det gärna med läppstift.
