En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

En blomma jag glömt namnet på.

Denna fina blomma utan namn fick följa med mig hem från ICA när jag egentligen bara skulle handla mjölk och tonfisk. Det är livsfarligt att gå och handla. Särskilt när något bara kostar 12.90.

Och så hade jag egentligen önskat att jag haft en finare kruka. Men är man student så är man.

Emeliefrida 2011-02-23

Postat 2011-02-23 klockan 10:58:22 Allmänt Permalink

Kommentarer

Stina Sandgren skriver:

Primula heter dem! Himla fina. Jag köpte två stycken och planterade dem i stora koppar. Det funkar himla bra, men inte den lättaste blomman att hålla vid liv ska jag säga. Kanske därför dem är så billiga?

Den 2011-02-23 klockan 18:46:43
URL: http://livetenligtstina.wordpress.com

Trackback

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.

Till bloggens startsida