En blommig tekopp

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding

En vilsen tant.

När man är ute i Uppsala kan man plötsligt få syn på en liten tantaluring som står i hörnet och läppjar på en starköl. Och nej, jag har ingen aning vem denna gumma är. Men där står hon i alla fall, bakom toalettkön, med peruken på sned och andas ut efter en fartfylld svängom på dansgolvet. Jag sitter också och spekulerar i vad hon kan tänkas ha gömt i strumpan?

Haha, jag älskar Uppsala!

Emeliefrida 2011-01-24

Postat 2011-01-24 klockan 16:07:25 Allmänt Permalink

Kommentarer

Rebecca skriver:

Haha, vilken snygging!

Den 2011-01-25 klockan 18:14:52
URL: http://hallonsemla.devote.se

Lillemor skriver:

Hej gumman!

Vilken härlig tröja, grön som är min favoritfärg, den blir du säkert jättefin i.

Kramar från mormor

Den 2011-01-30 klockan 10:47:28

Trackback

Jag äger inte en enda blommig tekopp. Jag har några som blomstrar, men det är kaffekoppar. Så frågar mig inte varför min blogg heter just det den gör. Det är ett bra namn helt enkelt. Här kan ni nämligen läsa om de tusen saker som snurrar runt i mitt huvud. Om feminism och om loppisrundor. Om hur man bakar världens godaste vaniljmuffins och pysslar ihop en fantastisk guldfitta. Om traderafyndade gummistövlar och om hur jag i dem försöker undvika att klampa runt med patriarkalisk geggamoja upp till knävecken. Om hur många obetydliga plåtburkar som finns bakom mina mintgröna köksluckor och min avsky för Sverigedemokraterna och vardagsrasism. Om hur hårt mitt hjärta klapprar för svunna tider, vintage och kärlek i alla former. Ja, helt enkelt allt detta i en salig blanding.

Till bloggens startsida