En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

En trerätters från himmelen.

.

.

.

.

.

.

.

.

Åh, vart ska man börja? Solen skiner och jag vill inte vara inne överhuvudtaget. Jag sitter i gräset och vickar på tårna med solen i ögonen.

Men i helgen var mamma, pappa, Jakob och farmor och farfar på besök. Pappa fyllde femtio och detta firades med buller och bång. Eller rättare sagt med en sagolikt god middag på Domtrappkällaren. Bland det godaste jag ätit.

Ja, och så hittade man ju en snygg brorsa snarkandes i min säng också.

Nu tror jag att jag är tillbaka igen.