En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

"Det kommer att stå i historieböckerna om den tredje feministiska revolutionen."

 

 

Jag vill bara dela med mig av min Kvinnodag. Försöka sprida den varma kärlek jag har i magen och den peppiga svetten jag torkade ur pannan. Jag trodde liksom aldrig att det skulle kännas så stort. Att något kunde kännas så mäktigt och enhetligt. Att stå där i publiken på Debaser Medis med en hallon mojito (ja, jag unnade mig en drink) i handen och lyssna på Gudruns tal. Klappa i händerna så att de värkte och spilla ut mynta blad på strumpbyxorna. Känna håret ställa sig på armarna och tårarna bildas längs franskanten. "Det kommer att stå i historieböckerna om den tredje feministiska revolutionen." Och så bara kramar. Kramar överallt. Från någon okänd framför och bakom. Och så pussar, tårar och leenden. "För kärleken kommer att vinna. Och den har inget kön, inga hinder och regler. Den är fri och den är vacker." Bussvisslingar. Stampande fötter i golvet. 

 

Och sedan musiken. Som vandrar genom luften, över marken och in i blodet. Rosa överallt. Och bara kärlek. Inga framfusiga närmanden i toalettkön eller händer under kjolen. Inga blickar, inga ord, inga måsten. Inga ovälkomna händer på höftbenen. Bara kärlek. Bara pepp. Bara systerskap. Bara revolution. 

 

 

 

 

Tack för en fin kväll igår och tack för att ni finns. Jag är blödig och full av kärlek. Till den feministiska rörelsen. Till den antirasistiska. Till tålamod och inkludering. 

 

 

 

(Bölar) 

 

 

ÄLSKAR rubriken! så jävla sant!

mycket pussar till dej emelie. du har sedan jag började läsa din blogg förra sommaren väckt en feminist i mig som vilat i nån slags förnekelsesömn lite för länge. du är läcker! Heja!

Väldigt bra skrivet!

Jättebra skrivet!

Gå gärna in på min blogg och ställ en fråga om Balsammetoden!

Rubriken är så himla sann! :)

Åh! Peppen!