En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

I förebyggande syfte?

Titta vad jag hittade inne på Myrorna häromdagen. En liten brun mockajacka i storlek 104. Så fantastiskt fin! Jag var faktiskt på väg att köpa den. Men sedan fick jag säga till mig själv:

”Emelie, du har inga barn, du är en fattig student. Du kan inte köpa en jacka för en treåring för 100 kronor i förebyggande syfte.”

Så jag fick hänga tillbaka den söta jackan. Men jag gömde undan den lite bakom en stor, ful täckjacka. Så om det blir någon bulle i ugnen innan julruschen så kommer jag springa tillbaka...

Postat 2011-12-12 klockan 22:29:53 Allmänt Permalink

Kommentarer

malin skriver:

hihi, exakt sådär är jag också! fast jag har lite svårare att hänga tillbaka saker..

Den 2011-12-12 klockan 23:09:11
URL: http://vekommen.blogspot.com/

Trackback

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.

Till bloggens startsida