MISSION COMPLETED.
Jag tog tåget till Uppsala med mina kläder nedpackade i en blå resväska. Utan att ha någonstans att bo men med en fantastisk vän som väntande på perrongen. I flera månader låg mina kläder sorterade i plastpåsar under hennes säng och jag sov på hennes loppisfyndade guldgula soffa som var lite lite för kort. Jag satt vid hennes soffbord och försökte vänja mig vid att läsa kompendium och avhandlingar medan sommaren blev till höst utanför fönstret. Sofokles och Aristotoles och Cicero och alla grekiska dammtussar och partesläran och genus judiciale och decorum och dispositio. Det började att snurra i mitt huvud och jag visste inte om jag skulle klara av det. Kunde jag klara av det?
Och så barrundor och nya vänner och nya kärlekar. Grusgången genom Engelska parken som jag slitit ut så många skor på och Folkes livs och Kalmars nation. Korridorsliv och rysk köttfärsås och Oskar Linnros och så utsikten från slottet ut över Botaniska trädgården. Kvällar som blev mörkare och ett huvud som blev allt blurrigare. Tankar som blev mer osammanhängande.
Första tentan i en stor sal med ryggar och pennor som rispade och blad som vändes. Jag som gjorde allt utan att minnas och som gråtandes gick därifrån med skakiga ben. Och så bussen som gick utanför stan och bänken där jag låg själv i flera timmar. Sömntabletterna jag inte behövde och det lugnande som gjorde mig panikslagen. Och så den nya vännen, världens finaste, som hjälpte mig packa min väska och sa till mig att nu fick det vara nog och du måste åka hem. Tåg genom novemberkyla som blev till snö när vi var framme i Växjö.
Två månader i mamma och pappas säng med neddragna gardiner och en mormor som följde med mig till doktorn och lagade mat och en bror som kom in och pussade mig på pannan ibland. Jag i fosterställning på mattan och ett stort jävla mörker som till slut klarnade upp och jag kunde känna lite lite ork och lite lite ljus.
Och så ett tåg tillbaka till Uppsala och en massa sjukhusbesök och tomma korridorer och väntrum och vatten i vita plastmuggar och blåa skoskydd. Och så fler tentor och uppsatser och blommande körsbärsträd på Trädgårdsgatan och upp och nergångar. Ett eget korridorsrum med solnedgång över en äng och fester och fötter i fyrisån och nya kärlekar och nya vänner.
En alldeles egen lägenhet med världens finaste kök med mintblå luckor och en redahylla i glas. Trägolv som knarrade och en balkong med tomatplantor. Ett torp ute i skogen och ett nytt namn på brevinkastet. Och så ännu en höst som kom och ett nytt mörker och en sjukskrivning och så mycket att ta igen. Så mycket kurser att läsa om och förstå och hur fan skulle det gå.
Men det gick. Tredje gången gillt. Fem år senare är den klar. Den är KLAR och jag är färdig med min utbildning. Och det har varit en så himla snurrig och knölig bana dit men jag visste att jag skulle fixa det till slut. I fucking knew it. MIN KANDIDATUPPSATS ÄR SKRIVEN!
Kommentarer
Emmy skriver:
Grymt, stort stort grattis!!!!
Rebecca // vad (m)ens? skriver:
åååh, grattis :D Du beskriver Uppsalalivet så fint. Har pluggat här i Uppsala i ett år nu och har fyra kvar och det där kändes ungefär som om någon skulle skriva lite om mitt liv.
Stina skriver:
men gråter :((((( så fint och du är BÄST!!!!!!!!!!!!!!! <3
Mirano skriver:
Ååh, vad kul! Stort grattis! :D
Miri skriver:
Tillykke !!!
Hvor er det bare flot kæmpet !
Nu kan våren nydes :)
Terese skriver:
G R A T T I S <3
Anonym skriver:
Starkt Emelie och så fint Emelie. Kärlek och kramar till dig från MosterMia 💕💕
Daisy skriver:
Grattisss!
Jenny skriver:
Grattis :))
Elisabeth skriver:
Grattis och heja dig! :)
Linda skriver:
Heja hurra!
Catty skriver:
Asså FAN va bra du är!
Philippa skriver:
Så JÄKLA stort grattis! Grymt jobbat!
Eva skriver:
Du är en förebild! GRATTIS!
Nea skriver:
Grym är du, grattis grattis!
Annika skriver:
Åh heja heja dig!
Karin skriver:
Wow, grattis till kandidaten! Så himla imponerad av människor som har mål, kämpar och klarar dem! :D
Mari skriver:
Grattis! Grymt jobbat!
Trackback
