En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

Frukost i sängen.

Fötterna ner på det kalla golvet och tre språng in i badrummet. In i duschen och bränna sig på varmvattnet. Ut igen och torka sig i turbofart. En blick i spegeln och en djup suck. Morgonrocken på och två språng ut i sovrummet. Bodylotion och smink i en rasande fart. En hastig blick på klockan. Dra kammen genom rufsigt hår och ett försök att rätta till den kletiga mascaran. Ner med datorn i fjällrävenväskan och och på med jeansen. Knyta kängorna innan man drar något på överkroppen. En blick i spegeln. Smutsgrå fläckar mot svarta jeansfickor. Fan, hinner inte byta. På med en tröja. En snabb bäddning, borstning av tänder och ut i köket. Brer en macka i rekordfart och slänger den kalla lasangebiten i en matlåda från IKEA. På med vantarna och ut i trapphuset. Frenetiska tryck på hissknappen. Ut i den kalla luften och en språngmarsch till busshållsplatsen. Bussen försvinner i ögonvrån. Några bett på en torftig macka och tre djupa andetag.

Nej, någon fridfull frukost på sängen blev det inte denna morgon.

Emeliefrida 2011-02-02