En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

En stängd spis.

I vår lägenhet i London så fanns det en till fin sak förutom min garderob. I vardagsrummet med de gulnade spetsgardinerna och den beigesmutsiga heltäckningsmattan så tog en fin vit öppen spis upp största delen av väggen. Eller ja, öppen och öppen. Den var stängd. Så den stängda spisen.

Den var så malplacerad på något sätt. Så fel på ett fint sätt. Passade inte alls in.

Men den stod där i alla fall.

Och gjorde mig lite gladare varje gång jag kröp upp i vår röda bäddsoffa och huttrade åt elementen som inte ville fungera.

Emeliefrida 2011-01-12