Känslan i Mad Men.
Men är det inte det som är hela briljansen med Mad Men? Den har ju världens genustänk och porträtterar verkligen hur det var då utan att glorifiera. Den visar ju verkligen på problemen ex Peggy eller Joanie har genom att vara yrkesarbetande kvinnor på sextiotalet. Eller hur Betty blir fullständigt galen av att vara hemma och ensam hela dagarna. Tycker det är en oerhört stor skillnad på serier som inte har spännande kvinnoporträtt. Ej att jämföra det med mad men som bara lever och dramatiseras i en tid där kvinnor behandlades jäkligt illa (och därigenom extra viktigt att det faktiskt skildras).
Jag känner mig ganska delad som feminist när det gäller Mad Men. Seriens upphovsman är just det - en man. Flertalet av manusförfattarna är dock kvinnor, även om detta inte är en garanti för en genusmedveten tv-serie så är det ett faktum värt att lyfta.
Och det går inte att komma ifrån att serien handlar om en vit man som har allt men ändå inte är nöjd. Ska jag verkligen behöva sitta här och känna så mycket för en sån person?
För jag har hatat Don Draper, jag har tyckt synd om Don Draper, jag har beundrat Don Draper. Jag kan inte påstå att jag någon gång direkt har tyckt om Don Draper, men han har onekligen intresserat mig.
Och nu tycker jag att det intressanta med Don Draper är han är någon som hade allt, men som så sakteliga börjar förlora det. Det blir tydligt att han "bit off more than he can chew" allt eftersom serien har sin gång. I seriens början är Don på sin absoluta höjdpunkt, han röner stora framgångar karriärsmässigt, han har en älskvärd familj (Skildringen av Betty som rastlös hemmafru är fö. en av seriens genusmässiga ståndpunkter i min åsikt), och han går till sängs med precis hur många kvinnor han vill. Han gör helt enkelt precis vad han vill och han kommer undan med det.
Men allt eftersom serien har sin gång så förlorar han sin älskvärda familj, och därefter sitt jobb, och därefter sina kvinnor en efter en.
Och han är inte den enda mannen som gör det. Samma mönster följer Roger och Pete - i princip varje manlig karaktär som "bit off more than he can chew". I slutändan står de där ensamma och halvt alkoholiserade utan den familj som de aldrig behandlade särskilt väl. Och jag tänker också på symboliken i att Ken Cosgrove blir skjuten i ansiktet. Det går helt enkelt inte så bra för seriens män längre.
Allt medan seriens kvinnor röner allt större och större framgångar. Peggy som avancerar karriärmässigt, ändock i en allt långsammare takt än hon förtjänar (Hon borde ha varit Drapers chef för längesen. Tänker dock på att förra säsongen slutade med att Peggy sitter i Dons kontorsstol.) Joan som börjar inse sitt sanna värde för företaget och tar sig det ansvar och den kredd hon så rätteligen förtjänar. Megan som når allt större framgångar med sina skådespelardrömmar.
Seriens kvinnor har vidare gång på gång blivit svikna av sina män vilket kanske inte direkt kan tolkas som en "framgång", men i slutändan så möjliggör det ändå för dem att frigöra sig från dessa svikare till män och istället fokusera på sina karriärer som alla går spikrakt uppåt.
Jag skulle vilja påstå att serien handlar om patriarkens förfall, och att det är ett mönster som har börjat följa många serier. Och det är ju ganska tacksamt med en mansroll som inte alltid skildras i ett glorifierande ljus, men tyvärr är det säkert också många som tycker om Mad Men av helt fel anledningar och tycker att Don Draper är skitcool istället för assorglig. Även om det nog är svårare att tycka i och med seriens senare lite mörkare säsonger.
OJ vilken novell det blev! Var ej meningen, tyckte bara att det var jätteintressant att ta upp detta!
FÖRLÅT! Awshit tänkte inte så långt, borde verkligen ha spoilervarnat! Men hoppas du fortfarande ser fram emot att se seriens fortsatta säsonger, skulle vara jättespännande att höra dina vidare genusanalyser av den! Finns säkert massor jag inte tänkt på eller tolkat på ett sätt som flera andra inte håller med om, och kostymen är verkligen fantastisk <3
Hej Emelie :)
Tack för sist på genusgasquen. (Visste du att bryssiska nu blivit officiellt språk i bryssland!)?
Tänkte tipsa om "serien master of sex" om du sett den? Samma fantastiska kläder, men onekligen mer feministiskt!
Se se se för Bövelen! ;-)
Du har fått många kloka kommentarer - se den i ett utbildande syfte om hur det var på den tiden och kontra idag och att vi kommit en liiiiiiten bit på vägen i vissa saker men ändå fortfarande så långt borta ;-)
Kram <3
