En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

En fin vän.

Jag har en väldigt fin vän som heter Siri. Hon är väldigt duktig på att laga mat och jag hoppas att hon vet att jag och Agnes bara skojar när vi kallar henne "kökshitler". Hon är en av många fina fina vänner som jag träffat sedan jag flyttade upp till Uppsala.

Emeliefrida 2011-01-07

Postat 2011-01-08 klockan 11:11:40 Allmänt Permalink

Kommentarer

Maria skriver:

Det är galet gott med egen müsli :) det går så fort och enkelt med så gör på :)

Nämen tack vad fint sagt av dig :).

Den 2011-01-08 klockan 12:46:00
URL: http://mariaeleonor.blogg.se/

Siri skriver:

Du är så bäst. Vet du det? Världens finaste. Alla borde ha en vän som du. Du är fantastisk <3

Den 2011-01-08 klockan 15:17:57
URL: http://theroadtocandymountain.blogg.se/

Trackback

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.

Till bloggens startsida