En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

En bajsa-på-sig-av-ilska-varning utfärdas!

 

"The first thing I feel when I look at these atrocious ads is grateful. Grateful that we are where we are now.  Grateful that my daughter is growing up in a world where women are increasingly seen as equal to men."

 

 

Jag vill utfärda en bajsa-på-sig-av-ilska-varning innan ni går in på inlägget jag citerat ifrån ovan. (Klicka på bilden eller på denna länk för att komma dit) 25 reklambilder från förr som kan få vem som helst att dunka huvudet i väggen av irritation. Jag vill i alla fall tänka att det är så de flesta reagerar när de går igenom bilderna. Och så blir jag så jävla glad av att reklamer som dessa inte förekommer på samma oproblematiserande sätt som förr i tin. Visst, vi har ett STORT problem med sexistisk reklam idag också. Men nu reagerar folk. Ifrågasätter. Bannlyser. Och det är så himla fint och viktigt. 

 

 

 

Det var bannemej icke bättre förr! Och hör sen! 

 

 

känns som ett skämt, kan bara inte ta den reklamen seriöst (vill inte det).